fredag 21 augusti 2015

Från tristess till success

Tänk att två dagar kan vara så olika. 

Igår hade vi ingen bil - jag och Anna-Vera. Och det fina vädret är inte så trevligt om man hänger vid vårt hus, för där blåser typ aldrig och blir supervarmt. Mamma, pappa och moster var iväg så det var ingen idé att ta den 35 min långa promenaden med vagnen ner till samhället. I stället hängde vi inomhus och lekte med klossar, övade på att gå med hennes lilla gåvagn, hängde i soffan och kände på min mage. Och ja - jag kanske också surfade lite på mobilen och glodde på lite dålig daytime-tv medan A-V fick sköta sig själv bland sina leksaker. Jag är ingen supermom. Bara mom. När det var sen eftermiddag var vi båda jättetrötta på varandra och pappa Jonas kom tack och lov hem från jobbet. Det var en sån dag när man tänker att livet är ändå bra tråkigt. Ekorrhjulet och allt det där. Äta, ny blöja, leka, trött, sova, äta, ny blöja, trött, sova. Och så vidare.

Och så idag. Pappa ringer på morgonen och säger att han hämtar mig och så åker vi ut till stranden. Jag packar ihop oss och pappa kommer. Det blev en heldag på en relativt tom strand. A-V fick leka med spaden i sanden, krypa runt för glatta livet och bada tills hon fick russintår. Vi drack kaffe, solade och slappade. Sån skillnad mot den instängda känslan igår. Jag älskar egentligen att vara hemma och skrota, men inte när det är 25 grader och sol ute. Då vill jag till vatten. Då vill jag vara någon annan stans än hemma. Annars kan det vara.

Och idag var jag vid vatten. Precis som det skall  vara.

Och så ikväll kom Jonas syster med familj. Tacos på uteplatsen och massa lek när lillfisen fick träffa sina kusiner igen. Linnéa och Elsa bjuder på konstant underhållning. Och med lite folk i huset kunde jag passa på att slänga i en extra tvätt i maskinen, bädda rent och ta en dusch. Kommer vara ljuvligt att lägga sig i sängen efter en sådan här dag! Och Anna-Vera slocknade och sover nu som en stock.

Så... ja, slutet gott allting gott antar jag.

Hej hopp.

söndag 16 augusti 2015

En lugn stund

En stund på soffan hos mamma och pappa. Anna-Vera sover. En kopp kaffe, två bitar av mammas rulltårta. Ligger ner och vilar huvud, mage och fötter. Helt tyst förutom det lätta sorlet från altanen där det fikas med gäster. Helt ensam, men ändå inte.

Blir det bättre än så? Tror inte det.

fredag 14 augusti 2015

Underbara graviditet

Så var det detta med att vara gravid.
(Jovisst, nu blir det lite klag)

För andra gången.
Har förra gången ganska färskt i minne, vilket kanske påverkar hur jag upplever detta. Första gången visste jag ju dels inte vad som väntade. Dels så insåg jag att det var sista tiden i mitt liv som jag helt kunde fokusera på sig själv och verkligen slappa. Det fanns tid att helt gå upp i graviditeten. Och rent fysiskt var det mycket lättare.

Nu flyger tiden fram. Finns ingen tid att gå upp i nåt men en 13 månaders unge. Och kroppen låter mig inte för en sekund glömma att jag är gravid.

Så vad är nytt denna andra graviditet?


Jo:
  • Åderbrock på benen
  • Värk och hugg i höfter och ljumskar
  • Noll koll på veckorna
  • Magen ser höggravid ut när hälften av tiden är kvar
  • Kissnödig ca 30 ggr oftare per dygn
  • Började vagga fram ungefär i vecka 12 (i stället för i vecka 33)
  • Mer gröt i hjärnan än någonsin
  • Korttidsminnet obefintligt
  • Svinmycket och hårda sparkar redan i vecka 20
  • Röda utslag och pletor i ansiktet
  • Hjärtklappning minst en gång om dagen och flåsig som en 85-åring med astma
  • När jag ligger på rygg känns det som att jag inte får luft


Skulle antagligen kunna göra denna underbara lilla lista längre men här var ett axplock av hur härligt jag har det! :)

torsdag 13 augusti 2015

En go kväll

Det är precis vad jag haft. En gammal kompis från förr var på besök i lilla Veddige. Emelie. Vi möttes upp hos Madde (också gammal klasskompis). Vi växte upp på samma gata och gick i samma klass i låg-och mellanstadiet. Nu har vi fått kontakt via instagram igen och idag träffade jag henne för första gången på ca 15 år eller nåt. 

Det är intressant hur man tänker att en person skall vara helt annorlunda efter så lång tid. För så är det ju oftast inte. Visst förändras vi i takt med att vårt liv förändras. Och visst blir vi mer trygga och mer grundade som personer. Men i grunden så är vi ju samma gamla kufar som förr...

En skön insikt jag får varje gång i sådana här möten. Att inget förändras helt, men att allt ändå blir bättre.

Gonatt på er!

Sommar och graviditet

Gud vad jag har tänkt varje dag att jag skall in här och skriva. Men så kommer det alltid nåt emellan. Jag som hade tänkt skriva mycket mer om graviditeten och allt härligt som hänt i sommar. Men jag måste säga att graviditet nr 2 känns mycket mindre dramatisk än den första. Jag vet inte ens vilken vecka jag är i. Får väl ta och skaffa den där appen som hjälper en att hålla koll... 

Och angående sommarbloggning. Det är ju så att när det händer saker som är roliga så finns liksom inte tiden att blogga om det. Då har man fullt upp med att uppleva det som händer. Därför bloggar jag ju mest när allt är dött och tråkigt. Som nu. Jonas är på jobbet och jag sitter här på landet utan bil. Anna-Vera sover sin långa nap för dagen, disken är undanröjd, sängen bäddad. Visst finns det tusen saker jag skulle kunna göra. Men just nu vill jag göra nåt avslappnande. Som att skriva här.

Får återkomma med lite bilder från sommaren som varit (den pågår väl fortfarande, men nu när Jonas börjat jobba känns det som att den officiellt är slut för vår del) Nedan bjuder jag er en bild på sommarens huvudföda: jordgubbar!