När jag var ung och full av framtidstro hade jag någon diffus bild av att mitt liv skulle bli storslaget. Att jag inte skulle ha ett "vanligt" jobb. Att jag skulle hålla på med något speciellt. Att just JAG skulle lyckas med bedriften att leva drömlivet.
Är väl helt normalt att ha dessa visioner när man är 18 år. Men jag var en riktig drömmare som tänkte stort. Detta tänk höll i sig tills jag blev ca 25 år. Efter det har jag aktivt jobbat på att döda alla drömmar och bli realistisk. Och det är ju inte fel att se nyktert på tillvaron och rent konkret ta tag i sitt liv. Och visst... realism i all ära, men om alla drömmar dör - vad har man då kvar att kämpa för?
Jag tror att jag tappat viktiga delar av mig själv i min fleråriga process att bli vuxen och ordentlig. De delar som är fulla av kreativitet och fantasi. De delar som är gränslösa i sin syn på vad som är möjligt. Men dessa delar finns fortfarande kvar. Jag måste bara återuppväcka dem igen. Och det är vad jag tror att 2015 handlar om. Att väcka upp 18-åringen i mig.
Betyder då detta att jag kommer att börja tro att jag skall bli en stor artist och konstnär, odla tonårsfinnar och börja planera kibbutzresa? Nej. Givetvis är jag en mognare och vuxen Elin idag och tur är väl det. Men jag tror ändå att 18-åringen i mig behöver få samsas lite med 33-åriga Elin. Lite mer drömmar, lite mer lek, lite mer tro på det oväntade och mer inplanering av härliga saker i livet.
Har redan börjat göra planer som skall fylla 2015 med härligheter. Men den stora frågan kvarstår:
Vad skall jag göra?
Alltså vad ska jag pyssla med i mitt liv. Känns inte som att jag är på rätt plats ännu. Som att jag fortfarande funderar över vad jag skall bli när jag blir stor.
Tips, någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar