Från tristess till success

Tänk att två dagar kan vara så olika. 

Igår hade vi ingen bil - jag och Anna-Vera. Och det fina vädret är inte så trevligt om man hänger vid vårt hus, för där blåser typ aldrig och blir supervarmt. Mamma, pappa och moster var iväg så det var ingen idé att ta den 35 min långa promenaden med vagnen ner till samhället. I stället hängde vi inomhus och lekte med klossar, övade på att gå med hennes lilla gåvagn, hängde i soffan och kände på min mage. Och ja - jag kanske också surfade lite på mobilen och glodde på lite dålig daytime-tv medan A-V fick sköta sig själv bland sina leksaker. Jag är ingen supermom. Bara mom. När det var sen eftermiddag var vi båda jättetrötta på varandra och pappa Jonas kom tack och lov hem från jobbet. Det var en sån dag när man tänker att livet är ändå bra tråkigt. Ekorrhjulet och allt det där. Äta, ny blöja, leka, trött, sova, äta, ny blöja, trött, sova. Och så vidare.

Och så idag. Pappa ringer på morgonen och säger att han hämtar mig och så åker vi ut till stranden. Jag packar ihop oss och pappa kommer. Det blev en heldag på en relativt tom strand. A-V fick leka med spaden i sanden, krypa runt för glatta livet och bada tills hon fick russintår. Vi drack kaffe, solade och slappade. Sån skillnad mot den instängda känslan igår. Jag älskar egentligen att vara hemma och skrota, men inte när det är 25 grader och sol ute. Då vill jag till vatten. Då vill jag vara någon annan stans än hemma. Annars kan det vara.

Och idag var jag vid vatten. Precis som det skall  vara.

Och så ikväll kom Jonas syster med familj. Tacos på uteplatsen och massa lek när lillfisen fick träffa sina kusiner igen. Linnéa och Elsa bjuder på konstant underhållning. Och med lite folk i huset kunde jag passa på att slänga i en extra tvätt i maskinen, bädda rent och ta en dusch. Kommer vara ljuvligt att lägga sig i sängen efter en sådan här dag! Och Anna-Vera slocknade och sover nu som en stock.

Så... ja, slutet gott allting gott antar jag.

Hej hopp.

Bajs-mayhem

Då skall det handla om bajs. Så alla känsliga läsare kan sluta läsa - NU.

Ikväll hade Anna-Vera en riktig bajsfest. Jag märkte under dagen att hon var hård i magen. Hon brukar bajsa några ggr per dag och det brukar inte vara något krångel. Men idag kom ingen laddning. Istället var det små korvar i varje blöja jag bytte. Då och då under dagen har hon tittat på mig med förtvivlad min och tagit i så att hon blivit lilaröd i ansiktet. Krystat utan framgång. Jag har gett henne katrinplommonpuré och tänkt att oj vilken glad bebis jag kommer ha om hon inte får ut skiten.

Så nu på kvällen när jag satt i mitt rum och skrev, kom Jonas in med henne. Han frågade mig något och sedan stannade han upp och sa: "Bajs". Ja det är så vi nyblivna föräldrar kommunicerar, haha. Det innebar alltså att han kände på doften att nu hade det hänt grejer. Han försvann till skötbordet för att byta. Två sekunder senare hör jag honom ropa - "ELIN!! KOMMM!" Jag går ut och en stressad Jonas står i köket. "Det är bajs överallt! Jag vet inte var jag skall göra av henne! Vi måste tvätta henne!" Jonas arm och mage är full av bajs, vi lyfter hennes klänning och det är bajs ända uppe i armhålorna. Vi ställer henne i duschen och när hon är helt naken kan vi konstatera att det är bajs ÖVERALLT. Till och med i hennes hår (hände väl när vi krånglade av klänningen). Så vi tvättar och schamponerar (ja hon har ju så satans mycket hår att vi måste ägna oss åt hårvård).

Och därmed har vi klarat oss ur vårt första riktiga bajskaos. Och Anna-Vera har upplevt sin första dusch. Hon tog det bra. Så länge hon fick den varma strålen på sig var hon tyst och nöjd.

Efteråt invigde vi hennes fina pyjamas som jag köpte på rea in vintras. Så nu ligger hon ren i fina kläder i sin säng och sover.

Så. Där fick ni en stinkande liten bajsbomb till historia.

Godnatt!

Ständiga cykler och drömkvällen

Go'afton. Vad pågår i livet? Inte mycket. Allt går i ständiga cykler när man har bebis.

Glad bebis som sover gott och är nöjd - pigg och energifylld mamma - orolig bebis som sover lite sämre - trött mamma med sänkt tålamod - sjuk bebis - sjuka föräldrar - frisk familj - allt flyter - inget flyter. Och så vidare.

Anna-Vera är fortfarande inne i nån sorts fas. Hon är rent allmänt en glad skit, men tålamodet är sänkt och hon visar med högljudda utrop och tårar när hon inte är nöjd. Och har man vart iväg en stund blir hon jätteledsen när man kommer tillbaka om man inte håller henne en stund i famnen. Hon har börjat med rutinen att vakna en gång per natt. Och då är hon superpigg! Typ vill snacka och leka. Innan har hon generellt sovit hela nätter ända sedan hon var runt 3 månader. Så jag är mycket ovan vid detta. Blir till att muta med flaskan tills denna period går över...
Så så är det med vår lilla familj.

I och med A-Vs lilla fas, orkar jag inte göra så mycket på dagarna. Just nu känner jag att mitt liv är oerhört oinspirerat. Vet att det är övergående och att så fort allt faller in i rutiner så kommer jag att bli piggare och få mer energi.

Förra helgen var jag i Göteborg med min syster som skall gifta sig i sommar. Det var hon, jag samt hennes två andra tärnor. Vi gick på stan och letade brudklänning, fikade, var ute och åt på kvällen och sov på Scandic Rubinen på avenyn. Då slog det mig. Vad jag helst skulle vilja göra om jag och Jonas någon gång skulle ha en barnfri natt. Vi skulle inte klä upp oss i festkläder och köra en helkväll och boka in mängder med grejer.
Nej.

Vi ska åka till Göteborg. Boka rum på ett trevligt hotell - typ där vi bodde. Gå ut relativt tidigt på kvällen och äta en god middag - t.ex. Manana. Sedan går vi hem till hotellet, tar en varm dusch och lägger oss i de fräscha, nybäddade sängarna och kollar massa film och myser. Sedan sover vi helt ostört tills det är morgon. Då tar vi på oss byxor med generös linning och traskar ner till frukostbuffén där vi sitter i ett par timmar och frossar.

Så.

Där har ni enligt mig en drömkväll/morgon för två småbarnsföräldrar som har barnfritt.

Det där med sömnen var så tydligt när jag var i Göteborg. Det var min första natt ifrån Anna-Vera. Var orolig hur det skulle gå för henne OCH för mig. Men måste säga att det var ljuvligt att lägga sig på huvudkudden och sedan sova utan avbrott till morgonen. Jag sov inte jättemånga timmar men det kändes så. Vaknade pigg. Ljuvligt.

Jaha. Lite allmänt babbel blev det. Nu ska lillfisen nattas och sova. Håll tummarna för att det blir en bra natt!

Tavlor, kopparbricka och första tanden

Vad vill jag nu då?

Tja... inte så mycket. Idag kom mamma och pappa på en kaffe. Vi fick hängt upp den gamla kopparbrickan som Jonas fått från sin pappa, samt ännu en tavla från min pappa. Börjar bli riktigt fint i vardagsrummet nu :) Och så hängde jag upp Raoul Dufy tavlan vid köksbordet. Blev galet bra!

I eftermiddag blev det marockansk citronkyckling hos mamma och pappa. Nu är vi hemma igen. Jonas bygger nåt i källaren. (Gissar jag. Han brukar bygga nåt. Eller måla nåt.) Anna sover ute i sin vagn. Ibland är hon så söt när hon sover att jag nästan smäller av. Poff!! (Poff är alltså ljudet av mig när jag smäller av)

Idag upptäckte vi att hon börjar få tänder! Två små vita gaddar har pressat sig upp ur tandköttet i underkäken. Vi blev sketaglada och Anna-Vera fattade inget. Hon bara undrade varför vi drog i hennes underläpp och tjoade.

Glad Bebis. Sur mamma.

Imorse tyckte Anna-Vera att kl 4 var en ypperlig tid att vakna och ta sig an en ny dag. Uppfylld av förnekelse försökte jag söva henne i ca 2 timmar. Gick ej. Så kl 6 stiger jag högst motvilligt upp med dotter på armen. Känner mig som ett litet åskmoln och i börjar i rent vredesmod diska och städa. Så kl 8 var diskbänken ren, golven dammsugna, mattorna vädrade, sängen bäddad och stöket undanröjt. En fördel med att gå upp okristligt tidigt alltså. Ok, kl 6 är väl ingen ovanlighet när man är förälder men det var nog mer förargelsen över att jag hade försökt få henne att somna i två timmar och under den tiden bara vart frustrerad och trött. Den tiden kunde vi i stället ha tillbringat i vardagsrummet. Där kunde hon ha fått hasa runt på golvet (ja, just nu hasar hon som en zombie som förlorat sina ben) och jag kunde ha fått vakna till med en kopp kaffe. Men jag är helt enkelt ingen morgonmänniska. Tänker inte rationella tankar kl 4 på morgonen.

Men nu är jag rationell igen. Tar en kopp vidbränt kaffe och lyssnar på pod. Anna-Vera sover i sin vagn ute på verandan. Nu ska jag planera lite vad för projekt som jag ska genomföra framöver. Blir till att skriva en lista. Jag äääälskar listor. Skriver listor varje dag. Är väl antagligen så att det inger en känsla av att jag får något gjort.

Trevlig tisdag allihop!

Plattskallen

Alla sade innan jag fick barn att man alltid oroar sig för sina barn. Detta kunde jag förstå - oro för att något skall hända dem eller att de skall bli sjuka eller olyckliga. Men vad jag då inte förstod var alla andra småsaker som skulle komma att stressa mig. Det första halvåret av Anna-Veras liv var ett evigt googlande och stressande över än det ena än det andra.

Här tänker jag nu beskriva en av de saker som fullkomligt uppslukade mig under en period:

När A-V var nyfödd hade vi inte en tillräckligt tjock kudde och hon låg mycket på rygg. Därtill hade hon en favoritsida som hon ständigt vände huvudet mot. Vad vi inte insåg var att hennes mjuka skalle sakta men säkert ändrade form och blev både sned och platt baktill. Detta märkte vi inte först, då hon redan från start hade en tjock kalufs av hår på huvudet. När jag insåg hur illa det var (efter ung 1,5-2 mån) började min besatthet. Jag studerade hennes skalle flera gånger per dag. Kände, vände och vred. Tittade från olika vinklar och försökte att liksom med tankens kraft få huvudformen att ändras. Vi hade fått tillsägelse om att försöka att ha henne på mage eller sittandes all hennes vakna tid. Jag började föra någon sorts oorganiserat protokoll över hur många timmar om dygnet hon inte låg på rygg. Fick stresskänslor i bröstet då jag upplevde att hon legat för långe med bakhuvudet i kudden. Vi hade en specialkudde som gjorde att hon kunde sova på sidan. Den var toppen och jag blev galen om vi åkte någonstans och hade glömt den. Hade även en annan specialkudde som man hade bakom huvudet och den placerades i babysitter, på golv, i säng, i vagn, ja överallt!

Jag googlade och googlade. Tittade på bilder av platta barnskallar. Läste om specialhjälmar som formar om små huvuden. Läste i forum där det både fanns historier om platta huvuden som rättat till sig själva efter hand, så väl som historier om sneda skallar som gjort hela ansiktet snett. Jag försökte googla på olika ord för att hitta nya sidor. Blev svårare ju mer jag scannade av nätet. Tillslut blev mitt beteende näst intill sjukligt. Jag kom på mig själv med att titta avundsjukt på bebisar som hade runda, välformade bakhuvuden.
"Vackert" - tänkte jag, som om det här med platt skalle var en oerhört viktig faktor när det gäller utseende. Jag tänkte att även om det inte skulle komma att synas, så hade vi ändå deformerat vår stackars dotter. Så onödigt av oss...

Är hon galen?  - Tänker ni nu. Ja, kanske lite. Men jag vågar i alla fall erkänna det. Och tror faktiskt att fler med mig har känt denna stress. Inte minst då det påpekas på BVC hela tiden att man ska ha en ordentlig kudde för att få en rund form på huvudet.

Hur som helst så gav specialkudden och våra insatser resultat. Formen blev bättre och nu märks plattheten allt mindre. Tydligen formas huvudet rätt rejält fram till 1,5 år enligt läkaren, så det skall nog rätta till sig helt. Och gör det inte det så är Anna-Vera lika underbar och fin ändå!

Så slutet gott.

Men gudars vilken stress över en skalle som vart lite platt!

Frisk och förvirrad

Hur går det för familjen Hedberg/Delås?

Är de fortfarande i sjukdomens obarmhärtiga grepp eller har de befriats från dess smärtsamma bojor?

Svaret är att vi alla är relativt friska och glada! Sååå skönt att ha sin glada bebis tillbaka. Lite hosta och snor kvarstår, men hon är pigg och feberfri! Även jag.

Idag fick vi besök av våra kompisar Tomas och Beata och deras hund Tjorven (eller som jag vill kalla den - Gorbatjorven). Skönt häng med lite käk och chilla i soffan. Jag och Beata pratade om vad man vill göra med sitt liv (känns som att jag har den diskussionen med alla just nu). Det känns som att många med mig letar efter den där magiska balansen där man kan ha ett fast jobb halva tiden och göra något mer kreativt den andra halvan. Att både få ha tryggheten men också utmaningen att göra något av sina idéer.

Man vill ju kasta sig ut.
Men helst med sele och full skyddsutrustning.
Och en sån där stor madrass som brandkåren har.

Mesigt? Fegt? Nej - bara ett tecken på att man har vuxit upp.

Gonatt alla goingar!

Sjukstuga

Så var det sjukstuga här hemma. Lillfisen var så ynklig igår kväll och inatt. Feber, snorig, slemmig i halsen och på toppen av det en en aning förstoppad. Krokodiltårarna rann ymnigt och man ville bara ge henne en magisk medicin som tog bort allt ont. Hon har ju vart lite förkyld ett par gånger innan, men då har vi kommit rätt lindrigt undan. Lite feber och snor som snabbt gick över. Och denna gången kände jag verkligen så himla mycket med henne. För första gången kände jag hur liten hon är och vilken betydelse jag har som hennes trygga punkt i livet. Moderskänslor antar jag väl att det kallas. Menar inte att jag inte har moderskänslor hela tiden. Men de förstärks ju när hon är ledsen och har ont.

Jaja, hur som helst så fick hon innan läggdags och imorse frossa i katrinplommonpuré och sedan brakade det till rejält ett par gånger i blöjan. Detta resulterade i betydligt gladare bebis. Nu hoppas vi att hon inte kommer vara lika dålig inatt. Och att JAG mår bättre. Har också åkt på förkylning. OCH även pappa Jonas är dålig. Buhu. Buhu.

Nu ligger den ena sjuklingen i sin vagn och sover ute i friska luften. Den andra ligger och vilar i sängen och tittar på brittisk deckarserie. Alltså Anna-Vera ligger i vagnen och Jonas i sängen. Ifall någon var osäker.

OBS. Bilden är tagen innan dessa sjukdagar drog igång. Då alla var friska och glada. Det är när hon är sjuk som man inser hur härligt glad hon är i vanliga fall.

Separation och framsteg

Separation. En så otroligt stark känsla. Och jag känner den så mycket just nu. Konkreta, praktiska saker som förändras. Små detaljer som skvallrar om stora steg framåt.

Från att jag bara ville att tiden skulle gå när Anna-Vera var 2 månader till att vilja dra i handbromsen med full kraft! Hon växer så snabbt och här är några tecken på detta som sker /nyss har skett i hennes liv:

Framför allt - maten! Hon äter mer och mer, vilket betyder att mjölken i brösten sinar. Nu är det endast en amning på morgonen. Det känns lite vemodigt varje gång eftersom jag inte vet om just den gången är den sista. Samtidigt är det härligt att se henne nyfiket prova nya smaker och konsistenser! T.ex. hallon-blåbär-äpple puré:

Nu har hon börjat fara runt om nätterna och ligger lite hur som helst i sin säng. På rygg, på mage, halvsittandes, på sida, på diagonalen. Så nu är det dags att koppla loss hennes säng från min och sänka den. Ännu en tydlig separation...

Hon trivs mycket bra i sin liggdel i vagnen. Sover gott om dagarna i den och verkar inte frustrerad över att ligga omhuldad därinne. Men nu är det kanske ett par veckor max innan den är för liten. Då är det dags för sittdelen. Spännande och konstigt att hon en gång i tiden hade oceaner av utrymme i den:

Och inte minst så var bilbarnstolen en tydlig markör. När vi för lite mer än en månad sedan lånade ut babyskyddet och satte in en bilbarnstol i stället fick jag en så otroligt nostalgisk känsla. Inte minst när jag tittade på bilden nedan och insåg hur mycket hon växt:

Försöker njuta av varje dag nu när jag så tydligt ser att tiden inte kommer tillbaka!

Det (o)glamorösa mammalivet

Jag är skyldig. Jag erkänner. Liksom de flesta lägger jag oftast upp fina små bilder när min dotter ler och ser supernöjd ut. Och när jag skall ta bild på något eller någon i mitt hem gör jag först en homestying light och tar bort allt eventuellt stök och skräp ur bilden. Ja, jag fuskar och ljuger. Låtsas att allt i mitt liv är så där fint och välordnat. Fast så är det ju inte. Egentligen är det ju mer så här:

Bebis före mat (inte alls instagram-söt) - bebis efter mat (instagram-söt):

Kokar fisk, potatis, ger fruktpuréer och annat gott till Anna-Vera. Till mig? Gorby's pirog på stående fot och hinkvis med kaffe:

Tar ibland selfies, men vad som inte syns på bilderna är tröjorna med kräkfläckar och mysbyxorna med väl uttöjda knän:

 Har ständigt högar med nytvättade kläder som av någon anledning aldrig hamnar i garderoben (mystiskt, mystiskt):

 Och högen med smutstvätt, sinar konstigt nog aldrig:

Någon som känner igen sig?

Lite av varje

Denna lilla alltså...
Så himla go att hänga med. Glad, lättroad och harmonisk. Vi hade en lite bumpig start och vissa dagar var tuffa. Men som det är nu kan jag bara säga en sak - att vara mammaledig är jättemysigt!

Nu tar hon sin middagslur. Den är om man har tur hela två timmar lång och en skön stund av fri lek för mig. Då kan man t.ex. blogga lite. Men det måste också tvättas kläder. Annars får hon snart gå med rumpan bar, då hon strax vuxit ur alla sina kläder i stl 68 :)

Ja... det var väl allt jag ville säga just nu. Igår var det träff med de andra morsorna som jag vanligtvis träffar en gång i veckan. Men nu var det ett tag sedan eftersom det har vart jul och så. Och JÄKLAR vad mycket det händer med alla bebisarna. Nu satt 4 av 6 stycken stabilt på filten på golvet. Anna-Vera var inte en av dem. Men i ärlighetens namn så tror jag bannemej att hon kommer krypa innan hon sitter. Hon verkar mycket mer motiverad på den fronten.

Och så var jag på Gekås igår. Mest som guide åt Jonas pappa och hans Eva. Men jag fick i alla fall köpt lite bra saker som behövdes. Exempelvis ett par nappflaskor! Vi har bara haft en och det började bli lite bökigt nu när jag inte ammar 95% av tiden. Och så blev det haklapp och matskedar till lillan. Åh, vad jag tycker att det är kul att hon har börjat äta! Köpte även lite puréer och pyjamaser (hur säger man pyjamas i plural?).

Jaja, nu ska jag lyssna på Pappapodden och slänga i en tvätt och hoppas att lillfisen sover en timma till!

Matintroduktion

Nu blir det lite mammabloggeri. 

Jag börjar sakta introducera mat i Anna-Veras liv. Innan har det varit bröstmjölk och något enstaka smakprov. Men nu är hon ett halvår och jag kan börja ge mer och mer av annat. Och jag tycker ärligt talat att det är jätteskönt att annat än mina tuttar kan mätta henne. Visst har det vart helt ok att amma men jag har också längtat efter detta steg. Och jag är sjukt stolt att jag har helammat ända tills nu (med tanke på att jag tyckte att det var fruktansvärt i början med smärta och blodiga/såriga bröstvårtor). Fortsätter med amningen, men det säger ju sig självt att den kommer minska i och med att hon börjar äta annat. Dessutom är det så himla kul att mata henne, för än så länge älskar hon allt hon smakar på och hon tuggar för fullt! Igår inköptes välling och gröt. I morse fick hon smaka på gröten och hon vart mycket nöjd. I övrigt har jag varit göööraduktig och gjort egna puréer och fryst in. Heja, heja!

Jag funderar bara över hur snabbt man kan öka mängden mat man ger henne? Eftersom hon äter så glatt, så vill man ju bara mata på liksom. Men jag ökar nu försiktigt. Skulle vara kul att höra lite hur andra gör. Någon som läser här och är i samma situation?

Jaja, ska till bvc nästa vecka, så får väl fråga mer då :)

Grattis Anna-Vera!

Idag blev hon 6 månader. Känns som eoner av tid. Ibland har jag önskat att jag kunde stoppa tiden och ibland har jag velat spola framåt en så där 6 år.
Vissa stunder kan jag tänka att en dag kommer jag sakna den här tiden då hon vill vara nära, så nära. Då kramar jag henne hårt när jag ammar henne och försöker suga in hela känslan.
Andra stunder har jag längtat till den dagen då hon kan äta, gå, stå, prata och uträtta sina behov utan min hjälp. Konfliktfyllda känslor. Att vilja gasa på och samtidigt dra i handbromsen.

Hur som helst så blir hon bara goare och goare för var dag som går. Tror att hon kommer bli en babblig tjej med mycket humor. Hon verkar i alla fall nöjd med livet. Och det är väl ändå viktigast.

Nu ska jag lägga mig och läsa en bok som heter "Din Personliga Inre Färg". Har inte läst den, men antar att det handlar om ens personliga inre färg.

Gonatt.

Anna-Vera 4 månader

Igår blev hon 4 månader. 4 månader... Så kort tid för mig. En livstid för henne.

Och hennes värld blir större och större. Läskigare. Men också mer spännande och upplevelserik. 

Denna fas av förändring gör att hennes föräldrar gärna får vara nära, nära. Den vanliga tunga sömnen om nätterna är utbytt och oroliga drömmar och ständiga uppvaknanden. Och dagarna är så gott som sömnfria. Hon kräver tröst, närhet och underhållning. Det är tröttsamt att konstant vara så fysiskt viktig för någon.

Men jag vet ju att det är just en fas och att det betyder att hon lär sig massor av nya grejer. Och hon bjuder redan på flera smakprov av vad som komma skall. Rullar från mage till rygg och nästan från rygg till mage. Jollrar högljutt och ger ifrån sig läten som en dag kommer att omvandlas till ord. Ibland låter det nästan som att hon skrattar till. Hon tittar sig alltmer nyfiket omkring och jag får stora leenden när jag dyker upp i hennes synfält.

Jag köpte i alla fall en liten present till vår dotter vars hobby är att dregla ymnigt samt kaskadkräkas.

(Länge leve haklappen!) 

Lite bilder...

Har vart lite oengagerat bloggande det senaste. Ber om ursäkt å det ödmjukaste för detta. Här följer bara lite bildcollage över det senaste som hänt. Det mesta har jag redan skrivit om dock.

Jonas syster med äldsta dotter var på besök på lördagen förra helgen. Lilla Linnéa är en stolt kusin och hade nöjt lilla A-V i knät. Sedan var det grillning hos Jonas far på kvällen. Älskar deras lilla uteplats i trädgården där man kan grilla, elda och mysa även i det mörkaste höstrusket.

På söndagen hade vi en supermysig förmiddag i trädgården. Anna-Vera i bärselen, eldning i tunnan, ostmackor och en termos med varm choklad. Älskar att dricka varm choklad utomhus i kylan!

Bilder från mitt studiobesök i Kinna. Var så skönt att under några timmar fokusera in i musiken och bara använda rösten. Fick förresten höra resultatet idag och det låter superfint! Kommer ligga uppe på Soundcloud inom en snar framtid. Jag meddelar när :)

Efter Kinna åkte jag och mamma förbi en av mina favoritbutiker som ligger mitt ute i skogen utanför Skene - Blommigt och Prickigt. Jag tog afternoon tea på deras fik och det var SKETAGÖTT. Anna-Vera sov sig igenom fikan. Det gjorde hon även när jag fikade hos min kompis Li och när jag och Emma tog en fika på Espresso House. Tur det, för då får mamma dricka sitt kaffe i lugn och ro.

Denna helgen var min syster med familj på besök hos mamma och pappa. Alltid lika gott att se dem. Småttingarna Vincent och Levi växer så det knakar. Vincent (den äldsta) börjar bli stor kille nu! Och Levi tog hand om Anna-Vera - såg till att hon hade napp, leksaker och pussade henne godnatt med en stor blöt puss. På söndagen tog jag och Jonas en tur till Strömma Farmlodge som ligger utanför Tvååker. En gammal kvarn som är omgjord till fik. Kallt och ruggigt, men det kompenserades upp med en ljuvlig, varm soppa och hett kaffe.

Och denna vecka då? Nja, rätt händelselös faktiskt. Anna-Vera är fortfarande mitt inne i en utvecklingsfas och kräver rätt mycket engagemang och tid, så dagarna har väl mest kretsat kring henne... Men idag tog jag lunch och fika samt strosade i affärer med min vän Emma. Mysigt.

Och förresten! Jag var ju i Göteborg förra veckan hos Lisa. Vi spelade in ett första podavsnitt! Yeeehaaa! Nu ska jag bara klippa lite i det och sedan är det redo att läggas ut. Jag meddelar när :)

Nej, nu är det puss och godnatt!

Monument

Blev ännu ett inlägg. Har haft en otroligt seg dag pga sömnbrist, pga bebis och gnagare. Har vart så trött. Men det har inte Anna-Vera varit så jag har snällt fått hålla mig vaken.

Nu sitter jag i mitt rum och skulle egentligen gå igenom lite låtar. Men i stället lyssnar jag om och om igen på "Monument" med Robyn och Röyksopp. Sjukt skön låt. Har en småtrött bebis i min famn. Hon lyssnar andäktigt. Hon verkar också gilla Robyn.

Hoppas på en natt med få uppvaknanden och god sömn. Men med tanke på att lilltjejen är inne i en ny bökig period så lär väl detta inte hända...

Hej på er och ha nu en trevlig helg!

Lite av varje

Godafton. Denna dag har passerat rätt obemärkt. Anna-Vera känns lite kinkigare igen - sover inte lika hårt, vill äta mer på kvällen och är lite allmänt gnällig. Det är väl en ny utvecklingsfas på G...

Fast även när hon är lite gnällig så är hon ändå väldigt snäll och go. Det måste jag säga. Jag har nog blivit lite bortskämd. Igår badade jag henne alldeles själv för första gången (jag och Jonas brukar hjälpas åt). Det gick fint och efteråt stod vi och tittade i badrumsspegeln vilket hon tycker är roligt.

Igår var vi på babymassagen för sista gången. Anna-Vera fick sitt livs första diplom.

När Jonas kom hem väntade en bukett rosor, ett paket innehållande hans favoritparfym, en god middag och varsin prinsessbakelse. En mysig kväll blev det.

Middag och sömnsnack

Så var helgen över. Igår natt sov jag extremt dåligt. Jag somnade nog inte förrän klockan ett. Vaknade igen runt halv fyra och låg klarvaken 3 h och kollade på Anger Management. På morgonen tog vi frukost och gick sedan och lade oss igen. OCH VAKNADE IGEN HALV ETT PÅ DAGEN! Herregud. Det är tur att vår dotter är en sömntuta.

Igår åkte vi ner till Angelica och Fredde i Falkenberg på lite middag och Bingolotto. Vann inget. Men maten var sketagod. Och efterrätten innehöll både en fantastisk choklad/jordnötsfrosting samt Reese's (amerikanskt jordnötsmörsgodis). Mmmmumma. I övrigt trevligt att hänga. Lilla Lowe dansade för Anna-Vera som var mycket imponerad. Hunden låg och sov på golvet i hallen och Jonas låg på golvet i vardagsrummet. Allt gott.

Inatt fick jag ca 7 h sammanhägande sömn. Vet inte när det senast skedde. Även om A-V har sovit bra på nätterna ett tag nu, så har jag inte lagt mig i tid på kvällen. Men igår körde hon sen kvällsmat och åt 23:15. Nästa mål mat skedde 6:30 på morgonen. Yeeeyy!

Oj, blev mycket tidsangivelser i detta inlägg. Och mycket sömnsnack. Men vad fasen. Ibland är mammalivet så enkelspårigt att det viktigaste i ens liv är mängden timmar sömn.

Vardagslunk och friheten i en promenad

Hej, hej! Har vart frånvarande ett par dagar. Men nu suger det i bloggtarmen!

Vad har jag haft för mig då? 

Same old, same old. 

Amma, äta, byta blöja, sjunga barnsånger, prata med bebis, titta på playkanaler, hälsa på mamma och pappa, fika, föräldragrupp, vagnpromenader, lyssna omåttligt mycket på poddar, städa, diska, tvätta o.s.v. Anna-Vera fick sin första vaccination i veckan. Hon skrek i 5 sekunder och sedan var det klart. Ingen feber eller nåt sånt på kvällen. Hon är chill, min lilla tjej. I torsdags var jag en sväng på Kungsmässan och fikade med min kompis Marie och hennes lilla bebis. Supermysigt och skönt att strosa runt lite i  butiker. I övrigt njuter jag av höstens alla färger och skiftningar. Ikväll sitter vi hos mamma och pappa och tittar på "Så mycket bättre". "It takes a fool to remain sane" är antagligen en av tidernas bästa textrad. Så klockren.

Tidigare ikväll gick jag en rask promenad genom samhället. Var underbart! Vet inte när jag senast tog snabba, rejäla kliv utan att ha en vagn framför mig eller nåt att bära på. Kände mig helt fri och lätt. Ljuvligt. Plötsligt flög mina tankar extra fritt. Jag ville typ börja springa, men eftersom min kondition är i botten skulle jag antagligen falla ihop i en flåsig hög efter 2 minuter, haha!

Nä hörrni. Nu ska bajstjejen få kvällsmat. Bye, bye!

Marockansk citronkyckling, kortspel och det goda samtalet

I helgen då?

I lördags var vi hos mamma och pappa på kvällen. Vi åt marockansk citronkyckling (som är sååå gott) och äppelkaka till efterrätt. Sedan blev det en runda gin rummy. Detta underbara kortspel. Det är  riktigt kul och man tröttnar aldrig. Dessutom är det omöjligt att hålla tillbaka tävlingsinstinkten! Jag vann btw inte :(

Och vi fick också äntligen satt upp en mobil ovanför Anna-Veras säng. Stackarn har fått glo upp i ett vitt tak fram tills nu. Snacka om att hon plötsligt tyckte att det var ett party vid läggdags!

Igår var Jonas pappa med sin fru Eva här. Det var lite grejer som skulle fixas med huset och båtar som skulle preppas för vintern. Medan Jonas och hans far grejade runt, satt jag och Eva och pratade. Lika trevligt som vanligt. Och som vanligt när vi snackar avverkas allt från känslor till politik. Jag älskar att prata. Att prata om saker som betyder nåt. Att diskutera. Att filosofera. Samtal som leder fram till nya tankar eller insikter. Eller bara samtal som får en att må bra eller som bekräftar saker man redan tänkt.

En lugn helg. Men en bra helg.