onsdag 22 juli 2015

Barnfri, sambofri, fri

God förmiddag!

Nu har mannen och bebis åkt. Jag pussade Anna-Vera tills hon tyckte att jag var obehaglig. Och när jag vinkade hej då kände jag hur tårarna lurade bakom mina ögon. Så konstig känsla att jag inte skulle få se henne på över två dygn. Samtidigt en fullkomligt underbar känsla att gå in i huset och stänga dörren bakom sig och inse att man är heeeelt ensam. Jag kan knappt förklara vilken betydelse sådana stunder har för mig. Det är återhämtning. Rekreation. Energipåfyll. Att bara behöva tänka på mig själv. Att göra saker i min egen (lite långsamma) takt.

Så nu har jag hällt upp en rykande kopp kaffe med skummad mjölk och en to-do lista skall skrivas.

Hoppas ni får en härlig sommardag i det tveksamma vädret!

Hörs!
Ciao!
Arriverderci!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar