måndag 30 mars 2015

Pengabrist

Pengarna rullar inte in som de ska.
Det går inte bra nu.

Föräldraledighet innebär haltande ekonomi. I alla fall för oss. Men jag tror att fler upplever detta.

Aldrig någonsin tidigare har jag studerat priserna i mataffären så noggrant som nu. Aldrig tidigare har jag stått vid hyllorna med krossade tomater och letat upp de som kostar minst. Aldrig tidigare har jag stått på bensinmacken och planerat hur mycket jag egentligen behöver köra innan nästa utbetalning. "Räcker det att tanka för 50 kr? Ja, jag behöver typ inte köra någonstans på två veckor..." (kanske låter som ett icke-problem för någon som bor i en stad, men det är relevant om man bor på landet). Om bil, vitvaror eller annan viktig utrustning krånglar får jag ont i magen. Och 100 kr känns i slutet av månaden som en förmögenhet.

Ett annat tecken på att det sinar i kassan oroväckande fort varje månad är att man börjar se sig omkring i huset efter vad som kan säljas. Förra veckan rensade jag garderoben. Tog väl bort ca 2/3 av innehållet. Detta skall nu säljas. Min syster hjälpte mig igår att starta en sida på Tradera. Så nu skall skiten bort!

Pengarna skall rulla in.
Det skall gå bra nu. 

söndag 29 mars 2015

Intressepilar

En vecka sedan jag var här. Har inte varit på topp denna veckan. Har slitit med mig själv hela hösten pga graviditetsdepression som spillde över och fortsatte efter förlossningen. Sakta blev det bättre, men vissa dagar går det tillbaka lite. Så är det. Bara att hoppa upp på den mentala hästen igen.

Idag är det lugna gatan här hemma. Anna-Vera sover och Jonas är nere i sin verkstad och röjer. Själv tänkte jag gå igenom mina målarsaker nere i källaren. Tror att det skulle vara gott för mig att måla lite...

Senare idag skall jag ta och laga lite käk till oss. Börjar försöka att laga sådant som A-V också kan äta nu. Rätt kul faktiskt när man väl är igång. Idag blir det spättafiléer med champinjonkräm och räkor.

Sådär. Nu när era ögon är fullproppade med intressepilar, kan ni återgå till det ni gjorde innan ni klickade in här.

Tack & hej.

söndag 22 mars 2015

Tavlor, kopparbricka och första tanden



Vad vill jag nu då?

Tja... inte så mycket. Idag kom mamma och pappa på en kaffe. Vi fick hängt upp den gamla kopparbrickan som Jonas fått från sin pappa, samt ännu en tavla från min pappa. Börjar bli riktigt fint i vardagsrummet nu :) Och så hängde jag upp Raoul Dufy tavlan vid köksbordet. Blev galet bra!

I eftermiddag blev det marockansk citronkyckling hos mamma och pappa. Nu är vi hemma igen. Jonas bygger nåt i källaren. (Gissar jag. Han brukar bygga nåt. Eller måla nåt.) Anna sover ute i sin vagn. Ibland är hon så söt när hon sover att jag nästan smäller av. Poff!! (Poff är alltså ljudet av mig när jag smäller av)

Idag upptäckte vi att hon börjar få tänder! Två små vita gaddar har pressat sig upp ur tandköttet i underkäken. Vi blev sketaglada och Anna-Vera fattade inget. Hon bara undrade varför vi drog i hennes underläpp och tjoade.

fredag 20 mars 2015

Att slappa eller inte slappa...

Regnig dag.
Har ingen passande bild att lägga upp. Fast bild måste man ju inte alltid ha. Eller? Tror nog inte att folk går in här för de fantastiska fotona, haha...

Tycker det är skönt med en mulen dag. Tänkte faktiskt slappa lite. Jag har väldigt svårt för att slappa. Eller egentligen har jag väldigt lätt för att slappa. Men jag kommer aldrig till den punkten. Är alltid lite småsaker som skall göras först (tvätta, diska, laga mat, blogga, osv) och när jag är redo att slänga mig i soffan så vaknar A-V och då är det bara att köra på igen.

Men idag tänkte jag kanske se en film och bläddra lite i tidningar.

Skall bara slänga i en tvätt i maskinen först.
Och röja på diskbänken.
Och göra klart rensningen i min garderob.

tisdag 17 mars 2015

Spindelskräck

Apropå min spindelincident här om dagen.

Jag ger er: 10 saker som du håller på med när du har spindelskräck:

- Reser ragg likt en skrämd katt när du äntrar ett rum där en spindel huserar. Du backar stelt ut ur rummet och pustar därefter ut som om du undkommit döden.

- På ren instinkt kastar ifrån dig telefonen när du av misstag råkar se klippet på Facebook med tjejen som har en spindel i munnen.

- När du går ner i en källare skannar du instinktivt av varje rum med blicken då du är smärtsamt medveten om att detta är ett tillhåll för våra åttabenta (o)vänner.

- När någon berättar en läskig historia om en spindel eller om du ser en bild på en, får du rysningar från nacken ner till tårna. Därtill känner du ett behov av att klia dig över hela kroppen för att försäkra dig om att du inte har en liten jäkel på dig.

- Om du har sett en spindel på en plats i ett rum och någon sedan har tagit bort den eller du dödat den (du skulle aldrig rädda detta djur) tittar du ändå på den platsen varje gång du går in i detta rum.

- När du ser en spindel på väggen, går du en omväg.

- När det värsta händer - d.v.s. du måste själv döda spindelhelvetet - planerar du dådet länge och väl. Och tillslut utför du det med full kraft och under stort ståhej.

- Du skiter fullständigt om det blir regn bara för att du dödat en spindel. Då får det väl regna då.

- Du är beredd att begå dråp om någon sjuk människa får för sig att jaga dig med en spindel i handen.

- Det finns endast 1 spindelbild som du kan uppskatta och det är denna:

Glad Bebis. Sur mamma.

Imorse tyckte Anna-Vera att kl 4 var en ypperlig tid att vakna och ta sig an en ny dag. Uppfylld av förnekelse försökte jag söva henne i ca 2 timmar. Gick ej. Så kl 6 stiger jag högst motvilligt upp med dotter på armen. Känner mig som ett litet åskmoln och i börjar i rent vredesmod diska och städa. Så kl 8 var diskbänken ren, golven dammsugna, mattorna vädrade, sängen bäddad och stöket undanröjt. En fördel med att gå upp okristligt tidigt alltså. Ok, kl 6 är väl ingen ovanlighet när man är förälder men det var nog mer förargelsen över att jag hade försökt få henne att somna i två timmar och under den tiden bara vart frustrerad och trött. Den tiden kunde vi i stället ha tillbringat i vardagsrummet. Där kunde hon ha fått hasa runt på golvet (ja, just nu hasar hon som en zombie som förlorat sina ben) och jag kunde ha fått vakna till med en kopp kaffe. Men jag är helt enkelt ingen morgonmänniska. Tänker inte rationella tankar kl 4 på morgonen.

Men nu är jag rationell igen. Tar en kopp vidbränt kaffe och lyssnar på pod. Anna-Vera sover i sin vagn ute på verandan. Nu ska jag planera lite vad för projekt som jag ska genomföra framöver. Blir till att skriva en lista. Jag äääälskar listor. Skriver listor varje dag. Är väl antagligen så att det inger en känsla av att jag får något gjort.

Trevlig tisdag allihop!

lördag 14 mars 2015

Transformers-spindel


Spindlar. Hatar dem. Har väl vad man kallar för fobi. Tycker att många kryp är läskiga men med spindlar är det något helt annat. Panik och något inom mig som jag inte kan kontrollera. (Får rysningar och mår dåligt bara av att se bilden ovanför). Tycker att Sigge i Alex & Sigges Podcast beskrev det så bra. Han sa något i stil med att när man har fobi så är det som att det blir en reva i verkligheten och helvetet blir synligt. Så bra beskrivning av hur det känns!

Var nere i tvättstugan innan. Tittade ner på golvet och såg vad som antingen kunde vara en liten dammtuss eller en död spindel. Modig som jag nu mera är, tittade jag närmre. Hade innetofflor på mig och puttade lite på tingesten med ena toffelbeklädda foten. Och det som sedan händer är fruktansvärt. Likt en transformer viker den nyss hopvikta spindeln ut sina långa ben. Ett efter ett, tills den reser sig och börjar gå. Jag spärrar upp ögonen och skriker som ett litet barn. Funderar på att springa för mitt liv, men väljer i stället att fajtas mot denna vidriga varelse. Överväger en sekund om jag skall besudla mina tofflor med spindellik. Kommer fram till att det får bli så. Tar sats, stampar till och gör ett äcklat utrop.

Spindel död.
Elin skärrad.
Lämnar tvättstugan och ser mig inte om.

(OBS. Spindeln på bilden har ingenting med denna historia att göra)

torsdag 12 mars 2015

Plattskallen

Alla sade innan jag fick barn att man alltid oroar sig för sina barn. Detta kunde jag förstå - oro för att något skall hända dem eller att de skall bli sjuka eller olyckliga. Men vad jag då inte förstod var alla andra småsaker som skulle komma att stressa mig. Det första halvåret av Anna-Veras liv var ett evigt googlande och stressande över än det ena än det andra.

Här tänker jag nu beskriva en av de saker som fullkomligt uppslukade mig under en period:

När A-V var nyfödd hade vi inte en tillräckligt tjock kudde och hon låg mycket på rygg. Därtill hade hon en favoritsida som hon ständigt vände huvudet mot. Vad vi inte insåg var att hennes mjuka skalle sakta men säkert ändrade form och blev både sned och platt baktill. Detta märkte vi inte först, då hon redan från start hade en tjock kalufs av hår på huvudet. När jag insåg hur illa det var (efter ung 1,5-2 mån) började min besatthet. Jag studerade hennes skalle flera gånger per dag. Kände, vände och vred. Tittade från olika vinklar och försökte att liksom med tankens kraft få huvudformen att ändras. Vi hade fått tillsägelse om att försöka att ha henne på mage eller sittandes all hennes vakna tid. Jag började föra någon sorts oorganiserat protokoll över hur många timmar om dygnet hon inte låg på rygg. Fick stresskänslor i bröstet då jag upplevde att hon legat för långe med bakhuvudet i kudden. Vi hade en specialkudde som gjorde att hon kunde sova på sidan. Den var toppen och jag blev galen om vi åkte någonstans och hade glömt den. Hade även en annan specialkudde som man hade bakom huvudet och den placerades i babysitter, på golv, i säng, i vagn, ja överallt!

Jag googlade och googlade. Tittade på bilder av platta barnskallar. Läste om specialhjälmar som formar om små huvuden. Läste i forum där det både fanns historier om platta huvuden som rättat till sig själva efter hand, så väl som historier om sneda skallar som gjort hela ansiktet snett. Jag försökte googla på olika ord för att hitta nya sidor. Blev svårare ju mer jag scannade av nätet. Tillslut blev mitt beteende näst intill sjukligt. Jag kom på mig själv med att titta avundsjukt på bebisar som hade runda, välformade bakhuvuden.
"Vackert" - tänkte jag, som om det här med platt skalle var en oerhört viktig faktor när det gäller utseende. Jag tänkte att även om det inte skulle komma att synas, så hade vi ändå deformerat vår stackars dotter. Så onödigt av oss...

Är hon galen?  - Tänker ni nu. Ja, kanske lite. Men jag vågar i alla fall erkänna det. Och tror faktiskt att fler med mig har känt denna stress. Inte minst då det påpekas på BVC hela tiden att man ska ha en ordentlig kudde för att få en rund form på huvudet.

Hur som helst så gav specialkudden och våra insatser resultat. Formen blev bättre och nu märks plattheten allt mindre. Tydligen formas huvudet rätt rejält fram till 1,5 år enligt läkaren, så det skall nog rätta till sig helt. Och gör det inte det så är Anna-Vera lika underbar och fin ändå!

Så slutet gott.

Men gudars vilken stress över en skalle som vart lite platt!

onsdag 11 mars 2015

Värme och brainstorming

Vilken dag! Satt rätt länge på vår uteplats i linne och svettades. Av någon anledning blir vår uteplats en bastu så fort solen skiner. Gott en sådan här dag. Inte lika gott i somras när jag frustade runt med gravidmagen i vädret.

Idag spånade jag på lite idéer. Jag och min vän Lisa har ju en pod som vi precis startat. Superkul, men tyvärr är den lite på is ett tag då hon är mitt uppe i den första bebistiden med amning och extrem sömnbrist. Jag har dock känt att jag har fått mersmak för det här med att podda, så nu börjar jag planera för en alldeles egen podcast. Tanken är att jag ska ha olika gäster och sidekicks och prata om olika ämnen. Tror det kan bli trevligt. Så idag spånade jag lite på vilka personer jag kan ta med och vad vi kan prata om.

Är väl egentligen ganska självgott att tro att alla vill lyssna på min tjötiga stämma. Förstår mycket väl om detta mest är kul för mig själv.
Men vet ni vad?
Jag skiter i det. Ingen kommer att vara tvungen att lyssna och jag gör detta för att det är roligt!

Ha en fortsatt trevlig kväll gött fölk.

10 galna saker bebisar gör

Här är 10 saker en 8 månaders bebis gör som skulle varit helt sinnessjuka om en vuxen person hade gjort dem:

- Att kräka upp lite av maten för att sedan gegga runt i kräket med handen.

- Att sitta i en halvtimme och koncentrerat pilla på en tvättrådslapp.

- Att när man är mätt helt sonika spruta ut maten man har i munnen över de andra matgästerna.

- Att ligga på rygg med ett stadigt grepp om sina fötter och skrika "mamamamamama!!"

- Att dra av sig sina sockor och suga på dem.

- Att mitt under måltiden bli högröd i ansiktet för att sedan le nöjt. Strax därpå lägger sig en söt bajsdoft över middagsbordet.

- Att som ett sätt att kommunicera gripa tag i sina medmänniskors ansikten och slita i deras hud.

- Att helt ogenerat stirra ut folk omkring sig.

- Att varje kväll läsa samma bok och bli lika förtjust varje gång man öppnar första sidan.

- Att vad man än får i sin hand, stoppa det i munnen och bita på det.

måndag 9 mars 2015

Fina stunder och fin musik

Har vart en skön dag. Anna-Vera var på strålande humör när jag och Jonas hämtade henne hos farmor och farfar. Väl hemma stannade jag och lilltjejen utomhus en stund. Medan mörkret sakta lade sig över åkrarna satt jag på verandan med en kopp kaffe. Anna-Vera låg i sin vagn och kikade över kanten med sina små pigga ögon. Katten satt på räcket och betraktade mig med sin likgiltiga blick. Luften var klar och frisk. Kändes i varje andetag att en vår snart skall komma. Funderade över alla idéer som sitter fast där i mitt huvud. Hur jag skall få ut dem. Hade min vän Martins låt Bonne Chance i lurarna. En fantastiskt fin låt. Och en text som passar så väl ihop med mina tankar just nu (och dessutom en låt där man hör min röst i bakgrunden).

Det var en fin stund där på verandan. 

Men till slut tröttnade både bebis och katt på mig och vi gick in.

Jag avslutar dagen med ett klipp som jag har delat här tidigare. Det är en av de första låtarna jag hörde med Colbie Caillat och enligt mig är denna lilla akustiska inspelning vid havet fortfarande det bästa hon gjort. Hon och killen - Jason - sjunger så fantastiskt fint ihop. Och jag gillar enkelheten i detta klipp. Ingen studio. Inget perfekt ljud. Bara feeling, god stämning, havsbrus och mängder med levande ljus.

Godnatt ni goa människor som vill ta del av mina tankar!

Barnfri

Wawawiewa!

Vilken dag! Får energi av solen. Blir nästan overload när jag tänker på allt jag vill få gjort. Anna-Vera är hos farmor och farfar i Åsa idag. Och jag tänkte göra en röjare i källaren. Älskar att röja. Älskar att skapa ordning i kaos. Och kaos är det verkligen i vår källare. Så nu kör vi!

Wawawiewa!

söndag 8 mars 2015

Frisk och förvirrad


Hur går det för familjen Hedberg/Delås?

Är de fortfarande i sjukdomens obarmhärtiga grepp eller har de befriats från dess smärtsamma bojor?
Svaret är att vi alla är relativt friska och glada! Sååå skönt att ha sin glada bebis tillbaka. Lite hosta och snor kvarstår, men hon är pigg och feberfri! Även jag.

Idag fick vi besök av våra kompisar Tomas och Beata och deras hund Tjorven (eller som jag vill kalla den - Gorbatjorven). Skönt häng med lite käk och chilla i soffan. Jag och Beata pratade om vad man vill göra med sitt liv (känns som att jag har den diskussionen med alla just nu). Det känns som att många med mig letar efter den där magiska balansen där man kan ha ett fast jobb halva tiden och göra något mer kreativt den andra halvan. Att både få ha tryggheten men också utmaningen att göra något av sina idéer.

Man vill ju kasta sig ut.
Men helst med sele och full skyddsutrustning.
Och en sån där stor madrass som brandkåren har.

Mesigt? Fegt? Nej - bara ett tecken på att man har vuxit upp.

Gonatt alla goingar!

måndag 2 mars 2015

Sjukstuga

Så var det sjukstuga här hemma. Lillfisen var så ynklig igår kväll och inatt. Feber, snorig, slemmig i halsen och på toppen av det en en aning förstoppad. Krokodiltårarna rann ymnigt och man ville bara ge henne en magisk medicin som tog bort allt ont. Hon har ju vart lite förkyld ett par gånger innan, men då har vi kommit rätt lindrigt undan. Lite feber och snor som snabbt gick över. Och denna gången kände jag verkligen så himla mycket med henne. För första gången kände jag hur liten hon är och vilken betydelse jag har som hennes trygga punkt i livet. Moderskänslor antar jag väl att det kallas. Menar inte att jag inte har moderskänslor hela tiden. Men de förstärks ju när hon är ledsen och har ont.

Jaja, hur som helst så fick hon innan läggdags och imorse frossa i katrinplommonpuré och sedan brakade det till rejält ett par gånger i blöjan. Detta resulterade i betydligt gladare bebis. Nu hoppas vi att hon inte kommer vara lika dålig inatt. Och att JAG mår bättre. Har också åkt på förkylning. OCH även pappa Jonas är dålig. Buhu. Buhu.

Nu ligger den ena sjuklingen i sin vagn och sover ute i friska luften. Den andra ligger och vilar i sängen och tittar på brittisk deckarserie. Alltså Anna-Vera ligger i vagnen och Jonas i sängen. Ifall någon var osäker.

OBS. Bilden är tagen innan dessa sjukdagar drog igång. Då alla var friska och glada. Det är när hon är sjuk som man inser hur härligt glad hon är i vanliga fall.