onsdag 10 januari 2018

Mördarmask och tandläkare


Lite då och då köper jag ansiktsmasker. ÄLSKAR ansiktsmasker. Speciellt ansiktsmasker som får en att se ut som en mördare :D Denna mask, inköpt på Gekås för typ 10 kr provade jag för första gången ikväll. Den skulle rengöra porer och släta ut och lugna stressad hud. Vad tyckte jag då? Det kändes bra efteråt. Tycker att huden såg återfuktad och välmående ut. Det kändes lite i huden när jag hade på den och det brukar vara ett bra tecken. Ett tecken på att saker händer. Det märks att jag har mycket bra produkter nu, för om man tar bort det röda på mina kinder så är de släta och fina. 

Herregud, håller detta på att bli en hudvårdsblogg?

Drömde förresten att jag hade hål i båda mina kinder inatt. Alltså två vidriga hål rätt igenom. Som att en zombie vart där och slitit bort hud! Antagligen för att mina kinder kvällen innan var röda och stickande varma..

Idag var jag hos tandläkaren med Anna-Vera. Hon har de senaste par veckorna pekat mot sin nederkäke och sagt att det gör ont. Igår när hon inte ville äta upp sina ananasbitar (en favorit) förstod jag att vi måste kolla upp detta. Motvilligt bokade jag tid. Motvilligt, för jag vill verkligen inte att hon ska få samma problem som mig med sina tänder. Jag hade en massa hål i tänderna under min uppväxt (+ tandställning och annat skit), det spelade ingen roll hur mycket jag borstade. Jag hade så mycket problem att jag drömde om att bli tandläkare för då skulle jag kunna laga mina egna hål. Smart unge eller hur! Hur som helst så var vi hos tandläkaren och det var bara en blåsa längst ner på insidan läppen. Så lättad att det inte var något med tänderna.

Nu ska jag ge min lilla tjej en stor kram och sedan är det bara att vänta in Mr Blund.

måndag 8 januari 2018

Julkorts-samvetet

Nu är julen bortplockad. Tänk att man kan tröttna så snabbt på röda luvor, adventsstjärnor och julgranar. Det är som att en frisk vind flyger genom rummen och jag har inte lust att ställa tillbaka de saker som i december togs bort till förmån för julsakerna. Så jag struntar i det. Luftigt får det vara. Ljust och frääääscht.

Och så samlar jag ihop alla julkort vi fått. Alla omtänksamma hälsningar som jag varje år hänger upp på kylskåpet. Varje år dimper de ner i lådan från familj och fina vänner. Varje år. Och varje år tänker jag att NU - nu ska vi minsann skicka ett julkort med våra barn i tomteluvor.
Hur många gånger tror ni att vi skickat några? Noll!!

Men nästa år, då minsann...

Hur som helst så vill jag att alla ni som skickar ska veta att det uppskattas mycket.

Nu ska jag söööva. Godnatt!

Veddiges vattenfall

     
  
Jag tar vid där mitt förra inlägg slutade. Igår besökte vi alltså ett vattenfall som ligger en bit utanför Veddige. Det ligger i en skog som är som hämtad ur en saga om troll och skogsväsen. Stenarna är täckta av knallgrön mossa och de ser ut att när som helst få ögon och börja röra sig. Trots isande kyla så var det riktigt mysigt. Jag tog en massa bilder men som vanligt blir de halvsuddiga här på bloggen. Men SKIT SAMMA. De åker upp ändå.

Det har i alla fall vart supermysigt att ha barnens faster och kusiner på besök. Nu börjar vardagen igen och jag håller nu tummarna för ett jobb som jag vill ha. Kom igen 2018! Ge mig lite jävla flyt nu! För fan.

Förresten så insåg jag att datumen för mina inlägg blir lite "fel". För mig är detta inlägg skrivet den 7/1, men  eftersom att klockan är över tolv så blir datumet den 8:e. Ok, kanske 100 % ointressant för er att läsa om men jag vill bara påpeka att jag än så länge håller mitt löfte!

Ses imorgon!

lördag 6 januari 2018

Krig!

Barn, va... Dom är väl för härliga!

Har just utkämpat ett krig mot min son. Det stora ta-på-sig-overallen-kriget. Jag tog i för kung och fosterland och han skrek "Neeeej!! Neeeej!!! Pappaaaaa!!!" Men jag gav mig inte och jag vann - tjoho!

Nu ska vi titta på ett vattenfall utanför Veddige!

Hörs sen...

Nykter och nöjd

Har vart på fest. På party. Men redig som jag är så drack jag inget och när folk drog ner på stan tog jag bilen och drog hemåt. Har skrattat mycket. Nu ligger jag här med Sigge vid min sida och äter en pizzaslice som jag hittade i kylen. 

Glad för mina vänner. Glad för min familj. Fortfarande lika förvirrad över mitt liv. 

Godnatt folket.

PS. Jag tror att jag blev medlem i ett reggaeband ikväll... ska tydligen spela gurka...

fredag 5 januari 2018

Att slippa känna sin hud



Nu provar jag att lägga upp bilder här via min app. Brukar aldrig bli bra för av någon anledning blir de suddiga.... Jaja.

Nu blir det hudvårdsprodukter för hela slanten!
Det ni ser ovan är min beställning från Skincity. Jag gick lite bananas, men det var rea och jag hade presentkort. Är så spänd på att prova flera av dessa produkter! Och hur söt är inte den lilla prydnadsdockan man får med i paketet? Ser så fram emot att använda produkterna. Men denna dag har rusat ifrån mig. Idag kom min svägerska med sina barn och det har vart lek, bus, hemmagjord pizza och mycket häng i soffan. Och när barnen lagt sig var det jobbsök på agendan. Så nu har jag ingen lust att stressprova produkterna. 

För jag njuter verkligen av att smörja in mig och ta hand om min hud. Det är avslappnande och efteråt känner jag mig mjuk, lite fräschare och lite piggare. Den som inte är intresserad av sådant här tycker säkert att det är konstigt att ha en passionerad inställning till hudvård. Att det är ytligt. Men för mig är hudvårdsrutinen lugnande och ett sätt för mig att slappna av. Jag mår bra av hudvård!

Dessutom är det häftigt när vissa produkter verkligen har tydlig effekt på min hud. Jag har alltid haft diverse problem i olika perioder i livet - acne/fet hy/finnar/torr hy/extremt torr hy/röda irriterade kinder/rynkor/mogen hy/pigmentfläckar/solskador. Och jag kan säga att då blir man intresserad. Man är ständigt på jakt efter de bästa kurerna och produkterna. Och har man problemhy så kan det faktiskt i värsta fall påverka ens sociala liv. När min acne var som värst var jag ca 20 år och jag fattade inte varför det inte blev bättre. Alla sa ju att finnarna skulle försvinna när man kom ur puberteten. Men de försvann inte, utan blev fler, större och mer ömmande. Och under perioden strax innan jag fick hjälp av läkare, hade jag nästan inget socialt liv. Jag tyckte att jag såg fruktansvärd ut och hatade att kaka på tjocka lager med foundation och concealer. Så jag struntade att hänga med på fester och andra grejer med kompisar. Så hudvård handlar för mig om så mycket mer än yta. Jag såg ett klipp med tjej som hade rocacea och hon sa det så bra. Hon sa att det bästa hon vet är när hon INTE känner sin hud. Och jag förstod precis vad hon menade. För har du exempelvis acne så blir du ständigt påmind om ditt ansikte. Det spänner, ömmar, kliar och stramar. Och det jag strävar efter nu är att helt enkelt inte känna huden (Förutom när jag lagt en mask och det känns som att ansiktet druckit ett glas vatten.)

Nu ska jag däcka och förhoppningsvis känner jag mig frisk som en sommarvind imorgon (är i slutet av en trög förkylning)

Sov gott! Ses imorgon :)

torsdag 4 januari 2018

Universum och hudvård

Två minuter i tolv.
Trodde ni att jag redan gett upp? Nänä... Det är sent på kvällen som mina tankar vandrar fritt och fingrarna hoppar som snabbast över tangentbordet. Klockan 23:58 finns det inget jag MÅSTE göra. Inget som pockar på min uppmärksamhet. Det är då min fantasi får fritt spelrum och det är då världen känns lite mer mystisk och speciell.

Världen är förresten galet speciell. Jag är för tillfället helt insnöad på rymden och håller på att titta på en dokumentärserie om just rymden. Och att vår jord kan existera i det skick den är idag och att vi kan vandra på den är helt fantastiskt. Det är resultatet av en rad lyckosamma händelser och tillfälligheter och om något varit annorlunda i tid och rum så hade jag inte legat i min säng och skrivit detta, och ni hade inte läst det. För inget av detta hade funnits.

Att tänka på universums storslagenhet. Hur oändligt stort det är. Hur farligt. Hur vackert. Det ger mig en liten känsla av andlighet och magi. Och det är något jag verkligen vill ha mer av just nu. Så jag tänker fortsätta att tänka på det.

Hur som helst, ikväll när jag var på affären hämtade jag ut ett paket med produkter från Skincity. Jag är helt tokig i hudvård! Antagligen för att att jag alltid haft problem med min hud. Då söker man ständigt efter den produkt som bäst kan hjälpa en. Och nu ligger en kartong i köket med massa spännande produkter som jag helt enkelt får öppna imorgon. För jag hann inte ikväll. Kanske gör ett inlägg imorgon om produkterna jag köpt, ifall det av en händelse är någon hudvårdsfantast som läser.

Hej då, vi ses imorgon!

tisdag 2 januari 2018

2018-års hopplösa Elin

Jaha, då var vi där igen. Ett nytt år då man ska tänka storslagna tankar och göra storslagna planer. En tid då man lovar sig själv att göra/inte göra saker. Eller en tid då man säger att man inte gillar nyårslöften utan att man bara vill göra mer av det man gillar/hänga mer med dem man bryr sig om eller nåt liknande. I år hade jag inga sådana tankar. Kände inte den där känslan av nystart. När klockan slog tolv låg jag i sängen med en utslagen Sigge på min arm och tittade på Grey's Anatomy. Det var gött. Men också lite sorgligt på något vis.

Har jag inga drömmar/mål/förhoppningar/önskningar?
Har jag blivit 100 % krass realist?
Är det nu jag har lagt ner min kreativa ådra?

Är det nu jag inser att mitt liv kommer att bestå av vanligt 8-17 kneg tills den dagen jag går hem med en blomma i handen och en klapp på axeln för att sedan leva mitt lilla liv i stillhet de sista åren. Inget fel med det. Men jag har alltid känt att jag har så mycket mer i mig. Känns ständigt som att jag inte är där jag ska. Känns som att jag har något bubblande i mig som borde komma ut. Och tiden tickar. Och framgång bygger man väl i unga år? När man är 36 ska man väl vara mitt uppe i karriären, inte vänta på något - NÅGOT. Nä, just nu är jag inte nådig mot mig själv. Ett litet stålbad. Är förbannad på mig själv och klandrar mig själv för de dåliga val jag gjort i mitt liv. Man vill gärna säga att man inte ångrar något och att allt man gjort har haft en betydelse på ett eller annat sätt. Men tyvärr gott folk - jag känner inte så. Jag ångrar MASSOR!!!

Hm... Nu tror ni kanske att detta är en deppig tjej-kvinna som sitter och deppskriver. Men så är det inte. Mer en tjej-kvinna som är på väg att lägga ner en sida av sig själv, lägga den i diket, ställa sig i ledet och vandra vidare i livet och för alltid glömma den sida hon lämnade efter sig. För att det är enklare så. För att det är det man gör som ansvarsfull vuxen. Punkt?

Helt krasst. Så är det. 
Och jag fajtas med dessa tankarna dagligen just nu. Det påverkas säkert av det faktum att jag söker jobb och hela tiden måste peppa mig själv, marknadsföra mig själv, många gånger utan resultat. Men det är så det ser ut just nu. Och jag tror att det finns fler därute som känner så.  Och för tydlighetens skull får jag väl tillägga att min ånger och besvikelse inte gäller mina barn och min sambo. Där har jag gjort allt rätt... nästan i alla fall ;)

Hur som helst. Varför jag sitter och skriver ner detta är för att jag faktiskt har gett mig själv ett löfte. Ett par dagar för sent. Gick tillbaka och tittade i bloggen och insåg att det faktiskt var roligt att titta tillbaka. Som en slags dagbok. Och så började jag tänka på hur jag under min tonår skrev dagbok varje dag i typ 5-6 år! Jag kan alltså gå tillbaka och se vad jag tänke vilken dag som helst under dessa år. Det tycker jag ändå är rätt coolt. Som att en del av mig finns bevarad i dessa böcker. Och så tänkte jag att jag ska göra om detta under ett år - Daglig Dagbok 2.0!

Jag ska alltså skriva i denna blogg varje dag under hela 2018. Det innebär att vissa inlägg kommer att bli kortare, mer oinspirerade. Andra kommer att bli livliga och fulla av tankar. Jag ska alltså bevara 2018 års Elin, hur hopplös hon än må känna sig. Och kanske blir det en läsning som endast kommer att vara av intresse för mig. Men då får det vara så. 

Puss på er och vi ses imorgon :)

tisdag 18 april 2017

Inspirerad

Här sitter jag i mitt rum i min källare och är alldeles för inspirerad för att sova.
Vill skriva. Vill skriva ner allt jag tänker. Vill skriva en bok. Vill skriva låtar. Vill måla. Vet inte vad jag skall börja. 

Nya saker tycks komma min väg i livet. Och trots att jag tyckt om att vara hemma länge med mina barn så är ändå känslan nu att mitt liv blivit lite unket och instängt och dammigt. Ny luft behövs. Och jag börjar sakta känna hur friska vindpustar slingrar sig in i min vardag. Det rycker mig ur min mammakoma. Ny luft.

Vad det skall bli av all den nya energin då? Det får vi se. Jag får återkomma.

Men vad passar bättre när man känner så här att lyssna på en artist som inspirerar till tusen!
Underbara Frida Hyvönen skriver texter som går rakt in i magen. Denna låten gör mig gråtfärdig varje gång - hon har verkligen fångat känslan i det destruktiva förhållande hon var i. Så grym och fantastisk låtskrivare! DET inspirerar mig!

(Förresten så ser jag en gammal kategori här i bloggen som heter "Tisdagslåten". Idag är ju tisdag och detta är en låt. Kanske skall ta upp den traditionen...)

Puss på er.

torsdag 26 januari 2017

Torsdagstipset

Alltså jag säger bara MU-MMA! Lagade idag en supergod köttfärsgryta med zuccinipasta. Recept:

https://www.swedishpaleo.se/recept/mustig-kottfarssas-med-zucchinipasta/

Tänkte att jag återkommande skall tipsa om något varje torsdag - därav den fantasifulla rubriken "Torsdagstipset". Och detta recept blir alltså mitt tips denna vecka!

Och vad mer har skett denna anspråkslösa vardag? Lämnade barnen hos mamma och pappa imorse. Sedan handlade jag lite goa grejer - har fått goda recept på bröd och plättar som jag tänkte prova. Och för dem behövs sådant som kokosmjöl, fiberhusk och annat spännande som vi inte hade i vårt skafferi. Sedan var det träning. Hem, duscha och laga mat. Avsluta med en kopp kaffe och lite Grey's Anatomy (har en osedd säsong, tjoho!).

En bra och energigivande dag. Precis som planerat. 

Imorgon bär det av till syrran i Skåneland!

Det om det. Adjöken.

lördag 21 januari 2017

Hälsa

Håller på med att försöka dra ner på sötsakerna. De som känner mig väl vet att det inte finns något stopp när det gäller allt som innehåller socker. Jag kan äta och äta i flera timmar (ofta kvällar) tills jag är alldeles darrig i kroppen och svullen i magen. Känner inget behov av att ta bort det helt, men man kan ju begränsa sig lite. Mår ju så mycket bättre när jag äter bra saker. Dessutom så känner jag alltmer på ett kroppsligt plan att jag inte är 20 längre (japp, där spottade jag ur mig den klyschan). Jag blir mycket mer påverkad idag av min livsstil. Förr kunde jag käka en påse chips varje kväll, sova 3 timmar per natt i en veckas tid och det var inga problem. Jag  kände mig inte särskilt påverkad (förutom att jag kanske gäspade lite oftare). Nu känner jag att sömnbrist, dålig kost och för lite rörelse gör mig riktigt trött och svag. Och det verkligen för min hälsa som jag nu försöker ändra mina vanor. Äta bättre och träna mer. Förr kunde jag få ryck och tänka att jag skulle bli snygg och vältränad. Och visst vore det härligt att vara supernöjd med sin kropp. Men fokus har flyttats för mig. Jag vill verkligen känna mig stark. Jag vill inte ha ont i ryggen. Jag vill inte att alla leder skall knaka när jag reser mig ur soffan, pga för svaga muskler. Jag vill känna att maten jag äter gör bra saker för mig - inte bryter ner mig. Jag har bara denna stackars kropp och jag kommer ju inte direkt att bli piggare med åren. Så nu fasen skall hälsa (ett ord som emellanåt har provocerat mig) bli ett av mina ledord!

Eftersom jag älskar att äta något gott på kvällen så inser jag att jag måste hitta goda alternativ till det vanliga skräpet. Så mitt fredagsmys utgjordes ikväll av jordgubbar och torrostade ekojordnötter med lite havssalt. Gott! Och inte sååå gott att jag vräker i mig allt och ändå vill ha mer. Nej - lagom gott. Och efter en liten stund kände jag mig nöjd och hällde tillbaka resterande nötter i påsen.

Ett minimalt steg för människan.
Ett gigantiskt jävla jättesteg för mig!

torsdag 19 januari 2017

Träning och smoothies

Vid tiotiden lämnade jag Anna-Vera och Sigge hos mamma och pappa. Jag hade två planer för dagen.

1. Träna
2. Göra allting i lugn takt

Som jag skrivit tidigare så är tanken med att mina föräldrar har barnen en bestämd dag i veckan att jag skall få tid att utan krav och stress göra något för mig. Så idag har jag lovat mig själv att inte ha en massa saker som jag skall göra. Istället gymmade jag på Friskis & Svettis. Tycker redan att min hållning börjar bli bättre. Och musklerna verkar inte ha försvunnit helt - vilket jag nästan har befarat. Efter träningen blev det dusch och lite bastu. Nu sitter jag och dricker en löjligt stor latte i långsam takt. 
Försöker vara i stunden.
Mindfullness och allt det där...

Apropå något helt annat så gjorde jag smoothie till mig och barnen i igår. Varför gör jag inte det oftare?!
Både jag och ungarna älskar det, det är lätt att göra och nyttigt.
Denna gång blev det banan, hallon och havremjölk. Sååå gott! Och dessutom sjukt snygg färg.

 

lördag 14 januari 2017

Koppar, yoga och barnkläder

God eftermiddag.

Barnen sover och jag sitter med en kopp Nespresso kaffe (nej, jag är inte sponsrad). Älskar mina nya koppar från Rörstrand (nej, jag är inte sponsrad). Håller på att typ tömma vårt hem på saker. Mycket stressande för min käre sambo som gillar saker. Men jag känner att för mycket grejer stressar mig och då är ju en finfin lösning på detta problem att inte ha för mycket grejer. Så nu är det bara några saker som får vara framme på hyllorna i köket. Mina nya koppar tillhör dessa mycket privilegierade prylar.

Imorse var jag på yoga. Guuud, vad stel jag har blivit! Vilket självklart är ett tecken på att jag behöver denna träningsform. Går dock på Friskis och Svettis och yogan där är mer grundläggande. Det passar mig just nu då min enda erfarenhet av yoga är de mest enkla övningarna. Men jag skulle verkligen vilja fördjupa mig i det och då kanske jag söker mig någon annanstans. Men nu blir det friskis ett tag. Dessutom är deras lokaler i Varberg superfräscha. Gillar detta gym skarpt.

Sedan tokshoppade jag kläder till barnen. Hade presentkort och öronmärkta pengar för detta ändamål. Blev en fyndfest på diverse reor. Om ni tycker min shopping är det tråkigaste på jorden så får ni nu blunda och skrolla neråt - fort som attan!

Till Anna-Vera blev det detta (plus en vit tröja):
 Och till Sigge blev det detta:
Jag är verkligen den klassiska mamman som har fint klädda barn men som själv ser ut som ett ras. Men det är väl så det blir antar jag. Man hämtar väl upp det när barnen blir lite större.

Nä nu får jag väl väcka Anna-Vera och Sigge, annars somnar de aldrig ikväll.

Kram på er alla fina läsare (gud vad jag saknar emojis när jag skriver på datorn)

fredag 13 januari 2017

Förändring - en sliten mammas bekännelser

 

Något som händer när man är mammaledig länge är att allting stannar upp. Det sker långsamt och plötsligt inser man att det inte finns någon framåtrörelse överhuvudtaget. Detta har under hösten blivit väldigt tydligt för mig och jag känner därför att jag har ett tydligt mål för 2017: 

FÖRÄNDRING.
Det är dags för förändring både i det stora och i det lilla. Förändring runt mig och i mig. 

Jag har känt mycket inre stress under hösten. Det har blivit en negativ spiral som lett till att jag i slutet av året kunde konstatera att jag kanske inte mår så bra. Jag tror egentligen inte att det är ovanligt om man som mig är hemma med två små barn under flera år att man får perioder av frustration och stress. Och jag hatar att jag ägnat så lång tid att låtsas både inför andra och inför mig själv att allt är ok. Vad har jag vunnit på det? INGET.

Så nu har jag bestämt att jag är trött på att vara trött. 
Trött på att vara förvirrad.
Trött på att jämföra mig med andra.
Trött på att vara orkeslös.
Trött på att drömma och aldrig göra.
Trött på att nyår efter nyår säga att NU skall det bli förändring, och sedan falla in i samma mönster som tidigare.

Därför startar jag nu upp 2017 med att direkt ta tag i mig själv.

Träffade i onsdags min psykolog Anna som jag träffade inför förlossningen med Sigge. ÄLSKAR henne!!
Hon är konkret och handlingsinriktad. Jag går alltid därifrån med nya tankar och små "hemläxor". Det vi egentligen främst konstaterade är att jag behöver lite struktur och rutiner. Att jag behöver lite luft i mitt schema som sedan 2,5 år tillbaka mest är barn, barn, barn och barn. Givetvis tar Jonas barnen själv ibland så att jag kan åka iväg eller pyssla med något hemma. Vi försöker regelbundet se till att vi båda ger varandra lite egentid. Och jag har fantastiska föräldrar och svärföräldrar som alltid ställer upp. Men all tid som jag får för att andas måste jag alltid be om och det i sig kan bli en stress. Jag känner mig alltid jobbig då jag ber någon annan ta barnen. Och jag slappnar inte av helt när jag är borta vilket gör att jag inte återhämtar mig. Detta ligger ju givetvis hos mig. Jag måste lära mig att släppa ansvarskänslorna och ibland vara lite ego. Tänka att det löser sig. Att vara i stunden och kunna släppa på oron. Anna sa att det är generellt vanligare att mammor har svårt att "stänga av". Hon sa att oftast när en mamma kommer hem slappnar hon inte av och tar en halvtimme i soffan eller gör något annat avslappnande. I stället börjar vi mammor (som sagt gäller det inte alla) tänka på tvätt, disk, dammsugning, leksaker och kläder som skall plockas upp, ytor som skall röjas och praktiska grejer runt barnen. 
Jag känner igen mig i det. Jag har extremt svårt för att bara hänga och ta det lugnt när vi är hemma  om det är stökigt. Det gör att jag hela tiden försöker städa och röja. 

Och alla ni som har barn vet ju hur lätt det är. Jag diskar 4 tallrikar (vår diskmaskin är sönder så det är handdisk som gäller) sedan kommer någon unge skrikandes och har slått sig eller skall ha hjälp. Jag diskar 2 glas och sedan meddelar Anna-Vera att Sigge har minsann har bajsat. Jag byter blöja och efter det vill Sigge inte bli lämnad så jag får sitta en stund med honom (samtidigt som jag sneglar stressat mot diskhögen). Kort sagt så står man där - 3 timmar senare - med lika mycket disk (eftersom ungarna har hunnit äta igen under denna tid), och med ett hus i fullständigt kaos då barnen har roat sig med att kasta ner alla soffkuddar på golvet samt sprida ut precis alla leksaker de äger och har. Dessutom inser man då att man själv endast har druckit en kopp kaffe sedan man vaknade.

Jag hoppas ni förstår känslan jag är ute efter.

Ok. Vill inte bli för svamlig men det känns ändå viktigt att få fram min problematik. Känns som att man lätt kan bli missförstådd när man pratar om nedstämdhet och stress. Hur som helst så har jag av Anna fått tre uppgifter att försöka ta tag i. De handlar om att skapa små andningshål för mig och att hjälpa mig att inte ha ett så splittrat fokus. För små barn märker direkt om en förälder inte har fokus och är trött och stressad och inte orkar ge uppmärksamhet. Resultatet av det är att de blir jätteklängiga ända tills de får vara nära och tanka upp. Allt detta visste jag. Ändå gör jag precis så som man inte skall göra. 

Därför skall jag:

1. Ta en stund på dagen då jag måste släppa allt och bara lägga allt fokus på barnen. Leka med dem på golvet eller lägga mig på madrassen vi har nedanför soffan och låta dem klättra och klänga på mig hur mycket de vill. Ge dem all min uppmärksamhet och vila i det faktum att det under denna stund är förbjudet att städa och vara duktig. Efteråt är förhoppningsvis barnen lite tankade och glada och kan leka på själva. Och så får jag en liten stund då jag kan ta en kopp kaffe, rensa bland posten eller laga mat. Lite luft helt enkelt.
Testade detta redan igår och jag upplevde faktiskt att det hade en positiv effekt - både på mig och på barnen!

2. Schemalägga städning. Om man tror att man skall ha ett perfekt hem men en unge på 1 år och en på 2,5 år som stökar runt så tror man fel. Eller så blir man som mig och jobbar i konstant uppförsbacke ända tills man blir helt utsliten och ändå har ett stökigt hem. Jag skall därför schemalägga när saker skall hända. Anna föreslog att exempelvis så kan jag bestämma att disken tar vi när Jonas kommer hem från jobbet. Att inte gå och småpluttra hela tiden utan att vid en tidpunkt per dag röja upp. Hon menade att då kanske det också blir lättare för mig att inte stressa upp mig under dagen om jag vet att vid en speciell tid så kommer vi ta tag i det. Hon föreslog även att ha en städdag i veckan. Det där med städdag är ju ingen ny idé men tror att vi borde införa det. Jag gillar idén med schema och struktur då jag är en person som egentligen mår bra av lite rutiner i vardagen. Även detta testade jag i går - alltså att avvakta med röjandet tills Jonas kom hem. Och det kändes jättebra. Efter röjningen och diskningen så släppte jag allt sånt och hade en trevlig kväll.

3. Avsätta en fast tid i veckan då jag har egentid. Som jag skrev tidigare så finns det en stress i att alltid behöva be om tid. Man vill inte belasta andra onödigt mycket. Men Anna menade att ibland måste man hävda sitt inför sig själv. Att ta ansvar för sina känslor och behov och det innebär ibland att man måste be om hjälp. Hon föreslog att jag skulle fråga mina föräldrar om de på en fast tidpunkt varje vecka kan ha barnen. Och under den tiden är jag helt fri att göra vad jag vill. Tanken med det är inte enbart att få egentid utan även att skapa ett tydligt lufthål i min vecka som jag kan se fram emot. Som finns där oavsett om jag är trött eller pigg. Oavsett om jag vill vila eller hitta på något.
Eftersom jag tycker att det är jobbigt att be om hjälp så var jag lite nervös när jag frågade pappa om de kunde tänka sig detta upplägg. Givetvis hade jag inte behövt vara nervös. Pappa var förstående och han och mamma kommer att har Anna-Vera och Sigge en gång i veckan!


Utöver detta så har jag ett par egna grejer som jag skall införa och det är träning och aktiviteter. Jag känner verkligen att jag behöver röra mig. Jag behöver bli starkare och piggare. Och min fina Jonas köpte presentkort på gym till mig i julklapp. Så nu blir det yogapass imorgon. Yoga by the way - GUD vad jag saknar det! Det kommer göra gott både för min kropp och mitt välmående.
Och vad jag menar med aktiviteter är att jag måste bli bättre på att hitta på saker med barnen. Komma iväg hemifrån oftare.

Bilderna i dagens inlägg får väl symbolisera lite av det jag har skrivit om idag. Var på komedianten (Varbergs bibliotek) med barnen tidigare i veckan. Ett försök till att hitta på nåt kul (och dessutom gratis). Barnen lekte och Sigge klättrade i vanlig ordning på allt han såg :)
Vi hälsar på mina stackars föräldrar var och varannan dag. Anna-Vera och Sigge tycker verkligen om att komma dit och jag är så glad att de får en så fin och nära kontakt med dem.
Sista bilden är på gårdagens lunch som var både billig och god. Torsk Stroganoff. Och just nu klappar jag mig på axeln varje gång som jag lyckas göra riktigt god och bra mat till barnen. För det skall gudarna veta att korven och makaronerna står där och lockar med sin enkelhet varje gång jag öppnar skafferiet eller kylskåpet.

Ja hörrni... Detta blev ett långt inlägg. Ett personligt inlägg. För personligt kanske? Har länge funderat på om ni skall få vara med på denna resa. Men nu tog jag beslutet att så får det bli. Jag mår ju bra av att skriva ner det jag tänker och känner. Och kanske går någon igenom nåt liknande. Kanske kan grejerna jag skrivit om vara till hjälp för någon annan som känner sig stressad eller i obalans med livet.

Jag tänker avsluta 2017 i balans. Det är mitt mål.
Nu kör vi!

måndag 9 januari 2017

Drömmen om radio





Förra veckan var jag och min kumpan Lisa Pedersen på P4 Halland och hängde. Vi spelade fyra låtar och snackade med Erika som var programledare. Jag bara älskar radiomiljön. Vilket härligt jobb alltså! Och det märktes verkligen att jag och Lisa i och med vår podcast har lärt oss att snacka på och hålla i en tråd (alltså inte en sytråd, utan en osynlig metaforisk ämnestråd). Stackars Erika fick typ inte en syl i vädret när vi väl var igång, haha! Jag och Lisa har närt en dröm att göra radio sedan vi träffades för första gången 1991. Men det kändes ju som en helt osannolik dröm då.

Idag känns den kanske inte lika osannolik. Fortfarande svåråtkomlig men inte riktigt lika osannolik. För nu finns det helt nya vägar att ta. Det är det som är så härligt med dagens teknik och möjligheterna med olika forum. Med våran pod kan vi skapa vårt egna lilla radioprogram utan att böna och be om någons hjälp. Det är härligt. Sedan är ju självklart drömmen om radio i allra högsta grad levande. Vi får väl se vart vår lilla pod kan ta oss...

Hej på er.