måndag 23 november 2015

Nu håller vi tummarna

God förmiddag! Nu är det på't igen. Hoppas på att någonting skall ha hänt i alla fall. I lördags kväll hade jag en sammandragning som pågick och pågick. Magen var stenhård oavbrutet i 4-5 timmar. När jag legat i sängen med värmekudde i typ 3 timmar började jag undra om detta var normalt. Det gjorde inte ont, men jag tyckte att det var konstigt att det inte släppte emellanåt. Så jag ringde förlossningen. Hon tyckte att eftersom det inte gjorde ont eller blödde eller nåt, så borde det inte vara någon fara. Två alvedon och försöka sova. Tog alvedon men kunde absolut inte sova. Somnade till slut. Vaknade vid fyra - stenhård mage och lite molvärk. Somna igen. Vaknade igår och allt kändes lugnare. 

Dagen förflöt utan större mankemang. Sen på kvällen började det spänna igen. Alvedon igen. Svårt att somna igen. Men till slut gick det. Vaknade vid kl 3 av att magen var stenhård och det värkte. Pågick i över en timme. Konstant värk och stenhård mage. Samtal till förlossningen igen (de måste vara trötta på mig haha). Samma råd som igår. Lyckades somna om trots att det molade och spände. När jag vaknade i morse var magen fortfarande lite spänd.

Vad vill jag ha sagt med detta rabblande? Jo, att jag hoppas att all denna magaktivitet har gjort lite nytta på livmoderhalsen.

Nu är vi strax framme vid sjukhuset. 

Tjohej!

torsdag 19 november 2015

No baby

Blir ingen bebis idag. Var inne på förlossningen och hade min vän Lisa med mig som moraliskt stöd. De tog ctg och kände efter hur livmodertappen såg ut. Om jag fattade rätt så hade den mjuknat lite (medelmjuk) men inte tillräckligt för att göra en hinnsvepning. Så jag fick bara snällt boka ny tid. På lördag är det dags igen. Jag håller mina tummar.

Tips på hur man motiverar en bebis att vilja komma ut ur magen?

Nu är jag hos Lisa som står och lagar mat. Luktar gött.

Hajjjj.

onsdag 18 november 2015

Förberedelser

Imorgon är det dags för besöket på förlossningen. Tänk om de tycker att det är läge att starta upp mig... Känns skitkonstigt ju. Går runt och fixar med lite småförberedelser. Ställer fram de färdigpackade väskorna till BB, förlossningsbrevet ligger framme på bordet och strax åker babyskyddet in i bilen. 

Åh herregud nu körde Anna-Vera in ett ben under soffan och fastnade. Hur 17 lyckades hon med det? I alla fall kändes min hastiga insats sådär i mage och lujmskarna. Tips till gravida: lyft inte soffor!

Jaja. Hur som helst så tänkte jag ägna resten av dagen åt att vila och tänka positiva tankar. Inser att risken är stor att det inte drar igång imorgon. Men det känns ändå lite som dan innan julafton. Och blir det ingen uppstart så är det faktsikt helt ok. Jag kan tänka mig att var gravid lite till. Mest att det hade vart skönt att vara på plats.

Lustigt att man tror att andra gången inte skall vara lika konstig som första. Men det känns lika overkligt nu som när jag väntade Anna-Vera. Kan inte förstå att det är en färdig bebis i min mage. Och att den inom kort skall plötsligt vara utanför min mage. En egen liten person som ännu bara har gjort sig hörd genom sparkar. Overkligt var ordet.

Nä, nu får det vara färdigt med ältande för idag.Dessutom ägnar sig A-V i detta nu åt något som enbart kan beskrivas som förföljelse och trackasserier av vår katt. Håll ut Rosa - jag kommer och räddar dig!

Puss på er :)

måndag 16 november 2015

Stackars mej - hoppfallerej!

Go'afton.

Har vart en lite sämre dag idag. Magen har spänt och värkt. Det hugger dessutom neråt en hel del. Känns verkligen som att den lille lymmeln vill ut. Utöver det har jag idag varit helt obeskrivligt trött. Typ kunnat somna sittande. Tror att jag är på väg att bli lite sjuk. Buhu. Stackars mej - hoppfallerej!

Mamma kom och gjorde en insats och städade lite. Vi fick packat upp vinterjackor och sånt. Och så skall jag se till att få upp lite adventsljusstakar och annat julgrejs imorgon. Ifall bebis kommer snart så kommer jag inte orka sen. Skönt att vara färdig med allt tänker jag. När vi var klara och Anna-Vera vaknade upp ur sin mastodonttupplur på 3h 20min åkte vi hem till mamma och pappa. Där däckade jag på golvet och sov. Vidrigt att vara så trött.

Det ironiska är att jag nu fortfarande är vaken och resten av familjen sover gott. Så varför lägger jag mig inte ner i sängen och låter sömnen omfamna mig? Varför fortsätter jag att skriva?

Sluta skriva Elin.

Sluta då!

söndag 15 november 2015

Nyttigheter, frosseri och Paris

När man är gravid skall man möjligen äta lite mer. Inte stora mängder, men kanske extra mellanmål och lite så. Och nyttigt - nyttigt skall man äta. Frukt, grönsaker, fisk och annat bra. Detta vet jag mycket väl. Och detta har jag fullkomligt ignorerat hela graviditeten. Tills nu. Så här i vecka 37 ställer jag fram kokt ägg, havregrynsgröt med osockrat äppelmos och mackor med makrill på frukostbordet. Som om det skulle tillintetgöra de senaste 8 månaderna av frosseri. Och tyvärr är mitt sug efter sött och salt större än min hälsosträvan och lagom till kvällen har jag ändå satt i mig kakor, bullar, choklad, chips samt en stor skål cornflakes med socker på. Tycker väl egentligen att jag gött kan få unna mig så här i min sista flåsande fas innan ungen skall ut. Men stackars bebisen kommer väl skrika efter daim och rata mina tuttar!

Jaja. Jag orkar inte vara perfekt.

Borde kanske skriva något om Paris. Men tänker att det finns inte så mycket att skriva. Liksom alla andra tycker jag att det är hemskt och jag lider med de drabbade. Mer kan jag inte säga just nu. Världen är så full av oro, skräck, lidande, hot och hat att jag inte orkar ta in allt. Det blir liksom fullt i hårddisken. I alla fall nu när jag är gravid och befinner mig i min egen bubbla. En bubbla som hjälper mig att förbereda mig. I den bubblan blir oroligheterna i världen alltför jobbiga att ta in. Så jag nöjer mig med att hoppas på en ljusare framtid och att kärlek och förståelse till slut skall segra. Och att all galenskap kan få ett slut. Fred på jorden I guess. Alltså önsketänkande.

Nu skall jag lösa lite korsord och försöka somna.
Sov så gött.

fredag 13 november 2015

En helt vanlig jävla dag

En härlig dag. Vi vaknade av väckarklockan vid sjutiden. Rätt sliten var jag. För att inte tala om Anna-Vera som vi knappt fick liv i. Hon har den senaste veckan kämpat på med en eländig slemhosta. På dagarna har det gått ok, men varje natt har hon vaknat och hostat slem och gråtit. Likadant var det i natt - eller ja, tidig morgon kanske... I alla fall vaknade jag vid halv fem av att hostattacken gick igång. Bara att ta upp, trösta, ge näsdroppar, snyta, ny blöja, distrahera med lite tecknat och sedan en flaska varm ersättning. Så både Anna-Vera och jag däckade åter ungefär en timme innan vi skulle upp. Men trots denna stökiga morgon så blev resten av dagen fin.

Vi slängde på A-V fleeceoverallen direkt och slängde på oss kläderna och åkte hem till farfar Kai och farmor Eva. Där blev det snabb frukost och vinka hej då. Sedan åkte jag och Jonas till stan för att gå på det gemensamma mötet hos psykologen. Kändes så himla grymt. Vi pratade både om den förra och den kommande förlossningen. Gick igenom vad som inte kändes bra förra gången och vad vi kan göra för att motverka att det blir så denna gång. Så nu känner jag mig så förberedd jag bara kan. Och jag tror att det var skönt för Jonas också att gå igenom allt lite. Det blev nog en konkret förberedelse för honom med.

Efteråt gjorde vi lite ärenden på stan. Och så blev det lite fika på Espresso House. Sällan vi kan sitta tillsammans en stund på det sättet. Riktigt mysigt.

När vi kom tillbaka till Veddige var det dags för nästa möte - barnmorskan på mvc. Vi pratade om min graviditet. Hon fyllde i lite extra info i min journal. Magen mättes - jag ligger i linje med den övre delen av "normalkurvan". Alltså ganska stor mage. Men följer kurvan fint. Har nu gått upp ca 20 kg. Ungefär som förra gången. Känns ok. Alla värden bra. Heja, heja!

Efter det besöket släppte Jonas av mig hemma och så åkte han vidare för att hämta Anna-Vera. Jag fick en stund hemma och för en gångs skull släppte jag fröken-duktig-tankarna och lade mig på sängen. Sov en stund. När jag vaknade hade Jonas tänt i kaminen och fixat mat. Resten av kvällen hängde jag och lillfisen. Hon var kramig som 17 efter att inte ha sett mig på hela dagen.

En bra dag. Egentligen inget innehåll värdigt ett så här långt inlägg. Kanske har jag slösat någon minut av er tid. Men ibland är det banne mig skönt att att vara lite positiv. Och skriva om en helt vanlig jävla dag. En bra jävla vanlig dag.

Och i fredagsmysets anda avslutar jag med att säga - TACO HEJ!

tisdag 10 november 2015

Bebis nästa vecka?

Vad händer? Inte mycket. Spänner rätt mycket i magen. Får ganska lätt sammandragningar och sparkarna från lillen är rätt brutala nu. Och så har jag börjat med en relativt ny och härlig tradition - illamående på kvällarna. Får även för mig ca en gång per dag att "nu kommer bebisen", vilket gör mig lika stressad varje gång. 

Så hur går det då med min oro? Jodå, jag jobbar med den hela tiden. Var ju på sånt där aurorasamtal på förlossningen. Var super. Ungefär som att leverera ett förlossningsbrev muntligt. Hon frågade vad jag är allra mest rädd för. Jag svarade att det är att vi inte skall hinna in i tid. Jag inser att det är en rätt extrem tanke, men det är faktiskt en oro jag har. Och det handlar väl egentligen inte bara om att inte hinna in till sjukhuset alls - utan även rädsla för att NÄSTAN inte hinna in. Att jag kommer upp på förlossningen och föder 15 min senare (känner faktiskt personer som råkat ut för detta). Hon sa att om jag vill så kunde hon ordna med en läkartid där jag undersöks för att se om något är på gång. Om exempelvis livmodertappen mjuknat eller jag kanske rent av har öppnat mig lite (kan tydligen vara så ibland att man går runt och är lite småöppen andra gången) så kan de hjälpa förloppet på traven och se om de kan starta igång mig på plats. Så en läkartid har jag fått. Nästa vecka. Känns helt pirrigt att tänka att det kanske kommer att vara dags då. Att bebisen kommer då. Hoppas att de kommer kunna starta igång det!

Nä, nu verkar lillan ha vaknat där ute i sin vagn. Hon har åkt på någon osrt slem/rethosta som gör att att hon sover lite illa och blir ledsen. Stackarn... Hoppas det ger med sig snart.


Hörs!