fredag 30 januari 2015

Det där förbannade livspusslet

Pratade här om dagen med en kompis om hur perfekta vissa människors liv verkar vara. De tycks hinna med allt. Barn, träning varje dag, krävande arbete, äta tokhälsosamt, ha massa sociala aktiviteter och samtidigt lyckas vara goa och glada. Och vissa verkar verkligen HA det så. Jag tänker ju att bakom den där lyckade fasaden finns det lite svärta, lite smuts och några små dammråttor som ligger och skräpar i hörnen...

Men kan det vara så att vissa lyckas med det där livspusslet på ca 10 000 bitar?
Och att de lyckas göra det med psyket intakt?
Jag vet inte... Vet ni?

Jag är i alla fall ingen sån där supermänniska. Jag är bara människa. Och jag gör så gott jag kan. Ibland går det bättre och ibland går det sämre.

Tittade på Hanna och Amanda i går när de bjöd Camilla Läckberg på middag i sitt program. Och jag måste säga att jag gillar Camilla. Hon är så vettig och inspirerande. Dels för att hon verkar så säker på vem hon är och vad hon vill. Dels för att hon är bra på att lyssna på sig själv och sätta gränser. Och jag tyckte att det var skönt när hon till Hanna och Amanda säger att hon inte alls är perfekt. Hon menade att hon väljer var hon skall lägga sin tid. Hon väljer att dansa och göra andra härliga saker, men då kanske det blir lite berg med disk i köket till och från. Och då kanske det rafsas ihop en halvdan matsäck till barnens friluftsdag i sista stund. Hon menade att hon medvetet väljer var hon lägger sin tid. Och var hon INTE lägger sin tid. Att hon exempelvis har valt att inte ha ett perfekt städat hem, för det hinns inte med. På så sätt bränner hon inte ut sig i någon sjuk jakt på den perfekta ytan.

Skön inställning som jag skall försöka anamma. Man kan inte vara bra på allt, hinna med allt. Då får man i stället göra medvetna val och må bra i dem.

Så. Punkt.

tisdag 27 januari 2015

Tisdagslåten!

Så var det åter tisdag och dags för en liten låt som gör livet lite härligare. Fast egentligen är det framförandet som är det härliga. När man ser den svängiga killens sköna dancemoves och tjejernas koreografi kan man inte bli annat än glad! (dessutom tycker jag att tjejernas kläder är skitsnygga).

Daddy - Daddy Cool!

fredag 23 januari 2015

Lite av varje

Denna lilla alltså...
Så himla go att hänga med. Glad, lättroad och harmonisk. Vi hade en lite bumpig start och vissa dagar var tuffa. Men som det är nu kan jag bara säga en sak - att vara mammaledig är jättemysigt!

Nu tar hon sin middagslur. Den är om man har tur hela två timmar lång och en skön stund av fri lek för mig. Då kan man t.ex. blogga lite. Men det måste också tvättas kläder. Annars får hon snart gå med rumpan bar, då hon strax vuxit ur alla sina kläder i stl 68 :)

Ja... det var väl allt jag ville säga just nu. Igår var det träff med de andra morsorna som jag vanligtvis träffar en gång i veckan. Men nu var det ett tag sedan eftersom det har vart jul och så. Och JÄKLAR vad mycket det händer med alla bebisarna. Nu satt 4 av 6 stycken stabilt på filten på golvet. Anna-Vera var inte en av dem. Men i ärlighetens namn så tror jag bannemej att hon kommer krypa innan hon sitter. Hon verkar mycket mer motiverad på den fronten.

Och så var jag på Gekås igår. Mest som guide åt Jonas pappa och hans Eva. Men jag fick i alla fall köpt lite bra saker som behövdes. Exempelvis ett par nappflaskor! Vi har bara haft en och det började bli lite bökigt nu när jag inte ammar 95% av tiden. Och så blev det haklapp och matskedar till lillan. Åh, vad jag tycker att det är kul att hon har börjat äta! Köpte även lite puréer och pyjamaser (hur säger man pyjamas i plural?).
Jaja, nu ska jag lyssna på Pappapodden och slänga i en tvätt och hoppas att lillfisen sover en timma till!

onsdag 21 januari 2015

Vinterland

Äntligen kan man sjunga HEEEJ MITT VINTERLAAAAND! Så fint med all snö... Soläng levererar en vacker utsikt som vanligt. 

Igår var jag i städartagen och sprang runt som en duracellkanin. 
Idag tar jag det lite lugnare. 
Sitter lite på kontoret och grejar. 
Dricker lite för mycket kaffe. 
Funderar som vanligt lite över framtiden.
Är fortfarande lite säker på att bra saker är på gång.

Bebis sover och livet känns idag lugnt och harmoniskt. I eftermiddag blir det shopping av barnkläder på second hand. Tjoho!

tisdag 20 januari 2015

Tisdagslåten!

Personligen är måndagen för mig den värsta dagen i veckan. Man har hela långa arbetsveckan framför sig och den härliga helgen färskt i minne. Men jag vet att för många är tisdagen den dag som framkallar mest depp och minst pepp. Därför tänkte jag börja lägga upp en låt varje tisdag för att skapa lite go känsla!

Idag är Anna-Vera hos mormor och morfar medan jag är hemma och moppar, dammsuger, röjer, piskar mattor och tvättar. Och när man städar passar vissa låtar extra bra att ha i öronen. Exempelvis Shake It Off med Taylor Swift. Detta är en låt som jag egentligen inte har varit så förtjust i, men när jag såg videon gjorde jag en kovändning. Jag blir helt enkelt superglad när jag ser den och får massa positiv energi! Speciellt när de står och dansar i slutet. Där ser man vad en bra musikvideo kan göra för en låt :)

Ha en fortsatt medioker tisdag och heja, heja!

måndag 19 januari 2015

Vad ska jag göra?

Ja, vad ska jag göra?

När jag var ung och full av framtidstro hade jag någon diffus bild av att mitt liv skulle bli storslaget. Att jag inte skulle ha ett "vanligt" jobb. Att jag skulle hålla på med något speciellt. Att just JAG skulle lyckas med bedriften att leva drömlivet.

Är väl helt normalt att ha dessa visioner när man är 18 år. Men jag var en riktig drömmare som tänkte stort. Detta tänk höll i sig tills jag blev ca 25 år. Efter det har jag aktivt jobbat på att döda alla drömmar och bli realistisk. Och det är ju inte fel att se nyktert på tillvaron och rent konkret ta tag i sitt liv. Och visst... realism i all ära, men om alla drömmar dör - vad har man då kvar att kämpa för?

Jag tror att jag tappat viktiga delar av mig själv i min fleråriga process att bli vuxen och ordentlig. De delar som är fulla av kreativitet och fantasi. De delar som är gränslösa i sin syn på vad som är möjligt. Men dessa delar finns fortfarande kvar. Jag måste bara återuppväcka dem igen. Och det är vad jag tror att 2015 handlar om. Att väcka upp 18-åringen i mig.

Betyder då detta att jag kommer att börja tro att jag skall bli en stor artist och konstnär, odla tonårsfinnar och börja planera kibbutzresa? Nej. Givetvis är jag en mognare och vuxen Elin idag och tur är väl det. Men jag tror ändå att 18-åringen i mig behöver få samsas lite med 33-åriga Elin. Lite mer drömmar, lite mer lek, lite mer tro på det oväntade och mer inplanering av härliga saker i livet.

Har redan börjat göra planer som skall fylla 2015 med härligheter. Men den stora frågan kvarstår:
Vad skall jag göra? 

Alltså vad ska jag pyssla med i mitt liv. Känns inte som att jag är på rätt plats ännu. Som att jag fortfarande funderar över vad jag skall bli när jag blir stor.

Tips, någon?

fredag 16 januari 2015

Matintroduktion

Nu blir det lite mammabloggeri. 
Jag börjar sakta introducera mat i Anna-Veras liv. Innan har det varit bröstmjölk och något enstaka smakprov. Men nu är hon ett halvår och jag kan börja ge mer och mer av annat. Och jag tycker ärligt talat att det är jätteskönt att annat än mina tuttar kan mätta henne. Visst har det vart helt ok att amma men jag har också längtat efter detta steg. Och jag är sjukt stolt att jag har helammat ända tills nu (med tanke på att jag tyckte att det var fruktansvärt i början med smärta och blodiga/såriga bröstvårtor). Fortsätter med amningen, men det säger ju sig självt att den kommer minska i och med att hon börjar äta annat. Dessutom är det så himla kul att mata henne, för än så länge älskar hon allt hon smakar på och hon tuggar för fullt! Igår inköptes välling och gröt. I morse fick hon smaka på gröten och hon vart mycket nöjd. I övrigt har jag varit göööraduktig och gjort egna puréer och fryst in. Heja, heja!

Jag funderar bara över hur snabbt man kan öka mängden mat man ger henne? Eftersom hon äter så glatt, så vill man ju bara mata på liksom. Men jag ökar nu försiktigt. Skulle vara kul att höra lite hur andra gör. Någon som läser här och är i samma situation?

Jaja, ska till bvc nästa vecka, så får väl fråga mer då :)

tisdag 13 januari 2015

Grattis Anna-Vera!

Idag blev hon 6 månader. Känns som eoner av tid. Ibland har jag önskat att jag kunde stoppa tiden och ibland har jag velat spola framåt en så där 6 år.
Vissa stunder kan jag tänka att en dag kommer jag sakna den här tiden då hon vill vara nära, så nära. Då kramar jag henne hårt när jag ammar henne och försöker suga in hela känslan.
Andra stunder har jag längtat till den dagen då hon kan äta, gå, stå, prata och uträtta sina behov utan min hjälp. Konfliktfyllda känslor. Att vilja gasa på och samtidigt dra i handbromsen.

Hur som helst så blir hon bara goare och goare för var dag som går. Tror att hon kommer bli en babblig tjej med mycket humor. Hon verkar i alla fall nöjd med livet. Och det är väl ändå viktigast.

Nu ska jag lägga mig och läsa en bok som heter "Din Personliga Inre Färg". Har inte läst den, men antar att det handlar om ens personliga inre färg.

Gonatt.

Citronmarängpaj och tuttkonkurrens

Sitter på ett fik inne Varberg. Anna-Vera ligger tyst i sin vagn och brottas med sin lilla prasslande tygbok. Hade ärenden inne i stan idag, så jag passar på att lyxa till det med citronmarängpaj och latte. Vänder bort huvudet lite varje gång jag ska ta en tugga. A-V har nämligen börjat fatta att medan hon sörplar i sig mjölk, så sitter vi vuxna och mumsar på diverse godsaker. Och än så länge verkar denna lilla dam ääälska mat. Det lilla hon fått smaka. Mina tuttar har fått konkurrens. Men det är ju som det ska :) Ska faktiskt bli rätt skönt att byta ut en del av amningen mot mat.

Fyyy satan vad god pajen är hörrni!! Ska ta och fokusera på den en stund (och kanske lite på min dotter)

So long - kalsong!

måndag 12 januari 2015

Tankar 23.10

Försöker sova. Går så där. Inte trött. Slötittar på Da Vinci koden. Ser Robert Langdon yra runt i Paris efter mystiska ledtrådar.

Har känt mig superhängig ett par dagar. Vet inte riktigt varför... Kanske är det vädret? Fast jag brukar inte bli trött av lite regn och rusk. Men känner mig trött och allmänt misströstande. Glaset-halvtomt-stämning liksom. Jag känner ett så otroligt starkt behov av förändring av något slag att känslan nästan är förlamande sådana här dagar. Jag vill så mycket men kroppen vill bara sova. Frustrerande.

Blev det lite bluesigt nu? Jaja, man kan inte alltid vara på topp. Imorgon är en anan dag och allt sånt.

Kram på er och godnatt.

söndag 11 januari 2015

Höststormar

Herregud vad det blåste i natt! Jag blir så less. Känns ju som höst. Jag gillar höst. Och stormar. PÅ HÖSTEN. Nu ska det ju vara snövitt och frostigt. Vinter. Hej mitt vinterland och allt sånt.

Dessutom blev vi igår varse att stormar är betydligt obehagligare när man är husägare. I synnerhet då man äger ett hus som är omringat av höga, oroväckande smala björkar och tallar som blåser ner till höger och vänster. Utanför vårt sovrumsfönster finns en superhög tall som dessutom lutar mot vårt hus. Igår kväll var det omöjligt att somna när kastvindarna kom och fönstren skallrade. Vi låg i sovrummet och streckkollade Paradise Hotell för att hålla tankarna borta från den läskiga tallen som svajade utanför. Anna-Vera fick ligga mellan oss i sängen, då hennes säng är närmast fönstret och vi fantiserade om att tallen föll och fönstret gick i tusen bitar. Ja, ni hör ju. Fullkomligt nojiga. Kände ändå att vi tog rätt beslut, när jag vid midnatt tittade ut genom fönstret. Grannarna hade haft besök under kvällen som nu skulle hem. Bara det att en björk hade fallit ner över vägen som går upp till våra hus. Så det sågades och slets mitt i natten.
Och en takpanna flög ner från taket - dundrade på som 17 när den föll.

Jaja, vi överlevde och nu tycker jag att vinden kan ta lite välbehövd semester. Och så kan det komma lite snö. (Jag vet att typ ingen vill ha snö efter jul, men jag vill. Så det så.)

Nu då? Nu ska jag försöka knocka min dotter för natten med lite högkvalitativ bröstmjölk!

Natti.

lördag 10 januari 2015

Tillbakablick 2014 - Februari


Då var det februari som får en återblick. Återigen en ganska mysig månad när det lyxades med massage, brunchbjudningar hos vänner och allmänt mys. Det var också månaden då jag åt hemmagjord pizza i parti och minut. Jag såg även en av de absolut sämsta skräckfilmer jag någonsin sett. Jag ger nu samma råd som jag gjorde då - SE DEN INTE.
Det musicerades en del. Vårt band West End Station bestämde sig för att återigen söka till tävlingen Svensktoppen nästa där vi medverkade (och vann Hallandsfinalen) året innan. Blev lite stämrep och öva in nya låtar.
Det var också i februari som vi var på visning i huset vi senare kom att köpa. Vi var extremt skeptiska när vi åkte dit. Jag var supernegativ och säker på att jag inte ville ha detta hus. Tänk så överraskade vi skulle bli. Kändes genast rätt när vi steg innanför dörren.
Men den mest minnesvärda händelsen var ultraljudet. Så häftigt att man kunde se så mycket detaljer. Känns konstigt nu när man ser bilderna. Tänk att det diffusa man såg på skärmen faktiskt var vår lilla Anna-Vera.

torsdag 8 januari 2015

Tillbakablick 2014 - Januari


Ok, tänkte starta detta bloggår med en tillbakablick.

Först ut - januari.
En månad som mest bestod av mys. Mysiga bruncher, middagar och fikastunder. Mysigt filmmys. Mys med katten i soffan, medan det snöade utanför. Vi åkte längdskidor fast vi var usla på det. Vi åt den traditionella norska kransekakan (jultradition). Och på kakan fanns smällkarameller innehållandes dåliga norska skämt. Jag och mina vänner Emma och Freja hade vår nu mera legendariska "happy friends day" som avslutades med att vi (höga på koffein av alla latte vi druckit) skrev en sjuk låt och spelade in den hos Emma. Jag och Jonas åt en riktig lyxmiddag på statshotellet.

Men framför allt var jag gravid i tredje månaden och började sakta avslöja detta för min omgivning. Här började graviditetssymptom så som illamående, svullen mage, trötthet och allmän frustration att minska. Magen började synas.
Jag kände mig speciell.
Allt kändes spännande.

onsdag 7 januari 2015

2015 - superåret!

Så är man borta från bloggandet ett tag och så plötsligt får man en enorm lust att skriva igen.

Vad har hänt? Inte mycket. Min dotter har växt. Hon blir 6 månader nästa vecka...
Det har vart jul. Nyår (för er som missat detta). Jag har en massa mål inför det nya året. Funderar i allmänhet just nu väldigt mycket över mitt liv. Hur jag vill ha det. Vad jag behöver och mår bra av. Vem jag vill vara. Vem jag inte vill vara. Känns som att fler förändringar är på väg. 2015 är året då jag ska börja förverkliga drömmar och tankar som har grott i många år. Man kan inte skjuta upp det roliga. Då blir det ju aldrig roligt. Bara tråkig och ängslig väntan.

Heja 2015 - superåret!

Heja mig!

Och heja er som går in här och läser!