Spindlar. Hatar dem. Har väl vad man kallar för fobi. Tycker att många kryp är läskiga men med spindlar är det något helt annat. Panik och något inom mig som jag inte kan kontrollera. (Får rysningar och mår dåligt bara av att se bilden ovanför). Tycker att Sigge i Alex & Sigges Podcast beskrev det så bra. Han sa något i stil med att när man har fobi så är det som att det blir en reva i verkligheten och helvetet blir synligt. Så bra beskrivning av hur det känns!
Var nere i tvättstugan innan. Tittade ner på golvet och såg vad som antingen kunde vara en liten dammtuss eller en död spindel. Modig som jag nu mera är, tittade jag närmre. Hade innetofflor på mig och puttade lite på tingesten med ena toffelbeklädda foten. Och det som sedan händer är fruktansvärt. Likt en transformer viker den nyss hopvikta spindeln ut sina långa ben. Ett efter ett, tills den reser sig och börjar gå. Jag spärrar upp ögonen och skriker som ett litet barn. Funderar på att springa för mitt liv, men väljer i stället att fajtas mot denna vidriga varelse. Överväger en sekund om jag skall besudla mina tofflor med spindellik. Kommer fram till att det får bli så. Tar sats, stampar till och gör ett äcklat utrop.
Spindel död.
Elin skärrad.
Lämnar tvättstugan och ser mig inte om.
(OBS. Spindeln på bilden har ingenting med denna historia att göra)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar