Från tristess till success

Tänk att två dagar kan vara så olika. 

Igår hade vi ingen bil - jag och Anna-Vera. Och det fina vädret är inte så trevligt om man hänger vid vårt hus, för där blåser typ aldrig och blir supervarmt. Mamma, pappa och moster var iväg så det var ingen idé att ta den 35 min långa promenaden med vagnen ner till samhället. I stället hängde vi inomhus och lekte med klossar, övade på att gå med hennes lilla gåvagn, hängde i soffan och kände på min mage. Och ja - jag kanske också surfade lite på mobilen och glodde på lite dålig daytime-tv medan A-V fick sköta sig själv bland sina leksaker. Jag är ingen supermom. Bara mom. När det var sen eftermiddag var vi båda jättetrötta på varandra och pappa Jonas kom tack och lov hem från jobbet. Det var en sån dag när man tänker att livet är ändå bra tråkigt. Ekorrhjulet och allt det där. Äta, ny blöja, leka, trött, sova, äta, ny blöja, trött, sova. Och så vidare.

Och så idag. Pappa ringer på morgonen och säger att han hämtar mig och så åker vi ut till stranden. Jag packar ihop oss och pappa kommer. Det blev en heldag på en relativt tom strand. A-V fick leka med spaden i sanden, krypa runt för glatta livet och bada tills hon fick russintår. Vi drack kaffe, solade och slappade. Sån skillnad mot den instängda känslan igår. Jag älskar egentligen att vara hemma och skrota, men inte när det är 25 grader och sol ute. Då vill jag till vatten. Då vill jag vara någon annan stans än hemma. Annars kan det vara.

Och idag var jag vid vatten. Precis som det skall  vara.

Och så ikväll kom Jonas syster med familj. Tacos på uteplatsen och massa lek när lillfisen fick träffa sina kusiner igen. Linnéa och Elsa bjuder på konstant underhållning. Och med lite folk i huset kunde jag passa på att slänga i en extra tvätt i maskinen, bädda rent och ta en dusch. Kommer vara ljuvligt att lägga sig i sängen efter en sådan här dag! Och Anna-Vera slocknade och sover nu som en stock.

Så... ja, slutet gott allting gott antar jag.

Hej hopp.

En lugn stund

En stund på soffan hos mamma och pappa. Anna-Vera sover. En kopp kaffe, två bitar av mammas rulltårta. Ligger ner och vilar huvud, mage och fötter. Helt tyst förutom det lätta sorlet från altanen där det fikas med gäster. Helt ensam, men ändå inte.

Blir det bättre än så? Tror inte det.

Underbara graviditet

Så var det detta med att vara gravid.

(Jovisst, nu blir det lite klag)

För andra gången.
Har förra gången ganska färskt i minne, vilket kanske påverkar hur jag upplever detta. Första gången visste jag ju dels inte vad som väntade. Dels så insåg jag att det var sista tiden i mitt liv som jag helt kunde fokusera på sig själv och verkligen slappa. Det fanns tid att helt gå upp i graviditeten. Och rent fysiskt var det mycket lättare.

Nu flyger tiden fram. Finns ingen tid att gå upp i nåt men en 13 månaders unge. Och kroppen låter mig inte för en sekund glömma att jag är gravid.

Så vad är nytt denna andra graviditet?

Jo:

• Åderbrock på benen

• Värk och hugg i höfter och ljumskar

• Noll koll på veckorna

• Magen ser höggravid ut när hälften av tiden är kvar

• Kissnödig ca 30 ggr oftare per dygn

• Började vagga fram ungefär i vecka 12 (i stället för i vecka 33)

• Mer gröt i hjärnan än någonsin

• Korttidsminnet obefintligt

• Svinmycket och hårda sparkar redan i vecka 20

• Röda utslag och pletor i ansiktet

• Hjärtklappning minst en gång om dagen och flåsig som en 85-åring med astma

• När jag ligger på rygg känns det som att jag inte får luft

Skulle antagligen kunna göra denna underbara lilla lista längre men här var ett axplock av hur härligt jag har det! :)

En go kväll

Det är precis vad jag haft. En gammal kompis från förr var på besök i lilla Veddige. Emelie. Vi möttes upp hos Madde (också gammal klasskompis). Vi växte upp på samma gata och gick i samma klass i låg-och mellanstadiet. Nu har vi fått kontakt via instagram igen och idag träffade jag henne för första gången på ca 15 år eller nåt. 

Det är intressant hur man tänker att en person skall vara helt annorlunda efter så lång tid. För så är det ju oftast inte. Visst förändras vi i takt med att vårt liv förändras. Och visst blir vi mer trygga och mer grundade som personer. Men i grunden så är vi ju samma gamla kufar som förr...

En skön insikt jag får varje gång i sådana här möten. Att inget förändras helt, men att allt ändå blir bättre.

Gonatt på er!

Sommar och graviditet

Gud vad jag har tänkt varje dag att jag skall in här och skriva. Men så kommer det alltid nåt emellan. Jag som hade tänkt skriva mycket mer om graviditeten och allt härligt som hänt i sommar. Men jag måste säga att graviditet nr 2 känns mycket mindre dramatisk än den första. Jag vet inte ens vilken vecka jag är i. Får väl ta och skaffa den där appen som hjälper en att hålla koll... 

Och angående sommarbloggning. Det är ju så att när det händer saker som är roliga så finns liksom inte tiden att blogga om det. Då har man fullt upp med att uppleva det som händer. Därför bloggar jag ju mest när allt är dött och tråkigt. Som nu. Jonas är på jobbet och jag sitter här på landet utan bil. Anna-Vera sover sin långa nap för dagen, disken är undanröjd, sängen bäddad. Visst finns det tusen saker jag skulle kunna göra. Men just nu vill jag göra nåt avslappnande. Som att skriva här.

Får återkomma med lite bilder från sommaren som varit (den pågår väl fortfarande, men nu när Jonas börjat jobba känns det som att den officiellt är slut för vår del) Nedan bjuder jag er en bild på sommarens huvudföda: jordgubbar!

På bussen

Sitter på bussen upp mot Strömstad. Alex & Sigge i öronen. Känns som att det var evigheter sedan jag såg Anna-Vera. Jag kanske kommer att krama sönder henne. Fast det vore ju lite tråkigt. 

Har extremt svårt att hitta en skön position med min otympliga gravida kropp. Killen jämte mig tycker nog att jag tar mycket plats. Försöker liksom halvligga med ena benet upp i fönstret.

But what's a pregnant woman to do?

Hörs!

Hej!

Barnfri, sambofri, fri

God förmiddag!

Nu har mannen och bebis åkt. Jag pussade Anna-Vera tills hon tyckte att jag var obehaglig. Och när jag vinkade hej då kände jag hur tårarna lurade bakom mina ögon. Så konstig känsla att jag inte skulle få se henne på över två dygn. Samtidigt en fullkomligt underbar känsla att gå in i huset och stänga dörren bakom sig och inse att man är heeeelt ensam. Jag kan knappt förklara vilken betydelse sådana stunder har för mig. Det är återhämtning. Rekreation. Energipåfyll. Att bara behöva tänka på mig själv. Att göra saker i min egen (lite långsamma) takt.

Så nu har jag hällt upp en rykande kopp kaffe med skummad mjölk och en to-do lista skall skrivas.

Hoppas ni får en härlig sommardag i det tveksamma vädret!

Hörs!
Ciao!
Arriverderci!

Lite menlöst kvällsdravel

Som jag längtat efter att skriva här! Men så passerar dag på dag och inte ett ord blir skrivet. Jag har flängt runt och levt mitt liv i stället för att skriva om det. Så det får väl ändå ses som positivt? Men imorgon blir jag barn-och sambofri och kommer att vara så tills på fredag. Jag som älskar att vara helt ensam och stöka runt hemma tycker att detta är tidernas lyx. Har ju inte upplevt sådan ensamtid sedan Anna-Vera föddes. Så vem vet - kanske blir det lite bloggande mitt i allt hemmastökande...

Känner att jag vill uppdatera vad vi hittat på i sommar. Kanske mest för min egen skull. Men nu ligger jag i sängen och sömnen lurar i mörkret. Så vi får ta det imorgon (förhoppningsvis)

Nattinatti!

Sjuk bebis och förlamande trötthet

Hej, hej!

Har vart för trött och oinspirerad för att blogga. Är så obeskrivligt trött. Inte bara vilja-sova-trött utan helt utmattad i kroppen. Trodde att det kanske var mitt järnvärde som var lågt, men det kollades här om dagen hos barnmorskan och det var tip top. Så jag är väl helt enkelt bara gravidtrött.

Och Anna-Vera är sjuk. Zombiemamma och sjuk bebis är ingen bra kombo. Har tyckt så synd om henne. Hon har hostat och hostat till hon både spytt och storgråtit. Hon har sorgset tittat på mig med feberglansiga ögon. Ögon som låtit meddela att livet är grymt och att lidandet är stort. Att få i henne mat har inte gått. Så det har bara vart att erbjuda vatten i tid och otid samt försöka lura i henne lite fruktpuré. Idag var vi på vårdcentralen och fick Bricanyldroppar. Det skall tydligen hjälpa att öppna upp halsen lite. Stackars liten...

Och hur går det annars med mig och magen? Jorå. Illamåendet börjar sakta ge vika. Hoppas på att det snart är ett minne blott. Men denna förlamande trötthet! Vad göra? Tips mottages tacksamt!

Magen är stor. Tittade på en bild från när jag var gravid med Anna-Vera. Där var min mage lika stor som den är nu. Då var jag i v 24. Nu är jag i v 15. Puh...
I övrigt lunkar mitt lilla liv på.

Nä hörrni. Roligare än så här blir det inte. Puss och hej.

Oaser

När veckorna ser likadana ut och rutiner genomsyrar ens dagar så hittar man små stunder som blir till oaser. Eftersom jag ständigt går runt i en ibland bedövande graviditetströtthet så njuter jag de stunder jag får vila. De stunderna är mina tydligaste oaser. Då hämtar jag nya krafter.

När Anna-Vera har somnat för natten och jag sjunker ner i sängen. Det är för bra för att vara sant. Är numera så utmattad på kvällarna och det är ljuvligt att i slutet av dagen låta alla lemmar slappna av och bli tunga. Vetskapen att under flera timmar ska jag få ligga där.... Den går inte av för hackor.

Och det är i min lilla oas i sängen som jag befinner mig nu. John Blund hivar in grus i mina ögon och jag stretar emot. Vill dra på denna stund lite till....

Godnatt på er! Zzzzzov gott.

Gravid

Yes. Jag är på smällen. På tjocken. Havande. Dräktig. I välsignat tillstånd (vem kom på den knäppa synonymen? Känner mig inte som att jag är ett dugg välsignad).

Anna-Vera blir storasyster om lite mer än 6 månader. Känner massa olika saker inför detta. Glädje, skräck, spänning, oro, lugn och mycket annat. Men det är bara att bearbeta tankarna på ännu en graviditet, förlossning och att ha en nyfödd samt en på 16-17 månader. Kommer givetvis att fixa detta!

Så hur fortgår denna graviditet so far? Är nu inne i v 12 men ser ut som att jag är i vecka 25. Magen exploderade ganska hastigt och det är ingen idé att försöka dölja den. Jag mår rätt illa. Dock mår jag som bäst morgon/förmiddag. Så det där med morgonillamående gäller inte mig. Drabbas också av plötsliga trötthetsattacker. Lite tuffare denna gång eftersom man har en 10 månaders unge att ta hand om. Ska bli ljuvligt nu när Jonas snart har sommarlov!

Jaja, ni får väl följa min graviditet här på bloggen då.
Nu skall jag städa upp i kaoset här hemma.

Puss & Kram från en gravid jävel.

Bajs-mayhem

Då skall det handla om bajs. Så alla känsliga läsare kan sluta läsa - NU.

Ikväll hade Anna-Vera en riktig bajsfest. Jag märkte under dagen att hon var hård i magen. Hon brukar bajsa några ggr per dag och det brukar inte vara något krångel. Men idag kom ingen laddning. Istället var det små korvar i varje blöja jag bytte. Då och då under dagen har hon tittat på mig med förtvivlad min och tagit i så att hon blivit lilaröd i ansiktet. Krystat utan framgång. Jag har gett henne katrinplommonpuré och tänkt att oj vilken glad bebis jag kommer ha om hon inte får ut skiten.

Så nu på kvällen när jag satt i mitt rum och skrev, kom Jonas in med henne. Han frågade mig något och sedan stannade han upp och sa: "Bajs". Ja det är så vi nyblivna föräldrar kommunicerar, haha. Det innebar alltså att han kände på doften att nu hade det hänt grejer. Han försvann till skötbordet för att byta. Två sekunder senare hör jag honom ropa - "ELIN!! KOMMM!" Jag går ut och en stressad Jonas står i köket. "Det är bajs överallt! Jag vet inte var jag skall göra av henne! Vi måste tvätta henne!" Jonas arm och mage är full av bajs, vi lyfter hennes klänning och det är bajs ända uppe i armhålorna. Vi ställer henne i duschen och när hon är helt naken kan vi konstatera att det är bajs ÖVERALLT. Till och med i hennes hår (hände väl när vi krånglade av klänningen). Så vi tvättar och schamponerar (ja hon har ju så satans mycket hår att vi måste ägna oss åt hårvård).

Och därmed har vi klarat oss ur vårt första riktiga bajskaos. Och Anna-Vera har upplevt sin första dusch. Hon tog det bra. Så länge hon fick den varma strålen på sig var hon tyst och nöjd.

Efteråt invigde vi hennes fina pyjamas som jag köpte på rea in vintras. Så nu ligger hon ren i fina kläder i sin säng och sover.

Så. Där fick ni en stinkande liten bajsbomb till historia.

Godnatt!

Ständiga cykler och drömkvällen

Go'afton. Vad pågår i livet? Inte mycket. Allt går i ständiga cykler när man har bebis.

Glad bebis som sover gott och är nöjd - pigg och energifylld mamma - orolig bebis som sover lite sämre - trött mamma med sänkt tålamod - sjuk bebis - sjuka föräldrar - frisk familj - allt flyter - inget flyter. Och så vidare.

Anna-Vera är fortfarande inne i nån sorts fas. Hon är rent allmänt en glad skit, men tålamodet är sänkt och hon visar med högljudda utrop och tårar när hon inte är nöjd. Och har man vart iväg en stund blir hon jätteledsen när man kommer tillbaka om man inte håller henne en stund i famnen. Hon har börjat med rutinen att vakna en gång per natt. Och då är hon superpigg! Typ vill snacka och leka. Innan har hon generellt sovit hela nätter ända sedan hon var runt 3 månader. Så jag är mycket ovan vid detta. Blir till att muta med flaskan tills denna period går över...
Så så är det med vår lilla familj.

I och med A-Vs lilla fas, orkar jag inte göra så mycket på dagarna. Just nu känner jag att mitt liv är oerhört oinspirerat. Vet att det är övergående och att så fort allt faller in i rutiner så kommer jag att bli piggare och få mer energi.

Förra helgen var jag i Göteborg med min syster som skall gifta sig i sommar. Det var hon, jag samt hennes två andra tärnor. Vi gick på stan och letade brudklänning, fikade, var ute och åt på kvällen och sov på Scandic Rubinen på avenyn. Då slog det mig. Vad jag helst skulle vilja göra om jag och Jonas någon gång skulle ha en barnfri natt. Vi skulle inte klä upp oss i festkläder och köra en helkväll och boka in mängder med grejer.
Nej.

Vi ska åka till Göteborg. Boka rum på ett trevligt hotell - typ där vi bodde. Gå ut relativt tidigt på kvällen och äta en god middag - t.ex. Manana. Sedan går vi hem till hotellet, tar en varm dusch och lägger oss i de fräscha, nybäddade sängarna och kollar massa film och myser. Sedan sover vi helt ostört tills det är morgon. Då tar vi på oss byxor med generös linning och traskar ner till frukostbuffén där vi sitter i ett par timmar och frossar.

Så.

Där har ni enligt mig en drömkväll/morgon för två småbarnsföräldrar som har barnfritt.

Det där med sömnen var så tydligt när jag var i Göteborg. Det var min första natt ifrån Anna-Vera. Var orolig hur det skulle gå för henne OCH för mig. Men måste säga att det var ljuvligt att lägga sig på huvudkudden och sedan sova utan avbrott till morgonen. Jag sov inte jättemånga timmar men det kändes så. Vaknade pigg. Ljuvligt.

Jaha. Lite allmänt babbel blev det. Nu ska lillfisen nattas och sova. Håll tummarna för att det blir en bra natt!

Det där med att gå upp tidigt...

Klockan är kvart över nio. A-V vaknade strax innan kl fem.  Någon som har ett tips på hur man gör för att inte vilja skjuta sig själv i huvudet när man inser att man behöver gå upp kl fem på morgonen? Jag vänjer mig inte vid tidiga morgnar (eller hur man nu skriver). Såg en dokumentär om att det finns två typer av människor - lärkor och ugglor. Lärkor är sådana personer som vaknar tidigt på morgonen och som blir trötta tidigt på kvällen. Och ugglor är alltså motsatsen. Det är något ämne i kroppen som ökar och minskar vid olika tillfällen på dagen och rent kemiskt kan man alltså se att vissa är mycket piggare än andra på kvällen/ resp morgonen. Jag är en klockren uggla. Har alltid varit. Har enormt svårt att komma upp på morgonen. Och (i vanliga fall, före jag fick bebis och fick rubbad sömncykel) jag har alltid haft som mest energi på kvällen. Kan mycket väl starta upp ett projekt eller sätta mig och skriva musik vid elvatiden på kvällen. Känner massa energi då. Men som sagt så funkar ju inte det just nu. Fast jag känner att även om jag går och lägger mig tidigt på kvällen - är jag ändå trött när jag hör A-V jollra på morgonen... Jaja. Så är det väl.

Nu ligger bebis och sover i sin vagn i trädgården. När jag ställde ut henne såg jag två döda näbbmöss. Jag slängde ut dem i skogen. Vår katt håller verkligen på att utvecklas till en förstklassig mus-mördar-maskin. Hittar nya döda möss varje dag. Rosa är deras Godzilla.

Rozilla - mössens skräck!

Flera nyanser av grått - INTE av Grey

Tjeeenaaaa!

Sorry att jag har vart lite frånvarande. Nu är jag här igen. Redo att leverera förstklassigt bloggande.
("hurraaaa" - ropar folket)

Idag blev jag ett år äldre på pappret. 34.
I huvudet står det dock still.
Ligger väl mentalt kvar på typ 28-29.

Visst mognar man i takt med att livserfarenheten ökar. Visst känner man på något vis att man bottnar i sig själv mer och mer för varje år som går. Det finns en trygghet i att sakta - genom motgångar, medgångar, insikter och förvirringar - lära sig att se livet ur olika vinklar. När jag var 20 år var saker och ting mer svart/vita. Ju äldre jag blir - desto flera grå nyanser uppenbarar sig. Inget är längre självklart. Och ju mer jag lär mig om mig själv och världen desto mer inser jag att jag inte vet nåt. En både befriande och frustrerande känsla. Tillslut blir väl allt en enda grå sörja....

Nä, usch vad deppigt det lät!
Det SKULLE kanske kunna blir en sörja. Om man slutade utvecklas, skapa, förändras och vara intresserad av världen. Men om man fortsätter att ha en framåtrörelse och en nyfikenhet i livet - så tror jag att mängden grå nyanser kommer att skapa en världsbild som skimrar.

Nu inser jag att ni alla antagligen sitter och tänker på mr Grey med allt detta tjat om grå nyanser... Jaja, han har väl inte ensamrätt på grått eller? Den där mr Grey...


Ok, detta blev ett EXTREMT flummigt inlägg. Men sån är jag - extrem och flummig. Ellet nåt.

Hejdååååå!