Vad ska jag göra?

Ja, vad ska jag göra?

När jag var ung och full av framtidstro hade jag någon diffus bild av att mitt liv skulle bli storslaget. Att jag inte skulle ha ett "vanligt" jobb. Att jag skulle hålla på med något speciellt. Att just JAG skulle lyckas med bedriften att leva drömlivet.

Är väl helt normalt att ha dessa visioner när man är 18 år. Men jag var en riktig drömmare som tänkte stort. Detta tänk höll i sig tills jag blev ca 25 år. Efter det har jag aktivt jobbat på att döda alla drömmar och bli realistisk. Och det är ju inte fel att se nyktert på tillvaron och rent konkret ta tag i sitt liv. Och visst... realism i all ära, men om alla drömmar dör - vad har man då kvar att kämpa för?

Jag tror att jag tappat viktiga delar av mig själv i min fleråriga process att bli vuxen och ordentlig. De delar som är fulla av kreativitet och fantasi. De delar som är gränslösa i sin syn på vad som är möjligt. Men dessa delar finns fortfarande kvar. Jag måste bara återuppväcka dem igen. Och det är vad jag tror att 2015 handlar om. Att väcka upp 18-åringen i mig.

Betyder då detta att jag kommer att börja tro att jag skall bli en stor artist och konstnär, odla tonårsfinnar och börja planera kibbutzresa? Nej. Givetvis är jag en mognare och vuxen Elin idag och tur är väl det. Men jag tror ändå att 18-åringen i mig behöver få samsas lite med 33-åriga Elin. Lite mer drömmar, lite mer lek, lite mer tro på det oväntade och mer inplanering av härliga saker i livet.

Har redan börjat göra planer som skall fylla 2015 med härligheter. Men den stora frågan kvarstår:
Vad skall jag göra? 

Alltså vad ska jag pyssla med i mitt liv. Känns inte som att jag är på rätt plats ännu. Som att jag fortfarande funderar över vad jag skall bli när jag blir stor.

Tips, någon?

Matintroduktion

Nu blir det lite mammabloggeri. 

Jag börjar sakta introducera mat i Anna-Veras liv. Innan har det varit bröstmjölk och något enstaka smakprov. Men nu är hon ett halvår och jag kan börja ge mer och mer av annat. Och jag tycker ärligt talat att det är jätteskönt att annat än mina tuttar kan mätta henne. Visst har det vart helt ok att amma men jag har också längtat efter detta steg. Och jag är sjukt stolt att jag har helammat ända tills nu (med tanke på att jag tyckte att det var fruktansvärt i början med smärta och blodiga/såriga bröstvårtor). Fortsätter med amningen, men det säger ju sig självt att den kommer minska i och med att hon börjar äta annat. Dessutom är det så himla kul att mata henne, för än så länge älskar hon allt hon smakar på och hon tuggar för fullt! Igår inköptes välling och gröt. I morse fick hon smaka på gröten och hon vart mycket nöjd. I övrigt har jag varit göööraduktig och gjort egna puréer och fryst in. Heja, heja!

Jag funderar bara över hur snabbt man kan öka mängden mat man ger henne? Eftersom hon äter så glatt, så vill man ju bara mata på liksom. Men jag ökar nu försiktigt. Skulle vara kul att höra lite hur andra gör. Någon som läser här och är i samma situation?

Jaja, ska till bvc nästa vecka, så får väl fråga mer då :)

Grattis Anna-Vera!

Idag blev hon 6 månader. Känns som eoner av tid. Ibland har jag önskat att jag kunde stoppa tiden och ibland har jag velat spola framåt en så där 6 år.
Vissa stunder kan jag tänka att en dag kommer jag sakna den här tiden då hon vill vara nära, så nära. Då kramar jag henne hårt när jag ammar henne och försöker suga in hela känslan.
Andra stunder har jag längtat till den dagen då hon kan äta, gå, stå, prata och uträtta sina behov utan min hjälp. Konfliktfyllda känslor. Att vilja gasa på och samtidigt dra i handbromsen.

Hur som helst så blir hon bara goare och goare för var dag som går. Tror att hon kommer bli en babblig tjej med mycket humor. Hon verkar i alla fall nöjd med livet. Och det är väl ändå viktigast.

Nu ska jag lägga mig och läsa en bok som heter "Din Personliga Inre Färg". Har inte läst den, men antar att det handlar om ens personliga inre färg.

Gonatt.

Citronmarängpaj och tuttkonkurrens

Sitter på ett fik inne Varberg. Anna-Vera ligger tyst i sin vagn och brottas med sin lilla prasslande tygbok. Hade ärenden inne i stan idag, så jag passar på att lyxa till det med citronmarängpaj och latte. Vänder bort huvudet lite varje gång jag ska ta en tugga. A-V har nämligen börjat fatta att medan hon sörplar i sig mjölk, så sitter vi vuxna och mumsar på diverse godsaker. Och än så länge verkar denna lilla dam ääälska mat. Det lilla hon fått smaka. Mina tuttar har fått konkurrens. Men det är ju som det ska :) Ska faktiskt bli rätt skönt att byta ut en del av amningen mot mat.

Fyyy satan vad god pajen är hörrni!! Ska ta och fokusera på den en stund (och kanske lite på min dotter)

So long - kalsong!

Tankar 23.10

Försöker sova. Går så där. Inte trött. Slötittar på Da Vinci koden. Ser Robert Langdon yra runt i Paris efter mystiska ledtrådar.

Har känt mig superhängig ett par dagar. Vet inte riktigt varför... Kanske är det vädret? Fast jag brukar inte bli trött av lite regn och rusk. Men känner mig trött och allmänt misströstande. Glaset-halvtomt-stämning liksom. Jag känner ett så otroligt starkt behov av förändring av något slag att känslan nästan är förlamande sådana här dagar. Jag vill så mycket men kroppen vill bara sova. Frustrerande.

Blev det lite bluesigt nu? Jaja, man kan inte alltid vara på topp. Imorgon är en anan dag och allt sånt.

Kram på er och godnatt.

Höststormar

Herregud vad det blåste i natt! Jag blir så less. Känns ju som höst. Jag gillar höst. Och stormar. PÅ HÖSTEN. Nu ska det ju vara snövitt och frostigt. Vinter. Hej mitt vinterland och allt sånt.

Dessutom blev vi igår varse att stormar är betydligt obehagligare när man är husägare. I synnerhet då man äger ett hus som är omringat av höga, oroväckande smala björkar och tallar som blåser ner till höger och vänster. Utanför vårt sovrumsfönster finns en superhög tall som dessutom lutar mot vårt hus. Igår kväll var det omöjligt att somna när kastvindarna kom och fönstren skallrade. Vi låg i sovrummet och streckkollade Paradise Hotell för att hålla tankarna borta från den läskiga tallen som svajade utanför. Anna-Vera fick ligga mellan oss i sängen, då hennes säng är närmast fönstret och vi fantiserade om att tallen föll och fönstret gick i tusen bitar. Ja, ni hör ju. Fullkomligt nojiga. Kände ändå att vi tog rätt beslut, när jag vid midnatt tittade ut genom fönstret. Grannarna hade haft besök under kvällen som nu skulle hem. Bara det att en björk hade fallit ner över vägen som går upp till våra hus. Så det sågades och slets mitt i natten.
Och en takpanna flög ner från taket - dundrade på som 17 när den föll.

Jaja, vi överlevde och nu tycker jag att vinden kan ta lite välbehövd semester. Och så kan det komma lite snö. (Jag vet att typ ingen vill ha snö efter jul, men jag vill. Så det så.)

Nu då? Nu ska jag försöka knocka min dotter för natten med lite högkvalitativ bröstmjölk!

Natti.

Tillbakablick 2014 - Februari

Då var det februari som får en återblick. Återigen en ganska mysig månad när det lyxades med massage, brunchbjudningar hos vänner och allmänt mys. Det var också månaden då jag åt hemmagjord pizza i parti och minut. Jag såg även en av de absolut sämsta skräckfilmer jag någonsin sett. Jag ger nu samma råd som jag gjorde då - SE DEN INTE.

Det musicerades en del. Vårt band West End Station bestämde sig för att återigen söka till tävlingen Svensktoppen nästa där vi medverkade (och vann Hallandsfinalen) året innan. Blev lite stämrep och öva in nya låtar.
Det var också i februari som vi var på visning i huset vi senare kom att köpa. Vi var extremt skeptiska när vi åkte dit. Jag var supernegativ och säker på att jag inte ville ha detta hus. Tänk så överraskade vi skulle bli. Kändes genast rätt när vi steg innanför dörren.
Men den mest minnesvärda händelsen var ultraljudet. Så häftigt att man kunde se så mycket detaljer. Känns konstigt nu när man ser bilderna. Tänk att det diffusa man såg på skärmen faktiskt var vår lilla Anna-Vera.

Tillbakablick 2014 - Januari

Ok, tänkte starta detta bloggår med en tillbakablick.

Först ut - januari.

En månad som mest bestod av mys. Mysiga bruncher, middagar och fikastunder. Mysigt filmmys. Mys med katten i soffan, medan det snöade utanför. Vi åkte längdskidor fast vi var usla på det. Vi åt den traditionella norska kransekakan (jultradition). Och på kakan fanns smällkarameller innehållandes dåliga norska skämt. Jag och mina vänner Emma och Freja hade vår nu mera legendariska "happy friends day" som avslutades med att vi (höga på koffein av alla latte vi druckit) skrev en sjuk låt och spelade in den hos Emma. Jag och Jonas åt en riktig lyxmiddag på statshotellet.

Men framför allt var jag gravid i tredje månaden och började sakta avslöja detta för min omgivning. Här började graviditetssymptom så som illamående, svullen mage, trötthet och allmän frustration att minska. Magen började synas.
Jag kände mig speciell.
Allt kändes spännande.

2015 - superåret!

Så är man borta från bloggandet ett tag och så plötsligt får man en enorm lust att skriva igen.

Vad har hänt? Inte mycket. Min dotter har växt. Hon blir 6 månader nästa vecka...
Det har vart jul. Nyår (för er som missat detta). Jag har en massa mål inför det nya året. Funderar i allmänhet just nu väldigt mycket över mitt liv. Hur jag vill ha det. Vad jag behöver och mår bra av. Vem jag vill vara. Vem jag inte vill vara. Känns som att fler förändringar är på väg. 2015 är året då jag ska börja förverkliga drömmar och tankar som har grott i många år. Man kan inte skjuta upp det roliga. Då blir det ju aldrig roligt. Bara tråkig och ängslig väntan.

Heja 2015 - superåret!

Heja mig!

Och heja er som går in här och läser!

Chandelier

Alltså jag måste bara säga att jag tycker att musikvideon till låten Chandelier med Sia är helt fantastisk. Eller rättare sagt dansaren är fantastisk. Om jag inte har fattat fel är hon bara 12 år. Men hon är magiskt bra. Och koreografin är grym. En vacker blandning av galenskap, smärta, energi, eufori och ett barns lekfullhet. På ett sätt är videon lite obehaglig, då denna lilla flicka rör sig så vuxet, men jag tycker ändå att det är så sjukt bra! All cred till henne (och koreografen).

Sedan var jag bara tvungen att också lägga upp en parodi på dansen från SNL där Jim Carrey medverkar. Var lite rolig faktiskt :)

Puss på er!

Anna-Vera 4 månader

Igår blev hon 4 månader. 4 månader... Så kort tid för mig. En livstid för henne.

Och hennes värld blir större och större. Läskigare. Men också mer spännande och upplevelserik. 

Denna fas av förändring gör att hennes föräldrar gärna får vara nära, nära. Den vanliga tunga sömnen om nätterna är utbytt och oroliga drömmar och ständiga uppvaknanden. Och dagarna är så gott som sömnfria. Hon kräver tröst, närhet och underhållning. Det är tröttsamt att konstant vara så fysiskt viktig för någon.

Men jag vet ju att det är just en fas och att det betyder att hon lär sig massor av nya grejer. Och hon bjuder redan på flera smakprov av vad som komma skall. Rullar från mage till rygg och nästan från rygg till mage. Jollrar högljutt och ger ifrån sig läten som en dag kommer att omvandlas till ord. Ibland låter det nästan som att hon skrattar till. Hon tittar sig alltmer nyfiket omkring och jag får stora leenden när jag dyker upp i hennes synfält.

Jag köpte i alla fall en liten present till vår dotter vars hobby är att dregla ymnigt samt kaskadkräkas.

(Länge leve haklappen!) 

Lite bilder...

Har vart lite oengagerat bloggande det senaste. Ber om ursäkt å det ödmjukaste för detta. Här följer bara lite bildcollage över det senaste som hänt. Det mesta har jag redan skrivit om dock.

Jonas syster med äldsta dotter var på besök på lördagen förra helgen. Lilla Linnéa är en stolt kusin och hade nöjt lilla A-V i knät. Sedan var det grillning hos Jonas far på kvällen. Älskar deras lilla uteplats i trädgården där man kan grilla, elda och mysa även i det mörkaste höstrusket.

På söndagen hade vi en supermysig förmiddag i trädgården. Anna-Vera i bärselen, eldning i tunnan, ostmackor och en termos med varm choklad. Älskar att dricka varm choklad utomhus i kylan!

Bilder från mitt studiobesök i Kinna. Var så skönt att under några timmar fokusera in i musiken och bara använda rösten. Fick förresten höra resultatet idag och det låter superfint! Kommer ligga uppe på Soundcloud inom en snar framtid. Jag meddelar när :)

Efter Kinna åkte jag och mamma förbi en av mina favoritbutiker som ligger mitt ute i skogen utanför Skene - Blommigt och Prickigt. Jag tog afternoon tea på deras fik och det var SKETAGÖTT. Anna-Vera sov sig igenom fikan. Det gjorde hon även när jag fikade hos min kompis Li och när jag och Emma tog en fika på Espresso House. Tur det, för då får mamma dricka sitt kaffe i lugn och ro.

Denna helgen var min syster med familj på besök hos mamma och pappa. Alltid lika gott att se dem. Småttingarna Vincent och Levi växer så det knakar. Vincent (den äldsta) börjar bli stor kille nu! Och Levi tog hand om Anna-Vera - såg till att hon hade napp, leksaker och pussade henne godnatt med en stor blöt puss. På söndagen tog jag och Jonas en tur till Strömma Farmlodge som ligger utanför Tvååker. En gammal kvarn som är omgjord till fik. Kallt och ruggigt, men det kompenserades upp med en ljuvlig, varm soppa och hett kaffe.

Och denna vecka då? Nja, rätt händelselös faktiskt. Anna-Vera är fortfarande mitt inne i en utvecklingsfas och kräver rätt mycket engagemang och tid, så dagarna har väl mest kretsat kring henne... Men idag tog jag lunch och fika samt strosade i affärer med min vän Emma. Mysigt.

Och förresten! Jag var ju i Göteborg förra veckan hos Lisa. Vi spelade in ett första podavsnitt! Yeeehaaa! Nu ska jag bara klippa lite i det och sedan är det redo att läggas ut. Jag meddelar när :)

Nej, nu är det puss och godnatt!

Mot Götet

Sitter på tåget och Anna-Vera upplever sin första tågfärd. Hon ligger mest och halvsover och pillar på leksakerna som hänger ovanför henne. Ska bli kul att komma till Göteborg. Saknar denna stad ibland. Bodde ändå där i typ 8 år... Tur att man bara är 50 min därifrån :)

Blir massa fika och catching up med Lisa. Kanske vi lyckas få igång podden?

Konturer på veckan

Hej hej i höstmörkret!

Borde sova, men skriver i stället ett inlägg här. Har haft det relativt trevligt sen sist.o Middagen hos Jonas pappa var mysig. Och på söndagen var det födelsedagskalas för min kompis Lisa hemma hos hennes mamma. Det var härligt att träffas igen. Var alldeles för länge sedan vi sågs. Men imorgon drar jag till Götet med Anna-Vera för att hälsa på Lisa!

I tisdags hängde jag hos mammaledig kompis och fikade och lunchade. Sedan blev det fika igen med annan kompis. Alldeles hög på koffein åkte jag sedan hem och repade in fyra låtar. Dessa fyra låtar var skrivna av en kille i Kinna. Och igår var jag i hans studio och lade sång på låtarna. Snälla mamma följde med och passade Anna-Vera. Sååå snällt! Var så härligt att sjunga. Älskar att vara i en studio och att spela in. Skön känsla att åka hem och känna att man åstadkommit något konkret.

Så - denna veckan har bubblan varit lite mindre tajt. Världen har vidgats en aning och det är ju nice. Jag är otroligt hemmakär och har inga problem med att vara själv. Men att komma utanför dörrarna och göra nåt konkret ett par gånger i veckan gör gott. Det ger veckan lite mer konturer :)

Natt, natt. Sov gott.

Gnagare vs Elin och Jonas 4-3 (matchen avgjord)

Jag måste ju givetvis berätta hur det har gått med denna hisnande berättelse om människans kamp mot naturens djuriska krafter. Hur har det gått med gnagandet? 

Problemet fortsatte efter att jag skrivit senast. Fällorna vi gillrade tog död på mus efter mus, men ljudet fortsatte. Typ kvällen efter mitt senaste inlägg ang detta hördes ett svagt ljud från dörren. Jonas sparkade i dörren. Tystnad. Tystnad. Tystnad. En kvart senare - gnagande I SOVRUMSVÄGGEN!! Bakom våra huvuden. GAAAH!

Där och då tänkte jag att jag ger upp. Gnagare vs Elin och Jonas 1000-2.

Men skam den som ger sig. Fler fällor gillrades och minsta ljud motades bort med stampande i väggar. Fick tips av en bekant att köpa Silverline. En dosa som kopplas in i väggen och avger ljudimpulser som inte vi hör men som möss och råttor avskyr. Så jag köpte en sådan. Och vet ni vad - nu har vi inte hört något mer gnagande! Möss hittar vi fortfarande i fällorna, men ingen tuggar på vårt hus!

Så - jag antar att vi går ur detta slag som vinnare. Hurra. Hurra. Hurra.