tisdag 23 januari 2018

10 meningar om absolut ingenting. (risk för uttråkningseksem)

Hej hörrni. Nu kanske ni tror att det inte blev något inlägg igår... och det blev det inte! Men det var inte mitt fel. Jag gjorde ett inlägg som jag försökte publicera men det bara hängde sig. Så till slut lade jag ner.

Idag känner jag noll inspiration att skriva. Men jag kan meddela att bra saker är på gång.

Mer om det senare. Nu ska jag krypa ihop mellan mina gosse-gos-gosiga små gosungar (ja, det ÄR så man känner för dem - när de sover) och sova.

Godnatt, vi ses imorgon!

måndag 22 januari 2018

Kreativ mamma




Länge, länge har jag letat efter en lampa till vårt fönster i vardagsrummet. Men det verkar vara omöjligt. Alla lampor är för små och/eller ger för lite ljus. Och sedan vi flyttade hit har det varje januari varit med stor motvilja som jag tagit ner adventsstjärnan. För då har det blivit så dystert och mörkt. Men så igår fick min kära mor en idé. Hon har tidigare gjort lampskärmar av tapetprover och kom på att vi kunde prova att göra en lampa. Jag kilade genast ner i källaren och hämtade upp några prover jag hade liggande. Jag höll upp varje prov mot fönstret för att se ljusinsläppet. En av proverna släppte in mycket ljus och hade ett fint grönt mönster med blad.

Idag kom mamma och hade gjort en testskärm av en fulare tapetbit. Och jag tycker att det blir superfint! 
Ser fram emot att se det färdiga resultatet med den andra tapeten!!

Hej hopp, vi ses imorgon!

söndag 21 januari 2018

Den hemliga rummet

För några dagar sedan lade jag upp denna bilden på min instagram. Det är ett av rummen i våran källare. Dörren till detta rum hålls alltid stängd för min mentala hälsas skull. För det är ju ett KAOS som lever sitt eget liv därinne! Och lämnar man dörren öppen kommer det sakta att smyga sig ut och sprida sig vidare till de andra rummen. Det är så det jobbar, ungefär som ett virus. Så dörren har alltså hållits stängd. Out of sight - out of mind och allt det där...

Men så plötsligt. För några dagar sedan. Då gjorde jag det. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren och tittade rätt in i mitt eget lilla inferno. All denna skit. Allt detta som jag inte använder/behöver/vill ha. Fy vilket slöseri av plats och av energi! För sådant här tar min energi. Bara vetskapen om att det finns i mitt hus gör mig arg och matt. 

Och det börjar sakta men säkert framgå vad 2018 ska vara för mig. 2018 verkar vara året då jag blir en doer. Och en doer står inte bara och tittar på och funderar och tvekar. En doer GÖR. (Ifall någon var lite svajig i sin engelska)

Så nu är jag i full färd med att lägga upp annonser på Tradera och att lägga kläder i påsar som ska till second hand butiker!

Att rensa är fan livet. Det är egentligen inte mycket jag behöver för att vara go och gla. Lite ordning bara. Och lite musik. Och lite bra tv-serier, fina vänner och lite humor. Och god mat. Och lite tårta... nej, mycket tårta!

Goooonatt!

lördag 20 januari 2018

Dumma mig

Titta! Titta på den här dumma lilla dummingen. Alltså hon till höger. Där stod hon - på nyårsafton - och smidde planer för året. Lät dumma, dumma nyårslöften formas i hennes lilla, lilla hjärna.

Varför?! Varför lovade jag att blogga varje dag och VARFÖR berättade jag det för alla er?! 
Känns som att innan jag började blogga regelbundet hade  jag en massa saker jag ville skriva om, men nu är det fan tomt rätt ofta (man kan typ höra ljudet av syrsor i mitt huvud). Om jag tog mig tid att sitta ner och skriva lite mer så hade det nog blivit bättre. Jovisst, ge mig bara tre extra timmar på dygnet.

"Men sluta då", kanske ni tänker nu. Men jag vill inte. Jag vill prova och se vad som händer med mitt skrivande. Och blir det inte mer roande än så här så har jag iaf ett dokument över mitt liv anno 2018. Och det är ju ändå kul för mig.

Så vad jag vill ha sagt är då alltså:
1. Fan
2. Förlåt
3. NU KÖR VI! FULL PATTE - RÄTT IN I KAKLET!

Natti natti från en övertrött Elin

fredag 19 januari 2018

En gång ingen gång


Oh no! Jag somnade ifrån mitt blogginlägg igår! Men jag tänker inte hänga läpp för det. Jag missade en dag, men det var inte med mening. Ska inte upprepas.

Igår åkte jag till Emma och Bjarki och påbörjade inspelning av en ny låt. Blir jättebra och jag känner mig alltid så påfylld med kreativ energi efter att jag träffat dem. Låten kommer att bli super och jag längtar efter att lägga ordentlig sång på den. Det är kul att skriva en låt som kräver lite mer lidelse i rösten. Detta är en sådan låt.

Nu väntar mina barn otåligt på att vi ska gå upp. Så jag får väl ta farväl av mitt mjuka, varma täcke och stappla ut i det kyliga huset och möta dagen med ett leende.

Just do it, Elin!

torsdag 18 januari 2018

Min flock

Ligger mellan mina två sovande barn i våran säng. Tänk att man kan bli så lugn och harmonisk när de sover. Och hur mycket bättre vi alla tycks sova när vi ligger jämte varandra. Jag vet att vissa stressar med att få in barnen i egna rum så fort som möjligt. Det är inget för mig. Tycker att det är jättemysigt att sova jämte barnen (förutsatt att de inte har en stökig natt) och när jag inte sover i samma rum som dem är jag liksom på helspänn inför alla ljud. Det är väl nåt urtida det där. Modersinstinkten som säger åt oss att vakta våra barn. Att hålla ihop flocken.

Så här ligger jag - och håller ihop min lilla flock.

Och tittar på läskiga youtube videor på olika brutala hudvårdsingrepp där folk ser ut som köttfärs i ansiktet efteråt. Scary, men kan ändå inte sluta titta!
Kommer antagligen drömma inatt att mitt ansikte faller av till följd av ett misslyckat ingrepp.

Sweet dreams till er alla!

onsdag 17 januari 2018

Drömmen om snö




Vaknade till snö imorse. Då gick tankarna genast till idylliska vyer, snöänglar och frostig natur. Barnet i mig gjorde en kullerbytta. "Men en kullerbytta får räcka" tänkte vädergudarna, för en timme senare regnade det och slasket var ett faktum. Jag höll på att inte komma upp på våran uppfart med bilen idag på grund av det där förbannade slasket!

Nu kan det kanske framstå som att ens problem är förhållandevis små om lite slask gör en arg. Men man kan inte vara glad och tacksam och lycklig jämt. Ibland måste man få gnälla över blötsnö och drömma om vykortsliknande snölandskap och glada barn med rosiga kinder som leker och dricker varm choklad med ett lyckligt glitter i ögonen.

Over and out.

tisdag 16 januari 2018

Masktest och smoothie

Idag provade jag en ny mask. Från märket Peter Thomas Roth och den heter Irish Moor Mud Purifying Black Mask (vet inte varför hudvårdsprodukter alltid har så långa namn). Det är en rengörande mask som löser upp orenheter och ger fukt. Den ska minska porer, fina linjer och rynkor och huden ska se ren och återfuktad ut. Och vad tyckte jag? Jag gillade den jättemycket! Efteråt kändes huden superfräsch och den såg verkligen slätare ut. Det jag gillade mest var att min rodnad dämpades och att jag kände mig riktigt ren. Så tummen upp för denna svarta mask!

Hmm... kanske borde jag starta en blogg som är helt inriktad på hudvård och skönhet... Vi får se!

Försöker även att boosta mitt inre och där är ju smoothies oslagbart. Bara att slänga i allt möjligt nyttigt och mixa!

Idag - banan, mango, lite spenat, lite jordnötssmör, sojamjölk, hampaprotein, yoghurt och frysta bär. Gödda! (Obs, på bilden ser det ut som att jag drack en tvådelad smoothie, men jag använde bara samma glas som för barnens smoothie. Därav färgmixen.

Goooonatt!

måndag 15 januari 2018

En ösig söndag

Jisses vilken dag. Imorse sprang jag mest runt som en yr höna. Utfordra barn, duscha, repa låt, göra mig i ordning, leta efter plektrum, fläta Anna-Veras hår i ljusets hastighet, leta efter låttext, packa skötväska (som vi ändå glömde kvar hemma), slänga i mig en macka och springa ut genom dörren.
Och så in till kyrkan och kolla ljudet och förbereda inför dopet som jag skulle sjunga på.
 
Det är inte klokt. Jag har stått på scen inför flera tusen människor, sjungit i tv-program och kört liveradio varje vardag en hel sommar. Ändå blir jag supernervös när jag ska sjunga på ett litet dop. Men så är det med sådana här intima tillställningar - dop, bröllop och sånt. Det är så mycket känslor i rummet och man går upp, säger inget, sjunger och går och sätter sig igen. Det skapar en väldigt högtidlig känsla och man känner att man inte vill sjunga fel eller klanta till det. 
Hur som helst så gick det bra. Jag sjöng inte fel och klantade inte till det. 

Efteråt var det mat hemma hos Lisa och Jesper (föräldrarna till lille Frans som döptes) och det var fullt ös och mycket folk. Och sen då? Åkte vi hem? Nej, nej, då packade jag in barnen i bilen och åkte till Emma och Bjarki (mina "musikvänner"). Deras döttrar underhöll Anna-Vera och Sigge medan vi vuxna grejade med en ny låt. När klockan närmade sig nio var mina barn alldeles trötta och svettiga efter lek och bus. Och jag var helt hög på koffein efter allt kaffe jag bäljat i mig under dagen. Så det bar till slut av hemåt. 

Ok gott folk. Då kan ni alltså till slut släcka lampan och somna. Jag förstår att ni inte kunde komma till ro innan ni fick höra om min dag ;)

Nu kommer jag att däcka.
Godnatt.

söndag 14 januari 2018

Yvig dag

Men hörrni. Nu får jag väl ge mig. Har jag en tävling med mig själv om hur sent på natten jag kan blogga!?

Det har vart en yvig dag. Lite känslosvallningar. Lite att-göra-listor. Massa låtinspiration. Har hur mycket idéer som helst och det är underbart!

Men nu är jag redo för sängen. Såååå redo.

Imorgon ska jag på dop. Jag ska sjunga en Thåström-låt. Borde kanske värma upp med lite whisky och en cigg? Borde kanske ha inköpt en hatt? Jag vet inte. 

lördag 13 januari 2018

Mindfuck-mössan på

Som jag nämnt tidigare så ääääälskar jag allt som har med rymden och universum att göra. Det har jag gjort ända sedan jag var liten. Det bästa jag vet är att titta på dokumentärer om planeter, galaxer, svarta hål och annat göttigt. Just nu har jag tittat på dokumentäreserien "How the Universe works". Den finns på Dplay och den tar upp allt från grundläggande grejer som stjärnor och vårt solsystem till mer spännande teorier, exempelvis varifrån vattnet på vår planet kommer ifrån. 

Det allra bästa som finns är när mindfuck-mössan åker fram. När det blir så stora avstånd, stora tidsrymder (eller små tidsrymder), stora ytor och objekt att hjärnan inte längre kan greppa det. När man sitter med en blandad känsla av fascination, andlighet och existensiell ångest - det är fint det.

Så för er som inte kan sova och vill toppa vakenheten med att fundera över skapelsen och vår existens - voilà! Här är ett avsnitt om Bing Bang! Hoppas ni gillar det lika mycket som jag gör.

PS. Någon mer som får kortslutning i hjärnan när de pratar om planktid?

fredag 12 januari 2018

Musikglädjen och kampen mot stöket

Idag fick jag nog. Möblerade om i barnens lekrum som alltid ser ut som ett världskrig. Rensade upp och tog bort leksaker ochgjorde superfint. Nöjd och belåten backade jag ut ur rummet. När jag sedan blickade ut mot kök och vardagsrum insåg jag att kriget nu utspelades i resten av huset. Medan jag hade städat hade barnen gjort sitt bästa för att riva upp alla kuddar och täcken och flytta stolar fram och tillbaka. KAOS. Pust.

Insåg att slaget var förlorat och istället för att surt börja städa, hjälpte jag barnen att göra en hinderbana där de kunde hoppa omkring. 
Ni vet. If you can't beat them, join them.

Ikväll var jag hos mina låtskrivarvänner Emma och Bjarki. De är ju även mina vanliga vänner men vi brukar skriva och spela in musik ihop. Att sitta med dem och lyssna, sjunga, justera stämmor, fnula på text och bara vara i musiken är helt underbart! Och jag får så mycket kreativ energi utav detta. Så när jag kom hem borde jag egentligen gått och lagt mig (eftersom Sigge somnade kl 18.15 ikväll och antagligen kommer att vakna okristligt tidigt imorgon), men i stället var jag TVUNGEN att gå ner i källaren och skriva klart ett par låtar. 

Så många gånger jag tänkt att jag inte orkar med musik. Att det skapar en stress. Och det kan det göra. I vissa sammanhang. Men nu. Så här. Ikväll. Då ger det liv!

Puss på er och godnatt.

torsdag 11 januari 2018

Att få dricka kaffe ifred

Idag blir det inget avancerat inlägg. Klockan är tolv och jag är trött som ett as.
Idag var barnen på förskolan för första gången sedan en och en halv vecka innan jul. Då passade jag på att sitta vid köksbordet och ta en kopp kaffe och några pepparkakor i lugn och ro. En omöjlighet när barnen är hemma. Vanligtvis hinner jag ta två klunkar kaffe innan det händer något som kräver min uppmärksamhet. När jag INTE har en varm kopp kaffe som jag vill avnjuta så leker barnen på helt själva utan problem. Men det är som att de har en radar och så fort de hör drycken hällas upp kommer de springande. Det slutar varje gång med att jag glömmer kaffet och sedan måste köra det i mikron. Så den lilla pausen på 30 minuter var löjligt härlig. 

Nä, vet ni vad - den lilla notisen får räcka. Lovar att vara mer engagerad imorgon! 

Gooonatt!

onsdag 10 januari 2018

Mördarmask och tandläkare


Lite då och då köper jag ansiktsmasker. ÄLSKAR ansiktsmasker. Speciellt ansiktsmasker som får en att se ut som en mördare :D Denna mask, inköpt på Gekås för typ 10 kr provade jag för första gången ikväll. Den skulle rengöra porer och släta ut och lugna stressad hud. Vad tyckte jag då? Det kändes bra efteråt. Tycker att huden såg återfuktad och välmående ut. Det kändes lite i huden när jag hade på den och det brukar vara ett bra tecken. Ett tecken på att saker händer. Det märks att jag har mycket bra produkter nu, för om man tar bort det röda på mina kinder så är de släta och fina. 

Herregud, håller detta på att bli en hudvårdsblogg?

Drömde förresten att jag hade hål i båda mina kinder inatt. Alltså två vidriga hål rätt igenom. Som att en zombie vart där och slitit bort hud! Antagligen för att mina kinder kvällen innan var röda och stickande varma..

Idag var jag hos tandläkaren med Anna-Vera. Hon har de senaste par veckorna pekat mot sin nederkäke och sagt att det gör ont. Igår när hon inte ville äta upp sina ananasbitar (en favorit) förstod jag att vi måste kolla upp detta. Motvilligt bokade jag tid. Motvilligt, för jag vill verkligen inte att hon ska få samma problem som mig med sina tänder. Jag hade en massa hål i tänderna under min uppväxt (+ tandställning och annat skit), det spelade ingen roll hur mycket jag borstade. Jag hade så mycket problem att jag drömde om att bli tandläkare för då skulle jag kunna laga mina egna hål. Smart unge eller hur! Hur som helst så var vi hos tandläkaren och det var bara en blåsa längst ner på insidan läppen. Så lättad att det inte var något med tänderna.

Nu ska jag ge min lilla tjej en stor kram och sedan är det bara att vänta in Mr Blund.

måndag 8 januari 2018

Julkorts-samvetet

Nu är julen bortplockad. Tänk att man kan tröttna så snabbt på röda luvor, adventsstjärnor och julgranar. Det är som att en frisk vind flyger genom rummen och jag har inte lust att ställa tillbaka de saker som i december togs bort till förmån för julsakerna. Så jag struntar i det. Luftigt får det vara. Ljust och frääääscht.

Och så samlar jag ihop alla julkort vi fått. Alla omtänksamma hälsningar som jag varje år hänger upp på kylskåpet. Varje år dimper de ner i lådan från familj och fina vänner. Varje år. Och varje år tänker jag att NU - nu ska vi minsann skicka ett julkort med våra barn i tomteluvor.
Hur många gånger tror ni att vi skickat några? Noll!!

Men nästa år, då minsann...

Hur som helst så vill jag att alla ni som skickar ska veta att det uppskattas mycket.

Nu ska jag söööva. Godnatt!

Veddiges vattenfall

     
  
Jag tar vid där mitt förra inlägg slutade. Igår besökte vi alltså ett vattenfall som ligger en bit utanför Veddige. Det ligger i en skog som är som hämtad ur en saga om troll och skogsväsen. Stenarna är täckta av knallgrön mossa och de ser ut att när som helst få ögon och börja röra sig. Trots isande kyla så var det riktigt mysigt. Jag tog en massa bilder men som vanligt blir de halvsuddiga här på bloggen. Men SKIT SAMMA. De åker upp ändå.

Det har i alla fall vart supermysigt att ha barnens faster och kusiner på besök. Nu börjar vardagen igen och jag håller nu tummarna för ett jobb som jag vill ha. Kom igen 2018! Ge mig lite jävla flyt nu! För fan.

Förresten så insåg jag att datumen för mina inlägg blir lite "fel". För mig är detta inlägg skrivet den 7/1, men  eftersom att klockan är över tolv så blir datumet den 8:e. Ok, kanske 100 % ointressant för er att läsa om men jag vill bara påpeka att jag än så länge håller mitt löfte!

Ses imorgon!

lördag 6 januari 2018

Krig!

Barn, va... Dom är väl för härliga!

Har just utkämpat ett krig mot min son. Det stora ta-på-sig-overallen-kriget. Jag tog i för kung och fosterland och han skrek "Neeeej!! Neeeej!!! Pappaaaaa!!!" Men jag gav mig inte och jag vann - tjoho!

Nu ska vi titta på ett vattenfall utanför Veddige!

Hörs sen...

Nykter och nöjd

Har vart på fest. På party. Men redig som jag är så drack jag inget och när folk drog ner på stan tog jag bilen och drog hemåt. Har skrattat mycket. Nu ligger jag här med Sigge vid min sida och äter en pizzaslice som jag hittade i kylen. 

Glad för mina vänner. Glad för min familj. Fortfarande lika förvirrad över mitt liv. 

Godnatt folket.

PS. Jag tror att jag blev medlem i ett reggaeband ikväll... ska tydligen spela gurka...

fredag 5 januari 2018

Att slippa känna sin hud



Nu provar jag att lägga upp bilder här via min app. Brukar aldrig bli bra för av någon anledning blir de suddiga.... Jaja.

Nu blir det hudvårdsprodukter för hela slanten!
Det ni ser ovan är min beställning från Skincity. Jag gick lite bananas, men det var rea och jag hade presentkort. Är så spänd på att prova flera av dessa produkter! Och hur söt är inte den lilla prydnadsdockan man får med i paketet? Ser så fram emot att använda produkterna. Men denna dag har rusat ifrån mig. Idag kom min svägerska med sina barn och det har vart lek, bus, hemmagjord pizza och mycket häng i soffan. Och när barnen lagt sig var det jobbsök på agendan. Så nu har jag ingen lust att stressprova produkterna. 

För jag njuter verkligen av att smörja in mig och ta hand om min hud. Det är avslappnande och efteråt känner jag mig mjuk, lite fräschare och lite piggare. Den som inte är intresserad av sådant här tycker säkert att det är konstigt att ha en passionerad inställning till hudvård. Att det är ytligt. Men för mig är hudvårdsrutinen lugnande och ett sätt för mig att slappna av. Jag mår bra av hudvård!

Dessutom är det häftigt när vissa produkter verkligen har tydlig effekt på min hud. Jag har alltid haft diverse problem i olika perioder i livet - acne/fet hy/finnar/torr hy/extremt torr hy/röda irriterade kinder/rynkor/mogen hy/pigmentfläckar/solskador. Och jag kan säga att då blir man intresserad. Man är ständigt på jakt efter de bästa kurerna och produkterna. Och har man problemhy så kan det faktiskt i värsta fall påverka ens sociala liv. När min acne var som värst var jag ca 20 år och jag fattade inte varför det inte blev bättre. Alla sa ju att finnarna skulle försvinna när man kom ur puberteten. Men de försvann inte, utan blev fler, större och mer ömmande. Och under perioden strax innan jag fick hjälp av läkare, hade jag nästan inget socialt liv. Jag tyckte att jag såg fruktansvärd ut och hatade att kaka på tjocka lager med foundation och concealer. Så jag struntade att hänga med på fester och andra grejer med kompisar. Så hudvård handlar för mig om så mycket mer än yta. Jag såg ett klipp med tjej som hade rocacea och hon sa det så bra. Hon sa att det bästa hon vet är när hon INTE känner sin hud. Och jag förstod precis vad hon menade. För har du exempelvis acne så blir du ständigt påmind om ditt ansikte. Det spänner, ömmar, kliar och stramar. Och det jag strävar efter nu är att helt enkelt inte känna huden (Förutom när jag lagt en mask och det känns som att ansiktet druckit ett glas vatten.)

Nu ska jag däcka och förhoppningsvis känner jag mig frisk som en sommarvind imorgon (är i slutet av en trög förkylning)

Sov gott! Ses imorgon :)

torsdag 4 januari 2018

Universum och hudvård

Två minuter i tolv.
Trodde ni att jag redan gett upp? Nänä... Det är sent på kvällen som mina tankar vandrar fritt och fingrarna hoppar som snabbast över tangentbordet. Klockan 23:58 finns det inget jag MÅSTE göra. Inget som pockar på min uppmärksamhet. Det är då min fantasi får fritt spelrum och det är då världen känns lite mer mystisk och speciell.

Världen är förresten galet speciell. Jag är för tillfället helt insnöad på rymden och håller på att titta på en dokumentärserie om just rymden. Och att vår jord kan existera i det skick den är idag och att vi kan vandra på den är helt fantastiskt. Det är resultatet av en rad lyckosamma händelser och tillfälligheter och om något varit annorlunda i tid och rum så hade jag inte legat i min säng och skrivit detta, och ni hade inte läst det. För inget av detta hade funnits.

Att tänka på universums storslagenhet. Hur oändligt stort det är. Hur farligt. Hur vackert. Det ger mig en liten känsla av andlighet och magi. Och det är något jag verkligen vill ha mer av just nu. Så jag tänker fortsätta att tänka på det.

Hur som helst, ikväll när jag var på affären hämtade jag ut ett paket med produkter från Skincity. Jag är helt tokig i hudvård! Antagligen för att att jag alltid haft problem med min hud. Då söker man ständigt efter den produkt som bäst kan hjälpa en. Och nu ligger en kartong i köket med massa spännande produkter som jag helt enkelt får öppna imorgon. För jag hann inte ikväll. Kanske gör ett inlägg imorgon om produkterna jag köpt, ifall det av en händelse är någon hudvårdsfantast som läser.

Hej då, vi ses imorgon!

tisdag 2 januari 2018

2018-års hopplösa Elin

Jaha, då var vi där igen. Ett nytt år då man ska tänka storslagna tankar och göra storslagna planer. En tid då man lovar sig själv att göra/inte göra saker. Eller en tid då man säger att man inte gillar nyårslöften utan att man bara vill göra mer av det man gillar/hänga mer med dem man bryr sig om eller nåt liknande. I år hade jag inga sådana tankar. Kände inte den där känslan av nystart. När klockan slog tolv låg jag i sängen med en utslagen Sigge på min arm och tittade på Grey's Anatomy. Det var gött. Men också lite sorgligt på något vis.

Har jag inga drömmar/mål/förhoppningar/önskningar?
Har jag blivit 100 % krass realist?
Är det nu jag har lagt ner min kreativa ådra?

Är det nu jag inser att mitt liv kommer att bestå av vanligt 8-17 kneg tills den dagen jag går hem med en blomma i handen och en klapp på axeln för att sedan leva mitt lilla liv i stillhet de sista åren. Inget fel med det. Men jag har alltid känt att jag har så mycket mer i mig. Känns ständigt som att jag inte är där jag ska. Känns som att jag har något bubblande i mig som borde komma ut. Och tiden tickar. Och framgång bygger man väl i unga år? När man är 36 ska man väl vara mitt uppe i karriären, inte vänta på något - NÅGOT. Nä, just nu är jag inte nådig mot mig själv. Ett litet stålbad. Är förbannad på mig själv och klandrar mig själv för de dåliga val jag gjort i mitt liv. Man vill gärna säga att man inte ångrar något och att allt man gjort har haft en betydelse på ett eller annat sätt. Men tyvärr gott folk - jag känner inte så. Jag ångrar MASSOR!!!

Hm... Nu tror ni kanske att detta är en deppig tjej-kvinna som sitter och deppskriver. Men så är det inte. Mer en tjej-kvinna som är på väg att lägga ner en sida av sig själv, lägga den i diket, ställa sig i ledet och vandra vidare i livet och för alltid glömma den sida hon lämnade efter sig. För att det är enklare så. För att det är det man gör som ansvarsfull vuxen. Punkt?

Helt krasst. Så är det. 
Och jag fajtas med dessa tankarna dagligen just nu. Det påverkas säkert av det faktum att jag söker jobb och hela tiden måste peppa mig själv, marknadsföra mig själv, många gånger utan resultat. Men det är så det ser ut just nu. Och jag tror att det finns fler därute som känner så.  Och för tydlighetens skull får jag väl tillägga att min ånger och besvikelse inte gäller mina barn och min sambo. Där har jag gjort allt rätt... nästan i alla fall ;)

Hur som helst. Varför jag sitter och skriver ner detta är för att jag faktiskt har gett mig själv ett löfte. Ett par dagar för sent. Gick tillbaka och tittade i bloggen och insåg att det faktiskt var roligt att titta tillbaka. Som en slags dagbok. Och så började jag tänka på hur jag under min tonår skrev dagbok varje dag i typ 5-6 år! Jag kan alltså gå tillbaka och se vad jag tänke vilken dag som helst under dessa år. Det tycker jag ändå är rätt coolt. Som att en del av mig finns bevarad i dessa böcker. Och så tänkte jag att jag ska göra om detta under ett år - Daglig Dagbok 2.0!

Jag ska alltså skriva i denna blogg varje dag under hela 2018. Det innebär att vissa inlägg kommer att bli kortare, mer oinspirerade. Andra kommer att bli livliga och fulla av tankar. Jag ska alltså bevara 2018 års Elin, hur hopplös hon än må känna sig. Och kanske blir det en läsning som endast kommer att vara av intresse för mig. Men då får det vara så. 

Puss på er och vi ses imorgon :)