Melodifestival och bilproblem

Vad gör jag uppe? Vet inte. Borde gå och lägga mig.

Ikväll var det mello. Det gick som jag gissade - Ace Wilder till final och likaså en jätteduktig kille. Anna Book agerade extranummer eftersom hon blivit diskad. Ledsen, men jag har supersvårt för henne. Och bidraget hade passat perfekt i melodifestivalen anno -99. Typ.

För en gångs skull var vissa av humorinslagen riktigt roliga. Jag har inte skrattat åt pausunderhållningen på Melodifestivalen sen Björn Gustavsson, men det var fantastiskt roligt när skådespelerskan Stina Ekblad reciterade Samir och Viktors låt Groupie. Detta med en tyngd som bara en dramatenskådis kan:

Älskar när hon säger "Oj, oj, oj, oj, oj, oj" , haha!

Annars då? I förrgår skulle vi lämna in vår nya bil (inte ny-ny, men ny) för att få däcken bytta då de befintliga vinterdäcken inte var fräscha. Jonas körde i förväg med Volvon till verkstan i Åsa. Jag kom efter med den nya Toyotan som skulle lämnas in. Vi tog ut Sigge ur Toyotan och preppade så att vi kunde lämna in nycklarna till verkstan. Volvon gick på tomgång i väntan på att vi skulle åka hemåt med den. Plötsligt hördes ett dovt pang och ett högt "PSSSSCCCCHHHHHHH!!!!!" Ur motorhuven på Volvon kom ett stort vitt moln av rök. Vi stod tysta och helt förstummade. Var det bilens dödssuck? Det såg verkligen ut - och LÄT - som att motorn gav upp. Helt sjukt! Så vi fick snällt flytta över barnen i Toyotan igen och i stället lämna in nycklarna till Volvon. Tydligen var det expansionskärlet som hade exploderat.

Crazy daisy...

Nej men seriöst - vad gör jag uppe??!! Anna-Vera sover, Sigge sover, Jonas sover. Till och med katten sover.

Jag lägger mig nu.

Matkaos och podd-sällskap

Jaha, så gick det med att göra 2 inlägg i veckan. Men en liten setback måste jag vara tillåten att ha. Livet bara pågår. Hinner inte uppfatta att Sigge växer. Helt plötsligt inser jag att han är 2 månader!! Helt plötsligt upptäcker jag att han är med på ett helt nytt sätt. Otroligt...

Försöker mata hjärnan med lite intellektuell stimulans genom att lyssna på poddar. Helt nödvändigt mitt i allt legobyggande och låtsade telefonsamtal i klossar och fjärrkontroller. Alla poddar är väl inte så intellektuella, men det är skönt att lyssna på vuxna samtal. Och dessutom är man ju flexibel när man lyssnar och inte har en tv-skärm framför sig. Måste se till att åka iväg någon dag och träffa någon vän... Får bara vänta tills Jonas hand blir bra. Han opererades här om dagen för karpaltunnelsyndrom i högerhanden. Det innebär att han inte skall lyfta och anstränga handen på ett tag.


När han var iväg och opererades så fick jag en försmak hur det kommer att vara när han börjar jobba. Ensam med bebis och en 18 månaders. Fungerade faktiskt rätt bra. Förutom vid matsituationerna då det blev lite kaosigt:

Anna-Vera hungrig och smågrinig - fixa mat till henne samtidigt som Sigge skriker - sätta Anna-Vera i stolen och ställa fram mat - amma Sigge - under amning tröttnar A-V på maten som börjar kastas till höger och vänster - avbryta amning - lägga ifrån mig Sigge som blir förbannad över den avbrutna måltiden - ta upp A-V och tvätta händer och torka golvet - ackompanjerat av Sigges förnärmade skrik - placera A-V i lekhörnan och plocka upp Sigge - fortsätta amningen med Anna-Vera klättrandes på oss.

Pust.

Men när denna stund var över flöt dagen ändå på. Och tack och lov så tajmar de varandra rätt bra med   sovning under dagen. Mamma bockar och bugar.


Idag har jag lagt upp mer grejer på Tradera. Nu kokas ris och Anna-Vera har mutats med päron i väntan på mat. Nu skriker hon "maaaammaaaaaa!!!!" från vardagsrummet så jag får väl ge mig ut ur mitt lekrum och ge Jonas lite vila. Tror det får bli en sväng till mormor och morfar för mig och barnen...

So long - kalsong!

Lyckat pottförsök!!

Vackert ute idag. Borde vara ute. Men är inne. Anna-Vera är hos mormor och morfar.

Idag bajsade hon på pottan för första gången!!!
Hon satt och åt macka i matstolen och så började hon stånka. Jag frågade om hon behövde bajsa. "Mmhm" svarade hon. Så jag och mamma tog med henne till toaletten och satte henne på pottan. Hon var skeptisk och ville inte. Vi hämtade en flaska med barndusch och pekade på figurerna på förpackningen. Denna underhållning distraherade henne och hon satte sig på pottan igen. Och plötsligt hände det - hon bajsade i den! Första försöket och det kändes så himla stort. Det är väl sån man blir när man har småbarn. Lite bajs kan kännas episkt, haha!

Men nu är jag alltså hemma en stund. Tänkte lägga upp lite mer saker på Tradera och försöka tömma förrådet i källaren på lite grejer. Skön känsla och pengarna behövs.

Och igår var jag hos Lisa igen och nu har vi planerat upp vår kommande pod och det kommer bli grymt bra! Skall bli kul att komma igång när hon kommer tillbaka från Thailand som hon åker till idag.

Nu har jag inte tid med er.
Ha en goeligo dag så hörs vi igen!

Bra dag, sämre natt

En bra dag. En sämre natt. Sigge skriker inte eller nåt, men han stånkar och stökar på natten. Gång på gång somnar jag under amningen eftersom han aldrig blir klar. Ligger med armen låst bakom bebis och huvudet typ vridet ur led. Sigge, den lille skiten sover däremot som en prins jämte mig. När jag vaknar och har ont överallt, flyttar jag över honom till hans säng. Då börjar han sakta vakna till liv och snart är det dags att amma igen. Och så börjar det om. Så imorse var jag öm i nacke axlar och rygg och ögonen gick i kors. Men efter en stund hade jag hämtat mig lite och resten av dagen var mysig och innefattade inga konstiga kroppspositioner.

Vi åkte till Varberg och jag gick på mitt sista psykologbesök. Superfint möte och jag fick med mig fina tankar. Innan psykologen tog vi en snabb kaffe hos Lisa och hennes lilla Charlie. Anna-Vera och Charlie lekte med tågbanan. Skall bli så kul när de blir lite äldre och VERKLIGEN kan leka ihop! Medan Jonas agerade barnflicka och underhöll barnen så satt jag och Lisa i köket och smidde storslagna planer. Vi påbörjade ju en pod för ungefär ett år sedan. Men vi kände att vi bara babblade och att vi inte hade något fokus. Så vi pausade för att komma underfund med hur vi vill att vår pod skall vara. Och nu - äntligen - börjar en idé formas. Så inom kort spelar vi förhoppningsvis in vårt första avsnitt av vår nya pod! Tjoho!

Efter psykolog och kaffe blev det ett besök på SEB för att styra upp bankmöten och konton och sånt. Anna-Vera satt i sin vagn och charmade tanterna som köade bakom oss. Tur det för vi skapade en jäkla kö. Jag älskar hennes leopardjacka. Just sayin'.

Och ikväll blev det ett besök hos mamma och pappa. Anna-Vera sprang i vanlig ordning runt med min mammas lilla kopparkastrull och en liten träslev. Sigge låg i min pappas famn och sov. Jag gick i vanlig ordning och snokade upp alla sötsaker som fanns i huset.

När vi kom hem svepte jag in Sigge i bärsjalen, vikte lite tvätt och tittade på lite Revenge. Och nu sitter jag här vid datorn med 4 kilo bebis på magen.

Livet känns bra.
Det är inte perfekt.
Jag är inte svallande lycklig. Hur ofta är man det?

Men livet känns bra.


Sov gott alla fina <3

Förra året och nya året

Ibland blir suget att blogga enormt. Vissa dagar känns det som att jag har massor att säga. Men så tänker jag att det blir tråkigt med bara massa text och inga bilder. Och så vill jag lägga upp fina bilder. Och så orkar jag inte det. Och så blir det inget i stället. Är det tråkigt med en blogg som mest innehåller text? Hmm...
Men jag tänker att 2016 får bli året då denna bloggen kommer igång på allvar. Det får bli ett nyårslöfte - eller "förbättringsområde" som jag och Jonas valt att kalla våra löften. Två inlägg i veckan skall jag satsa på nu till en början. Men förhoppningsvis blir det fler. Kanske blir det få bilder, kanske blir det bilder men tråkiga sådana utan filter och sånt. Vi får se.


Nytt år.
Jag älskar när ett år går över i ett nytt. Symboliken. Att börja om. Nya möjligheter. Släppa det gamla och ge sig själv nya chanser. Jag vet ju av ren erfarenhet att den där känslan sakta dalar och fram i februari är jag mitt vanliga tvivlande jag. Men för en stund njuter jag av att ha sinnet helt öppet för livets möjligheter. Eftersom jag tycker att listor är det bästa som uppfunnits sedan hjulet, så planerar jag nu att skriva en lista över saker som skall förbättras under året. Och saker jag vill genomföra. Men först kan det vara bra att se tillbaka innan man ser framåt.

De flesta av er fick antagligen mängder av bilder i ert Instagram- och  Facebookflöde runt nyår med människors 9 mest gillade bilder på IG. Även jag gjorde ett sådant collage. Så här såg mitt ut:

En sak kan jag konstatera - mitt år har definitivt kretsat kring familj och barnen!
Vad ser vi på bilderna då? Vi startar från vänster och fortsätter åt höger och nedåt:

- Jonas och Sigge på BB - första bilden jag lade ut och där jag annonserade hans ankomst.
- Den traditionella "God-Jul-på-sociala-medier-bilden"
- Sigge några dagar gammal
- Anna-Veras ettårsdag
- Sigge 1 vecka gammal
- Min syster gifte sig med sin Istvan vid havet i Varberg
- Anna-Vera fick sin första sjötur i Jonas morbrors båt
- Jag meddelade att A-V skulle få syskon med denna ultraljudsbild
- Anna-Vera badar i Björkholmssjön


Visst visar bilderna ovan stora händelser under året, men de visar också bara den ytliga bilden.
Om jag själv skall välja ut 9 bilder från Instagram som jag tycker symboliserar detta år (och väljer andra än de ovan) så blir det dessa:

Visst är det helt sant att detta år har handlat mest om familjen. Men dessa bilder visar mer vad det handlat om:

- Barnmat, puréer, smakportioner, mixa mat, mosa mat, mata, äta själv, äta med sked, vill ha, vill inte ha, tvätta händer, tvätta ansikte, tvätta golv, osv...

- Har lekt med allsköns leksaker. Har försökt dela fascinationen över att den runda klossen passar i det runda hålet. Har utropat "Wow!" när Anna-Vera sträckt fram den röda bollen. Har haft påhittade telefonsamtal i allt från klossar till skedar och fjärrkontroller. Har för mitt eget nöjes skull bokstaverat diverse namn med leksakerna - så som Leif GW.

- Mycket oro har det varit. Mycket oro är det med barn. Men den största oron har för mig varit Anna-Veras huvud. Eller rättare sagt formen på det. Låter som att det inte borde utgöra en så stor del av mitt år. Men jo, faktiskt - i den bubbla som jag befunnit mig i så har huvudformen i allra högsta grad påverkat min vardag. Kuddar hit och kuddar dit. Sovpositioner, magläge. Känna på huvudet och titta på huvudet. Hur skall det gå, hur skall det gå?

- Året har också genomsyrats av trötthet. Tröttheten av att vara gravid och tröttheten av att ha en liten unge. Ett par trötta ögon har prytt mitt fejs detta år.

- Graviditeten ja... Jag vaggade mer eller mindre fram från det att jag plussade runt påsk och fram till att Sigge kom. Var en stor del av året inne i graviddimman samtidigt som jag hängde med en allt mer rörlig och livlig liten tjej.

- I juni hade vi efter ett år i huset till slut börjat komma i ordning. Och vi hade fått uppleva vår fina omgivning i alla skepnader - från stormig höst och snöig vinter till blommande vår och grönskande sommar.

- Och mitt i bebisbubbla och gravidbubbla dök små roliga händelser upp. Var brudtärna på min systers bröllop, gick på höstbröllop, hängde på stranden, lade sång på låtar och min röst hördes i "Sommar med Ernst",  besökte djurpark och gjorde andra mysiga små utflykter.



Så i backspegeln kan jag konstatera att det gångna året har fått puttra på. Jag har medvetet stannat kvar i bubblan i väntan på Sigge. Och nu planerar jag inte att bli gravid igen den närmsta tiden, så detta år hoppas jag på mer framåtrörelse. Att planer sätts i verket. Att saker händer. Och att jag kan njuta av min mammaledighet så mycket det går.

Och med detta inleder jag mitt nya bloggår.

Till er som orkat läsa ända hit - Tack!

Fullt schema

God fortsättning allihopa!

Som de flesta av er redan sett på Facebook och Instagram så har det fötts barn och firats jul sen sist jag skrev. Tänkte berätta om förlossningen här men måste nog ta ett stort andetag när jag gör det. Och ett så stort andetag orkar jag inte ta idag.

Så vad händer i mellandagarna?
Igår var det fullt drag här hemma - kompisar med barn på besök. 4 småttingar som sprang runt och 2 relativt nyfödda som sov i olika famnar. Vi käkade middag. Mattias och Li hade med sig rödspätta och kolja. Mattias är ju fiskare så bättre råvaror kan man inte få. Eftersom Jonas hade tagit fram fritösen blev det mesta friterat. Men gött var det. När alla åkt hem var man helt slut. Som Li sa så minns man typ inte vad man pratat om under kvällen för att det vart sånt ös, haha. Men trevligt var det!

Ikväll bär det av till Falkenberg. Blir lite käk och vin hos Angelica och Fredde. Och så kommer vår kära vän Malin som är hemma över julen! Hon befinner sig vanligtvis i USA så vi ses nästan aldrig. Ska bli så kul att ses!

Imorgon kommer ett par från Skåne förbi på en kaffe. Och så är det besök på BVC för att väga lillskrutten. Och på kvällen blir det rep inför den 30:e december. Och vad händer då? Jo, jag och tre vänner kommer att vara med i ett program på P4 Halland. Vi skall spela 4 låtar som varit hits under året. Tror att programmet pågår mellan 10-12 under förmiddagen. Skall bli kul, men känner mig i ärlighetens namn rätt ringrostig när det gäller sången. Men jag återkommer med mer info om detta.

Och senare i veckan kommer min syster med familj till Veddige!

Och nyår firas med Jonas syster och familj hos hans pappa.


Jepp. Jodå, så atte...
Varför berättar jag allt detta?
För att visa att jag har vänner och ett liv?
För att strukturera upp för mig själv vad som skall hända de närmsta dagarna?
För att jag inte har något mer spännande att skriva?

Antagligen allt det ovan nämnda.

Ha en fin dan efter dan efter dan efter dopparedan.

Nu håller vi tummarna

God förmiddag! Nu är det på't igen. Hoppas på att någonting skall ha hänt i alla fall. I lördags kväll hade jag en sammandragning som pågick och pågick. Magen var stenhård oavbrutet i 4-5 timmar. När jag legat i sängen med värmekudde i typ 3 timmar började jag undra om detta var normalt. Det gjorde inte ont, men jag tyckte att det var konstigt att det inte släppte emellanåt. Så jag ringde förlossningen. Hon tyckte att eftersom det inte gjorde ont eller blödde eller nåt, så borde det inte vara någon fara. Två alvedon och försöka sova. Tog alvedon men kunde absolut inte sova. Somnade till slut. Vaknade vid fyra - stenhård mage och lite molvärk. Somna igen. Vaknade igår och allt kändes lugnare. 

Dagen förflöt utan större mankemang. Sen på kvällen började det spänna igen. Alvedon igen. Svårt att somna igen. Men till slut gick det. Vaknade vid kl 3 av att magen var stenhård och det värkte. Pågick i över en timme. Konstant värk och stenhård mage. Samtal till förlossningen igen (de måste vara trötta på mig haha). Samma råd som igår. Lyckades somna om trots att det molade och spände. När jag vaknade i morse var magen fortfarande lite spänd.

Vad vill jag ha sagt med detta rabblande? Jo, att jag hoppas att all denna magaktivitet har gjort lite nytta på livmoderhalsen.

Nu är vi strax framme vid sjukhuset. 

Tjohej!

No baby

Blir ingen bebis idag. Var inne på förlossningen och hade min vän Lisa med mig som moraliskt stöd. De tog ctg och kände efter hur livmodertappen såg ut. Om jag fattade rätt så hade den mjuknat lite (medelmjuk) men inte tillräckligt för att göra en hinnsvepning. Så jag fick bara snällt boka ny tid. På lördag är det dags igen. Jag håller mina tummar.

Tips på hur man motiverar en bebis att vilja komma ut ur magen?

Nu är jag hos Lisa som står och lagar mat. Luktar gött.

Hajjjj.

Förberedelser

Imorgon är det dags för besöket på förlossningen. Tänk om de tycker att det är läge att starta upp mig... Känns skitkonstigt ju. Går runt och fixar med lite småförberedelser. Ställer fram de färdigpackade väskorna till BB, förlossningsbrevet ligger framme på bordet och strax åker babyskyddet in i bilen. 

Åh herregud nu körde Anna-Vera in ett ben under soffan och fastnade. Hur 17 lyckades hon med det? I alla fall kändes min hastiga insats sådär i mage och lujmskarna. Tips till gravida: lyft inte soffor!

Jaja. Hur som helst så tänkte jag ägna resten av dagen åt att vila och tänka positiva tankar. Inser att risken är stor att det inte drar igång imorgon. Men det känns ändå lite som dan innan julafton. Och blir det ingen uppstart så är det faktsikt helt ok. Jag kan tänka mig att var gravid lite till. Mest att det hade vart skönt att vara på plats.

Lustigt att man tror att andra gången inte skall vara lika konstig som första. Men det känns lika overkligt nu som när jag väntade Anna-Vera. Kan inte förstå att det är en färdig bebis i min mage. Och att den inom kort skall plötsligt vara utanför min mage. En egen liten person som ännu bara har gjort sig hörd genom sparkar. Overkligt var ordet.

Nä, nu får det vara färdigt med ältande för idag.Dessutom ägnar sig A-V i detta nu åt något som enbart kan beskrivas som förföljelse och trackasserier av vår katt. Håll ut Rosa - jag kommer och räddar dig!

Puss på er :)

Stackars mej - hoppfallerej!

Go'afton.

Har vart en lite sämre dag idag. Magen har spänt och värkt. Det hugger dessutom neråt en hel del. Känns verkligen som att den lille lymmeln vill ut. Utöver det har jag idag varit helt obeskrivligt trött. Typ kunnat somna sittande. Tror att jag är på väg att bli lite sjuk. Buhu. Stackars mej - hoppfallerej!

Mamma kom och gjorde en insats och städade lite. Vi fick packat upp vinterjackor och sånt. Och så skall jag se till att få upp lite adventsljusstakar och annat julgrejs imorgon. Ifall bebis kommer snart så kommer jag inte orka sen. Skönt att vara färdig med allt tänker jag. När vi var klara och Anna-Vera vaknade upp ur sin mastodonttupplur på 3h 20min åkte vi hem till mamma och pappa. Där däckade jag på golvet och sov. Vidrigt att vara så trött.

Det ironiska är att jag nu fortfarande är vaken och resten av familjen sover gott. Så varför lägger jag mig inte ner i sängen och låter sömnen omfamna mig? Varför fortsätter jag att skriva?

Sluta skriva Elin.

Sluta då!

Nyttigheter, frosseri och Paris

När man är gravid skall man möjligen äta lite mer. Inte stora mängder, men kanske extra mellanmål och lite så. Och nyttigt - nyttigt skall man äta. Frukt, grönsaker, fisk och annat bra. Detta vet jag mycket väl. Och detta har jag fullkomligt ignorerat hela graviditeten. Tills nu. Så här i vecka 37 ställer jag fram kokt ägg, havregrynsgröt med osockrat äppelmos och mackor med makrill på frukostbordet. Som om det skulle tillintetgöra de senaste 8 månaderna av frosseri. Och tyvärr är mitt sug efter sött och salt större än min hälsosträvan och lagom till kvällen har jag ändå satt i mig kakor, bullar, choklad, chips samt en stor skål cornflakes med socker på. Tycker väl egentligen att jag gött kan få unna mig så här i min sista flåsande fas innan ungen skall ut. Men stackars bebisen kommer väl skrika efter daim och rata mina tuttar!

Jaja. Jag orkar inte vara perfekt.

Borde kanske skriva något om Paris. Men tänker att det finns inte så mycket att skriva. Liksom alla andra tycker jag att det är hemskt och jag lider med de drabbade. Mer kan jag inte säga just nu. Världen är så full av oro, skräck, lidande, hot och hat att jag inte orkar ta in allt. Det blir liksom fullt i hårddisken. I alla fall nu när jag är gravid och befinner mig i min egen bubbla. En bubbla som hjälper mig att förbereda mig. I den bubblan blir oroligheterna i världen alltför jobbiga att ta in. Så jag nöjer mig med att hoppas på en ljusare framtid och att kärlek och förståelse till slut skall segra. Och att all galenskap kan få ett slut. Fred på jorden I guess. Alltså önsketänkande.

Nu skall jag lösa lite korsord och försöka somna.
Sov så gött.

En helt vanlig jävla dag

En härlig dag. Vi vaknade av väckarklockan vid sjutiden. Rätt sliten var jag. För att inte tala om Anna-Vera som vi knappt fick liv i. Hon har den senaste veckan kämpat på med en eländig slemhosta. På dagarna har det gått ok, men varje natt har hon vaknat och hostat slem och gråtit. Likadant var det i natt - eller ja, tidig morgon kanske... I alla fall vaknade jag vid halv fem av att hostattacken gick igång. Bara att ta upp, trösta, ge näsdroppar, snyta, ny blöja, distrahera med lite tecknat och sedan en flaska varm ersättning. Så både Anna-Vera och jag däckade åter ungefär en timme innan vi skulle upp. Men trots denna stökiga morgon så blev resten av dagen fin.

Vi slängde på A-V fleeceoverallen direkt och slängde på oss kläderna och åkte hem till farfar Kai och farmor Eva. Där blev det snabb frukost och vinka hej då. Sedan åkte jag och Jonas till stan för att gå på det gemensamma mötet hos psykologen. Kändes så himla grymt. Vi pratade både om den förra och den kommande förlossningen. Gick igenom vad som inte kändes bra förra gången och vad vi kan göra för att motverka att det blir så denna gång. Så nu känner jag mig så förberedd jag bara kan. Och jag tror att det var skönt för Jonas också att gå igenom allt lite. Det blev nog en konkret förberedelse för honom med.

Efteråt gjorde vi lite ärenden på stan. Och så blev det lite fika på Espresso House. Sällan vi kan sitta tillsammans en stund på det sättet. Riktigt mysigt.

När vi kom tillbaka till Veddige var det dags för nästa möte - barnmorskan på mvc. Vi pratade om min graviditet. Hon fyllde i lite extra info i min journal. Magen mättes - jag ligger i linje med den övre delen av "normalkurvan". Alltså ganska stor mage. Men följer kurvan fint. Har nu gått upp ca 20 kg. Ungefär som förra gången. Känns ok. Alla värden bra. Heja, heja!

Efter det besöket släppte Jonas av mig hemma och så åkte han vidare för att hämta Anna-Vera. Jag fick en stund hemma och för en gångs skull släppte jag fröken-duktig-tankarna och lade mig på sängen. Sov en stund. När jag vaknade hade Jonas tänt i kaminen och fixat mat. Resten av kvällen hängde jag och lillfisen. Hon var kramig som 17 efter att inte ha sett mig på hela dagen.

En bra dag. Egentligen inget innehåll värdigt ett så här långt inlägg. Kanske har jag slösat någon minut av er tid. Men ibland är det banne mig skönt att att vara lite positiv. Och skriva om en helt vanlig jävla dag. En bra jävla vanlig dag.

Och i fredagsmysets anda avslutar jag med att säga - TACO HEJ!

Bebis nästa vecka?

Vad händer? Inte mycket. Spänner rätt mycket i magen. Får ganska lätt sammandragningar och sparkarna från lillen är rätt brutala nu. Och så har jag börjat med en relativt ny och härlig tradition - illamående på kvällarna. Får även för mig ca en gång per dag att "nu kommer bebisen", vilket gör mig lika stressad varje gång. 

Så hur går det då med min oro? Jodå, jag jobbar med den hela tiden. Var ju på sånt där aurorasamtal på förlossningen. Var super. Ungefär som att leverera ett förlossningsbrev muntligt. Hon frågade vad jag är allra mest rädd för. Jag svarade att det är att vi inte skall hinna in i tid. Jag inser att det är en rätt extrem tanke, men det är faktiskt en oro jag har. Och det handlar väl egentligen inte bara om att inte hinna in till sjukhuset alls - utan även rädsla för att NÄSTAN inte hinna in. Att jag kommer upp på förlossningen och föder 15 min senare (känner faktiskt personer som råkat ut för detta). Hon sa att om jag vill så kunde hon ordna med en läkartid där jag undersöks för att se om något är på gång. Om exempelvis livmodertappen mjuknat eller jag kanske rent av har öppnat mig lite (kan tydligen vara så ibland att man går runt och är lite småöppen andra gången) så kan de hjälpa förloppet på traven och se om de kan starta igång mig på plats. Så en läkartid har jag fått. Nästa vecka. Känns helt pirrigt att tänka att det kanske kommer att vara dags då. Att bebisen kommer då. Hoppas att de kommer kunna starta igång det!

Nä, nu verkar lillan ha vaknat där ute i sin vagn. Hon har åkt på någon osrt slem/rethosta som gör att att hon sover lite illa och blir ledsen. Stackarn... Hoppas det ger med sig snart.

Hörs!

Knäpp hjärna - Bra kropp

Hej alla goa!

Tack för fina kommentarer efter mitt förra inlägg - här och på fb. Idag var jag hos barnmorskan. Om mitt psyke ballar ur lite när jag är gravid, så kan jag i alla fall konstatera att min kropp är stabilare än någonsin. Mitt blodtryck är  exemplariskt och alla värden superfina. Sedan att man går som en tant med ledproblem och att hela magen knyter sig så fort man går i en trappa eller böjer sig ner, det är en annan sak. Samma sak förra gången. Jag blev nedstämd, men min kropp mådde prima. Och under förlossningen gick allt helt felfritt (på pappret) och min kropp gjorde det den skulle utan att jag egentligen behövde tänka. Fast jag tycker ju gott att kroppjäveln kunde ha frågat mig innan den bestämde sig för att trycka ut A-V i 100 km/h...

Hur som helst så måste jag säga att om man ber om hjälp när det gäller graviditet och förlossning så finns den verkligen. Och det är så viktigt att bli tagen på allvar. Och det har jag blivit båda gångerna. Men man måste vara tydlig och faktiskt förklara hur man känner. För om man inte säger något, förväntas man må bra. Så klart. Jag önskar att jag hade vart bättre på att uttrycka vad jag kände under och efter min förra förlossning. Men jag visste inte hur. Det var första gången och jag hade ingen aning om vad som är normalt. Nu vet jag bättre och jag kräver mycket mer. Och det kommer förhoppningsvis skapa helt andra förutsättningar. Jag skall ta revansch på förra gången!

Nu skall jag sätta mig ner och skriva vidare på min lilla förlossningshistoria. Pust - är lite jobbigt, men en bra sak. Eller så käkar jag lite enchiladas och tittar på Lyxfällan och känner mig duktig för att jag då minsann inte har hamnat hos Kronofogden eller dricker 2 L Coca Cola om dagen.

Får nog bli det sistnämnda.


Puss och hej så länge!

Förlossningsrädsla

Jag stånkar på i min gravidbubbla. Stånk, stånk. Pust. Aj aj aj. Oj oj oj. Har som vanligt ingen koll på veckorna. Tror att jag är i v 34. Känslan av att bebis kommer att titta ut för tidigt är stark. Jag gissar på 25 november, Jonas gissar 20 november. Beräknat datum är ju 4 december. Vi får väl se...

Hur som helst tänkte jag skriva lite om något som kanske är lite för privat eller känsligt. Jag vet inte. Kanske kommer jag ångra mig. Men jag brukar inte ha problem med att prata om sådant som är lite jobbigt. Men vet att det kan göra vissa människor lite obekväma. Jag har funderat länge över hur mycket jag skall skriva om i bloggen, men varför inte låta detta vara en kanal. Jag vet ju att det finns många fler än mig som har en komplicerad relation till graviditet och förlossning. För det har jag haft och har fortfarande.

Och vad är det då som har vart jobbigt och vad är det jag vill ha sagt? Tja.. det behövs betydligt fler inlägg här i bloggen för att förklara det. Så jag börjar lite lätt med något som snurrar extremt mycket i skallen just nu.

Jag funderar mycket över förlossningen. Förra gången var för mig ingen positiv upplevelse och jag känner att det har skapat en oro inom mig. Så jag har bestämt mig att denna gången skall jag vara förberedd. Visst - man kan aldrig förutspå hur en förlossning skall fortskrida, men man kan förbereda sig mentalt på ett sätt som jag inte gjorde förra gången. Och denna gången har jag lite referensramar och kan säga hur jag INTE vill ha det och hur detta kan undvikas.

Så - nu träffar jag en psykolog med vilken jag pratar igenom alla känslor kring förlossningen av Anna-Vera och tiden efteråt. Mycket känslor och jobbiga saker att dra i, men jag tror verkligen att det behövs. Psykologen - som jag träffade för första gången igår - tyckte jag jättemycket om! Hon satte direkt fingret på vad som har känts fel. Hon tog min rädsla och oro på allvar och satte genast upp konkreta åtgärder. Först och främst skall jag skriva ner hela förlossningen i text. Kanske inte så mycket om hur det praktiska förloppet skedde, utan mer min känslomässiga upplevelse. Sedan skall vi gå igenom detta. Och så kommer Jonas vara med på ett besök så att vi tillsammans kan gå igenom hur det vart och hur vi skall ta oss an kommande förlossning. Känns vettigt och bra. Jag gillar tydlighet.

Sedan har jag fått tid på auroramottagningen på förlossningen. Det är en mottagning för de som är rädda eller på något sätt behöver lite extra stöd och planering inför kommande förlossning. Känns grymt att vara på plats och kunna förmedla direkt till en barnmorska hur jag önskar att det skall bli.

Jag är så glad att hjälp faktiskt finns och att man tas på allvar!


Jaja, det var lite, lite om hur det mås just nu. Hoppas ni kommer vilja läsa mer om min knäppa hormonhjärna och mina nojjor. För det blir nog mer av den varan :)


Vi avslutar med en dålig ordvits för att lätta upp stämningen:

-Vad gjorde gymnasten som ätit för mycket glass?
-Hon gick ner i päronsplit.

(Jag sa ju att den var dålig)