Men så jävla underbart att man flyttat in i ett spindelnäste! Undertecknad har en spindelskräck som heter duga och igår upptäckte jag att vår altan kryllar av feta, välmående husspindlar. GAAAAHHH!!
Jag får rysningar, gåshud, tårar i ögonen, skriker och utstöter små mesiga pip när jag ser spindlar av denna sort. På riktigt! Jag drömde mardrömmar om dem hela natten och föreställde mig hur de lömska varelserna kunde lukta till sig rädsla och tog sig in i vårt sovrum.
Bara när jag tittar på bilden ovan går en kall kår längs ryggen och jag skriker högt. Den föreställer spindeln som i detta nu sitter på vår fatboy och fläker ut sig. En likadan spindel sitter i taket och igår tog Jonas hand om en i samma storlek som försökte kamoflera sig mot en låda.
Nu finns bara två vägar att gå:
Antingen tillskriver jag dem olika personligheter och ger dem söta namn, eller så deklarerar jag KRIG mot de små äckliga krypen!