Dessutom blev vi igår varse att stormar är betydligt obehagligare när man är husägare. I synnerhet då man äger ett hus som är omringat av höga, oroväckande smala björkar och tallar som blåser ner till höger och vänster. Utanför vårt sovrumsfönster finns en superhög tall som dessutom lutar mot vårt hus. Igår kväll var det omöjligt att somna när kastvindarna kom och fönstren skallrade. Vi låg i sovrummet och streckkollade Paradise Hotell för att hålla tankarna borta från den läskiga tallen som svajade utanför. Anna-Vera fick ligga mellan oss i sängen, då hennes säng är närmast fönstret och vi fantiserade om att tallen föll och fönstret gick i tusen bitar. Ja, ni hör ju. Fullkomligt nojiga. Kände ändå att vi tog rätt beslut, när jag vid midnatt tittade ut genom fönstret. Grannarna hade haft besök under kvällen som nu skulle hem. Bara det att en björk hade fallit ner över vägen som går upp till våra hus. Så det sågades och slets mitt i natten.
Och en takpanna flög ner från taket - dundrade på som 17 när den föll.
Jaja, vi överlevde och nu tycker jag att vinden kan ta lite välbehövd semester. Och så kan det komma lite snö. (Jag vet att typ ingen vill ha snö efter jul, men jag vill. Så det så.)
Nu då? Nu ska jag försöka knocka min dotter för natten med lite högkvalitativ bröstmjölk!
Natti.
