Musikglädjen och kampen mot stöket

Idag fick jag nog. Möblerade om i barnens lekrum som alltid ser ut som ett världskrig. Rensade upp och tog bort leksaker ochgjorde superfint. Nöjd och belåten backade jag ut ur rummet. När jag sedan blickade ut mot kök och vardagsrum insåg jag att kriget nu utspelades i resten av huset. Medan jag hade städat hade barnen gjort sitt bästa för att riva upp alla kuddar och täcken och flytta stolar fram och tillbaka. KAOS. Pust.

Insåg att slaget var förlorat och istället för att surt börja städa, hjälpte jag barnen att göra en hinderbana där de kunde hoppa omkring. 

Ni vet. If you can't beat them, join them.

Ikväll var jag hos mina låtskrivarvänner Emma och Bjarki. De är ju även mina vanliga vänner men vi brukar skriva och spela in musik ihop. Att sitta med dem och lyssna, sjunga, justera stämmor, fnula på text och bara vara i musiken är helt underbart! Och jag får så mycket kreativ energi utav detta. Så när jag kom hem borde jag egentligen gått och lagt mig (eftersom Sigge somnade kl 18.15 ikväll och antagligen kommer att vakna okristligt tidigt imorgon), men i stället var jag TVUNGEN att gå ner i källaren och skriva klart ett par låtar. 

Så många gånger jag tänkt att jag inte orkar med musik. Att det skapar en stress. Och det kan det göra. I vissa sammanhang. Men nu. Så här. Ikväll. Då ger det liv!

Puss på er och godnatt.

Att få dricka kaffe ifred

Idag blir det inget avancerat inlägg. Klockan är tolv och jag är trött som ett as.

Idag var barnen på förskolan för första gången sedan en och en halv vecka innan jul. Då passade jag på att sitta vid köksbordet och ta en kopp kaffe och några pepparkakor i lugn och ro. En omöjlighet när barnen är hemma. Vanligtvis hinner jag ta två klunkar kaffe innan det händer något som kräver min uppmärksamhet. När jag INTE har en varm kopp kaffe som jag vill avnjuta så leker barnen på helt själva utan problem. Men det är som att de har en radar och så fort de hör drycken hällas upp kommer de springande. Det slutar varje gång med att jag glömmer kaffet och sedan måste köra det i mikron. Så den lilla pausen på 30 minuter var löjligt härlig. 

Nä, vet ni vad - den lilla notisen får räcka. Lovar att vara mer engagerad imorgon! 

Gooonatt!

Mördarmask och tandläkare

Lite då och då köper jag ansiktsmasker. ÄLSKAR ansiktsmasker. Speciellt ansiktsmasker som får en att se ut som en mördare :D Denna mask, inköpt på Gekås för typ 10 kr provade jag för första gången ikväll. Den skulle rengöra porer och släta ut och lugna stressad hud. Vad tyckte jag då? Det kändes bra efteråt. Tycker att huden såg återfuktad och välmående ut. Det kändes lite i huden när jag hade på den och det brukar vara ett bra tecken. Ett tecken på att saker händer. Det märks att jag har mycket bra produkter nu, för om man tar bort det röda på mina kinder så är de släta och fina. 

Herregud, håller detta på att bli en hudvårdsblogg?

Drömde förresten att jag hade hål i båda mina kinder inatt. Alltså två vidriga hål rätt igenom. Som att en zombie vart där och slitit bort hud! Antagligen för att mina kinder kvällen innan var röda och stickande varma..

Idag var jag hos tandläkaren med Anna-Vera. Hon har de senaste par veckorna pekat mot sin nederkäke och sagt att det gör ont. Igår när hon inte ville äta upp sina ananasbitar (en favorit) förstod jag att vi måste kolla upp detta. Motvilligt bokade jag tid. Motvilligt, för jag vill verkligen inte att hon ska få samma problem som mig med sina tänder. Jag hade en massa hål i tänderna under min uppväxt (+ tandställning och annat skit), det spelade ingen roll hur mycket jag borstade. Jag hade så mycket problem att jag drömde om att bli tandläkare för då skulle jag kunna laga mina egna hål. Smart unge eller hur! Hur som helst så var vi hos tandläkaren och det var bara en blåsa längst ner på insidan läppen. Så lättad att det inte var något med tänderna.

Nu ska jag ge min lilla tjej en stor kram och sedan är det bara att vänta in Mr Blund.

Julkorts-samvetet

Nu är julen bortplockad. Tänk att man kan tröttna så snabbt på röda luvor, adventsstjärnor och julgranar. Det är som att en frisk vind flyger genom rummen och jag har inte lust att ställa tillbaka de saker som i december togs bort till förmån för julsakerna. Så jag struntar i det. Luftigt får det vara. Ljust och frääääscht.

Och så samlar jag ihop alla julkort vi fått. Alla omtänksamma hälsningar som jag varje år hänger upp på kylskåpet. Varje år dimper de ner i lådan från familj och fina vänner. Varje år. Och varje år tänker jag att NU - nu ska vi minsann skicka ett julkort med våra barn i tomteluvor.

Hur många gånger tror ni att vi skickat några? Noll!!

Men nästa år, då minsann...

Hur som helst så vill jag att alla ni som skickar ska veta att det uppskattas mycket.

Nu ska jag söööva. Godnatt!

Veddiges vattenfall

     

  

Jag tar vid där mitt förra inlägg slutade. Igår besökte vi alltså ett vattenfall som ligger en bit utanför Veddige. Det ligger i en skog som är som hämtad ur en saga om troll och skogsväsen. Stenarna är täckta av knallgrön mossa och de ser ut att när som helst få ögon och börja röra sig. Trots isande kyla så var det riktigt mysigt. Jag tog en massa bilder men som vanligt blir de halvsuddiga här på bloggen. Men SKIT SAMMA. De åker upp ändå.

Det har i alla fall vart supermysigt att ha barnens faster och kusiner på besök. Nu börjar vardagen igen och jag håller nu tummarna för ett jobb som jag vill ha. Kom igen 2018! Ge mig lite jävla flyt nu! För fan.

Förresten så insåg jag att datumen för mina inlägg blir lite "fel". För mig är detta inlägg skrivet den 7/1, men  eftersom att klockan är över tolv så blir datumet den 8:e. Ok, kanske 100 % ointressant för er att läsa om men jag vill bara påpeka att jag än så länge håller mitt löfte!

Ses imorgon!

Krig!

Barn, va... Dom är väl för härliga!

Har just utkämpat ett krig mot min son. Det stora ta-på-sig-overallen-kriget. Jag tog i för kung och fosterland och han skrek "Neeeej!! Neeeej!!! Pappaaaaa!!!" Men jag gav mig inte och jag vann - tjoho!

Nu ska vi titta på ett vattenfall utanför Veddige!

Hörs sen...

Nykter och nöjd

Har vart på fest. På party. Men redig som jag är så drack jag inget och när folk drog ner på stan tog jag bilen och drog hemåt. Har skrattat mycket. Nu ligger jag här med Sigge vid min sida och äter en pizzaslice som jag hittade i kylen. 

Glad för mina vänner. Glad för min familj. Fortfarande lika förvirrad över mitt liv. 

Godnatt folket.

PS. Jag tror att jag blev medlem i ett reggaeband ikväll... ska tydligen spela gurka...

Att slippa känna sin hud

Nu provar jag att lägga upp bilder här via min app. Brukar aldrig bli bra för av någon anledning blir de suddiga.... Jaja.

Nu blir det hudvårdsprodukter för hela slanten!

Det ni ser ovan är min beställning från Skincity. Jag gick lite bananas, men det var rea och jag hade presentkort. Är så spänd på att prova flera av dessa produkter! Och hur söt är inte den lilla prydnadsdockan man får med i paketet? Ser så fram emot att använda produkterna. Men denna dag har rusat ifrån mig. Idag kom min svägerska med sina barn och det har vart lek, bus, hemmagjord pizza och mycket häng i soffan. Och när barnen lagt sig var det jobbsök på agendan. Så nu har jag ingen lust att stressprova produkterna. 

För jag njuter verkligen av att smörja in mig och ta hand om min hud. Det är avslappnande och efteråt känner jag mig mjuk, lite fräschare och lite piggare. Den som inte är intresserad av sådant här tycker säkert att det är konstigt att ha en passionerad inställning till hudvård. Att det är ytligt. Men för mig är hudvårdsrutinen lugnande och ett sätt för mig att slappna av. Jag mår bra av hudvård!

Dessutom är det häftigt när vissa produkter verkligen har tydlig effekt på min hud. Jag har alltid haft diverse problem i olika perioder i livet - acne/fet hy/finnar/torr hy/extremt torr hy/röda irriterade kinder/rynkor/mogen hy/pigmentfläckar/solskador. Och jag kan säga att då blir man intresserad. Man är ständigt på jakt efter de bästa kurerna och produkterna. Och har man problemhy så kan det faktiskt i värsta fall påverka ens sociala liv. När min acne var som värst var jag ca 20 år och jag fattade inte varför det inte blev bättre. Alla sa ju att finnarna skulle försvinna när man kom ur puberteten. Men de försvann inte, utan blev fler, större och mer ömmande. Och under perioden strax innan jag fick hjälp av läkare, hade jag nästan inget socialt liv. Jag tyckte att jag såg fruktansvärd ut och hatade att kaka på tjocka lager med foundation och concealer. Så jag struntade att hänga med på fester och andra grejer med kompisar. Så hudvård handlar för mig om så mycket mer än yta. Jag såg ett klipp med tjej som hade rocacea och hon sa det så bra. Hon sa att det bästa hon vet är när hon INTE känner sin hud. Och jag förstod precis vad hon menade. För har du exempelvis acne så blir du ständigt påmind om ditt ansikte. Det spänner, ömmar, kliar och stramar. Och det jag strävar efter nu är att helt enkelt inte känna huden (Förutom när jag lagt en mask och det känns som att ansiktet druckit ett glas vatten.)

Nu ska jag däcka och förhoppningsvis känner jag mig frisk som en sommarvind imorgon (är i slutet av en trög förkylning)

Sov gott! Ses imorgon :)

Universum och hudvård

Två minuter i tolv.

Trodde ni att jag redan gett upp? Nänä... Det är sent på kvällen som mina tankar vandrar fritt och fingrarna hoppar som snabbast över tangentbordet. Klockan 23:58 finns det inget jag MÅSTE göra. Inget som pockar på min uppmärksamhet. Det är då min fantasi får fritt spelrum och det är då världen känns lite mer mystisk och speciell.

Världen är förresten galet speciell. Jag är för tillfället helt insnöad på rymden och håller på att titta på en dokumentärserie om just rymden. Och att vår jord kan existera i det skick den är idag och att vi kan vandra på den är helt fantastiskt. Det är resultatet av en rad lyckosamma händelser och tillfälligheter och om något varit annorlunda i tid och rum så hade jag inte legat i min säng och skrivit detta, och ni hade inte läst det. För inget av detta hade funnits.

Att tänka på universums storslagenhet. Hur oändligt stort det är. Hur farligt. Hur vackert. Det ger mig en liten känsla av andlighet och magi. Och det är något jag verkligen vill ha mer av just nu. Så jag tänker fortsätta att tänka på det.

Hur som helst, ikväll när jag var på affären hämtade jag ut ett paket med produkter från Skincity. Jag är helt tokig i hudvård! Antagligen för att att jag alltid haft problem med min hud. Då söker man ständigt efter den produkt som bäst kan hjälpa en. Och nu ligger en kartong i köket med massa spännande produkter som jag helt enkelt får öppna imorgon. För jag hann inte ikväll. Kanske gör ett inlägg imorgon om produkterna jag köpt, ifall det av en händelse är någon hudvårdsfantast som läser.

Hej då, vi ses imorgon!

2018-års hopplösa Elin

Jaha, då var vi där igen. Ett nytt år då man ska tänka storslagna tankar och göra storslagna planer. En tid då man lovar sig själv att göra/inte göra saker. Eller en tid då man säger att man inte gillar nyårslöften utan att man bara vill göra mer av det man gillar/hänga mer med dem man bryr sig om eller nåt liknande. I år hade jag inga sådana tankar. Kände inte den där känslan av nystart. När klockan slog tolv låg jag i sängen med en utslagen Sigge på min arm och tittade på Grey's Anatomy. Det var gött. Men också lite sorgligt på något vis.

Har jag inga drömmar/mål/förhoppningar/önskningar?

Har jag blivit 100 % krass realist?

Är det nu jag har lagt ner min kreativa ådra?

Är det nu jag inser att mitt liv kommer att bestå av vanligt 8-17 kneg tills den dagen jag går hem med en blomma i handen och en klapp på axeln för att sedan leva mitt lilla liv i stillhet de sista åren. Inget fel med det. Men jag har alltid känt att jag har så mycket mer i mig. Känns ständigt som att jag inte är där jag ska. Känns som att jag har något bubblande i mig som borde komma ut. Och tiden tickar. Och framgång bygger man väl i unga år? När man är 36 ska man väl vara mitt uppe i karriären, inte vänta på något - NÅGOT. Nä, just nu är jag inte nådig mot mig själv. Ett litet stålbad. Är förbannad på mig själv och klandrar mig själv för de dåliga val jag gjort i mitt liv. Man vill gärna säga att man inte ångrar något och att allt man gjort har haft en betydelse på ett eller annat sätt. Men tyvärr gott folk - jag känner inte så. Jag ångrar MASSOR!!!

Hm... Nu tror ni kanske att detta är en deppig tjej-kvinna som sitter och deppskriver. Men så är det inte. Mer en tjej-kvinna som är på väg att lägga ner en sida av sig själv, lägga den i diket, ställa sig i ledet och vandra vidare i livet och för alltid glömma den sida hon lämnade efter sig. För att det är enklare så. För att det är det man gör som ansvarsfull vuxen. Punkt?

Helt krasst. Så är det. 

Och jag fajtas med dessa tankarna dagligen just nu. Det påverkas säkert av det faktum att jag söker jobb och hela tiden måste peppa mig själv, marknadsföra mig själv, många gånger utan resultat. Men det är så det ser ut just nu. Och jag tror att det finns fler därute som känner så.  Och för tydlighetens skull får jag väl tillägga att min ånger och besvikelse inte gäller mina barn och min sambo. Där har jag gjort allt rätt... nästan i alla fall ;)

Hur som helst. Varför jag sitter och skriver ner detta är för att jag faktiskt har gett mig själv ett löfte. Ett par dagar för sent. Gick tillbaka och tittade i bloggen och insåg att det faktiskt var roligt att titta tillbaka. Som en slags dagbok. Och så började jag tänka på hur jag under min tonår skrev dagbok varje dag i typ 5-6 år! Jag kan alltså gå tillbaka och se vad jag tänke vilken dag som helst under dessa år. Det tycker jag ändå är rätt coolt. Som att en del av mig finns bevarad i dessa böcker. Och så tänkte jag att jag ska göra om detta under ett år - Daglig Dagbok 2.0!

Jag ska alltså skriva i denna blogg varje dag under hela 2018. Det innebär att vissa inlägg kommer att bli kortare, mer oinspirerade. Andra kommer att bli livliga och fulla av tankar. Jag ska alltså bevara 2018 års Elin, hur hopplös hon än må känna sig. Och kanske blir det en läsning som endast kommer att vara av intresse för mig. Men då får det vara så. 

Puss på er och vi ses imorgon :)

Inspirerad

Här sitter jag i mitt rum i min källare och är alldeles för inspirerad för att sova.
Vill skriva. Vill skriva ner allt jag tänker. Vill skriva en bok. Vill skriva låtar. Vill måla. Vet inte vad jag skall börja. 

Nya saker tycks komma min väg i livet. Och trots att jag tyckt om att vara hemma länge med mina barn så är ändå känslan nu att mitt liv blivit lite unket och instängt och dammigt. Ny luft behövs. Och jag börjar sakta känna hur friska vindpustar slingrar sig in i min vardag. Det rycker mig ur min mammakoma. Ny luft.

Vad det skall bli av all den nya energin då? Det får vi se. Jag får återkomma.

Men vad passar bättre när man känner så här att lyssna på en artist som inspirerar till tusen!
Underbara Frida Hyvönen skriver texter som går rakt in i magen. Denna låten gör mig gråtfärdig varje gång - hon har verkligen fångat känslan i det destruktiva förhållande hon var i. Så grym och fantastisk låtskrivare! DET inspirerar mig!

(Förresten så ser jag en gammal kategori här i bloggen som heter "Tisdagslåten". Idag är ju tisdag och detta är en låt. Kanske skall ta upp den traditionen...)

Puss på er.

Torsdagstipset

Alltså jag säger bara MU-MMA! Lagade idag en supergod köttfärsgryta med zuccinipasta. Recept:

https://www.swedishpaleo.se/recept/mustig-kottfarssas-med-zucchinipasta/

Tänkte att jag återkommande skall tipsa om något varje torsdag - därav den fantasifulla rubriken "Torsdagstipset". Och detta recept blir alltså mitt tips denna vecka!

Och vad mer har skett denna anspråkslösa vardag? Lämnade barnen hos mamma och pappa imorse. Sedan handlade jag lite goa grejer - har fått goda recept på bröd och plättar som jag tänkte prova. Och för dem behövs sådant som kokosmjöl, fiberhusk och annat spännande som vi inte hade i vårt skafferi. Sedan var det träning. Hem, duscha och laga mat. Avsluta med en kopp kaffe och lite Grey's Anatomy (har en osedd säsong, tjoho!).

En bra och energigivande dag. Precis som planerat. 

Imorgon bär det av till syrran i Skåneland!

Det om det. Adjöken.

Hälsa

Håller på med att försöka dra ner på sötsakerna. De som känner mig väl vet att det inte finns något stopp när det gäller allt som innehåller socker. Jag kan äta och äta i flera timmar (ofta kvällar) tills jag är alldeles darrig i kroppen och svullen i magen. Känner inget behov av att ta bort det helt, men man kan ju begränsa sig lite. Mår ju så mycket bättre när jag äter bra saker. Dessutom så känner jag alltmer på ett kroppsligt plan att jag inte är 20 längre (japp, där spottade jag ur mig den klyschan). Jag blir mycket mer påverkad idag av min livsstil. Förr kunde jag käka en påse chips varje kväll, sova 3 timmar per natt i en veckas tid och det var inga problem. Jag  kände mig inte särskilt påverkad (förutom att jag kanske gäspade lite oftare). Nu känner jag att sömnbrist, dålig kost och för lite rörelse gör mig riktigt trött och svag. Och det verkligen för min hälsa som jag nu försöker ändra mina vanor. Äta bättre och träna mer. Förr kunde jag få ryck och tänka att jag skulle bli snygg och vältränad. Och visst vore det härligt att vara supernöjd med sin kropp. Men fokus har flyttats för mig. Jag vill verkligen känna mig stark. Jag vill inte ha ont i ryggen. Jag vill inte att alla leder skall knaka när jag reser mig ur soffan, pga för svaga muskler. Jag vill känna att maten jag äter gör bra saker för mig - inte bryter ner mig. Jag har bara denna stackars kropp och jag kommer ju inte direkt att bli piggare med åren. Så nu fasen skall hälsa (ett ord som emellanåt har provocerat mig) bli ett av mina ledord!

Eftersom jag älskar att äta något gott på kvällen så inser jag att jag måste hitta goda alternativ till det vanliga skräpet. Så mitt fredagsmys utgjordes ikväll av jordgubbar och torrostade ekojordnötter med lite havssalt. Gott! Och inte sååå gott att jag vräker i mig allt och ändå vill ha mer. Nej - lagom gott. Och efter en liten stund kände jag mig nöjd och hällde tillbaka resterande nötter i påsen.

Ett minimalt steg för människan.

Ett gigantiskt jävla jättesteg för mig!

Träning och smoothies

Vid tiotiden lämnade jag Anna-Vera och Sigge hos mamma och pappa. Jag hade två planer för dagen.

1. Träna

2. Göra allting i lugn takt

Som jag skrivit tidigare så är tanken med att mina föräldrar har barnen en bestämd dag i veckan att jag skall få tid att utan krav och stress göra något för mig. Så idag har jag lovat mig själv att inte ha en massa saker som jag skall göra. Istället gymmade jag på Friskis & Svettis. Tycker redan att min hållning börjar bli bättre. Och musklerna verkar inte ha försvunnit helt - vilket jag nästan har befarat. Efter träningen blev det dusch och lite bastu. Nu sitter jag och dricker en löjligt stor latte i långsam takt. 

Försöker vara i stunden.

Mindfullness och allt det där...

Apropå något helt annat så gjorde jag smoothie till mig och barnen i igår. Varför gör jag inte det oftare?!

Både jag och ungarna älskar det, det är lätt att göra och nyttigt.

Denna gång blev det banan, hallon och havremjölk. Sååå gott! Och dessutom sjukt snygg färg.

 

Koppar, yoga och barnkläder

God eftermiddag.

Barnen sover och jag sitter med en kopp Nespresso kaffe (nej, jag är inte sponsrad). Älskar mina nya koppar från Rörstrand (nej, jag är inte sponsrad). Håller på att typ tömma vårt hem på saker. Mycket stressande för min käre sambo som gillar saker. Men jag känner att för mycket grejer stressar mig och då är ju en finfin lösning på detta problem att inte ha för mycket grejer. Så nu är det bara några saker som får vara framme på hyllorna i köket. Mina nya koppar tillhör dessa mycket privilegierade prylar.

Imorse var jag på yoga. Guuud, vad stel jag har blivit! Vilket självklart är ett tecken på att jag behöver denna träningsform. Går dock på Friskis och Svettis och yogan där är mer grundläggande. Det passar mig just nu då min enda erfarenhet av yoga är de mest enkla övningarna. Men jag skulle verkligen vilja fördjupa mig i det och då kanske jag söker mig någon annanstans. Men nu blir det friskis ett tag. Dessutom är deras lokaler i Varberg superfräscha. Gillar detta gym skarpt.

Sedan tokshoppade jag kläder till barnen. Hade presentkort och öronmärkta pengar för detta ändamål. Blev en fyndfest på diverse reor. Om ni tycker min shopping är det tråkigaste på jorden så får ni nu blunda och skrolla neråt - fort som attan!

Till Anna-Vera blev det detta (plus en vit tröja):

 Och till Sigge blev det detta:

Jag är verkligen den klassiska mamman som har fint klädda barn men som själv ser ut som ett ras. Men det är väl så det blir antar jag. Man hämtar väl upp det när barnen blir lite större.

Nä nu får jag väl väcka Anna-Vera och Sigge, annars somnar de aldrig ikväll.

Kram på er alla fina läsare (gud vad jag saknar emojis när jag skriver på datorn)