onsdag 22 april 2015

Det där med att gå upp tidigt...

Klockan är kvart över nio. A-V vaknade strax innan kl fem.  Någon som har ett tips på hur man gör för att inte vilja skjuta sig själv i huvudet när man inser att man behöver gå upp kl fem på morgonen? Jag vänjer mig inte vid tidiga morgnar (eller hur man nu skriver). Såg en dokumentär om att det finns två typer av människor - lärkor och ugglor. Lärkor är sådana personer som vaknar tidigt på morgonen och som blir trötta tidigt på kvällen. Och ugglor är alltså motsatsen. Det är något ämne i kroppen som ökar och minskar vid olika tillfällen på dagen och rent kemiskt kan man alltså se att vissa är mycket piggare än andra på kvällen/ resp morgonen. Jag är en klockren uggla. Har alltid varit. Har enormt svårt att komma upp på morgonen. Och (i vanliga fall, före jag fick bebis och fick rubbad sömncykel) jag har alltid haft som mest energi på kvällen. Kan mycket väl starta upp ett projekt eller sätta mig och skriva musik vid elvatiden på kvällen. Känner massa energi då. Men som sagt så funkar ju inte det just nu. Fast jag känner att även om jag går och lägger mig tidigt på kvällen - är jag ändå trött när jag hör A-V jollra på morgonen... Jaja. Så är det väl.

Nu ligger bebis och sover i sin vagn i trädgården. När jag ställde ut henne såg jag två döda näbbmöss. Jag slängde ut dem i skogen. Vår katt håller verkligen på att utvecklas till en förstklassig mus-mördar-maskin. Hittar nya döda möss varje dag. Rosa är deras Godzilla.

Rozilla - mössens skräck!

tisdag 14 april 2015

Flera nyanser av grått - INTE av Grey

Tjeeenaaaa!

Sorry att jag har vart lite frånvarande. Nu är jag här igen. Redo att leverera förstklassigt bloggande.
("hurraaaa" - ropar folket)

Idag blev jag ett år äldre på pappret. 34.
I huvudet står det dock still.
Ligger väl mentalt kvar på typ 28-29.

Visst mognar man i takt med att livserfarenheten ökar. Visst känner man på något vis att man bottnar i sig själv mer och mer för varje år som går. Det finns en trygghet i att sakta - genom motgångar, medgångar, insikter och förvirringar - lära sig att se livet ur olika vinklar. När jag var 20 år var saker och ting mer svart/vita. Ju äldre jag blir - desto flera grå nyanser uppenbarar sig. Inget är längre självklart. Och ju mer jag lär mig om mig själv och världen desto mer inser jag att jag inte vet nåt. En både befriande och frustrerande känsla. Tillslut blir väl allt en enda grå sörja....

Nä, usch vad deppigt det lät!
Det SKULLE kanske kunna blir en sörja. Om man slutade utvecklas, skapa, förändras och vara intresserad av världen. Men om man fortsätter att ha en framåtrörelse och en nyfikenhet i livet - så tror jag att mängden grå nyanser kommer att skapa en världsbild som skimrar.

Nu inser jag att ni alla antagligen sitter och tänker på mr Grey med allt detta tjat om grå nyanser... Jaja, han har väl inte ensamrätt på grått eller? Den där mr Grey...


Ok, detta blev ett EXTREMT flummigt inlägg. Men sån är jag - extrem och flummig. Ellet nåt.

Hejdååååå!