Imorgon är det dags för besöket på förlossningen. Tänk om de tycker att det är läge att starta upp mig... Känns skitkonstigt ju. Går runt och fixar med lite småförberedelser. Ställer fram de färdigpackade väskorna till BB, förlossningsbrevet ligger framme på bordet och strax åker babyskyddet in i bilen.
Åh herregud nu körde Anna-Vera in ett ben under soffan och fastnade. Hur 17 lyckades hon med det? I alla fall kändes min hastiga insats sådär i mage och lujmskarna. Tips till gravida: lyft inte soffor!
Jaja. Hur som helst så tänkte jag ägna resten av dagen åt att vila och tänka positiva tankar. Inser att risken är stor att det inte drar igång imorgon. Men det känns ändå lite som dan innan julafton. Och blir det ingen uppstart så är det faktsikt helt ok. Jag kan tänka mig att var gravid lite till. Mest att det hade vart skönt att vara på plats.
Lustigt att man tror att andra gången inte skall vara lika konstig som första. Men det känns lika overkligt nu som när jag väntade Anna-Vera. Kan inte förstå att det är en färdig bebis i min mage. Och att den inom kort skall plötsligt vara utanför min mage. En egen liten person som ännu bara har gjort sig hörd genom sparkar. Overkligt var ordet.
Nä, nu får det vara färdigt med ältande för idag.Dessutom ägnar sig A-V i detta nu åt något som enbart kan beskrivas som förföljelse och trackasserier av vår katt. Håll ut Rosa - jag kommer och räddar dig!
Puss på er :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar