Äppelmos i hjärnan

Förkyld bebis. Mindre sömn på natten, oroliga grymtanden och hostningar från spjälsängen. Hon får svårt att äta när hon inte får luft. Näsdroppar - suga ut snor - trösta. Tycker så synd om lillan som inte kan göra annat än att tyst härda ut.

Livet följer hennes läge. Så i och med hennes förkylningströtthet, har även jag drabbats av en oerhörd lust att ligga ner och sova. Så det gjorde vi. Sov och sov. Imorse, i eftermiddags. På förmiddagen var vi på babymassage. Det var andra gången vi var där, men pga förkylningen tittade vi bara på. Eller jag tittade och Anna-Vera sov. Hon sover alltid på föräldragruppen och massagen. De måste tro att hon aldrig är vaken, haha!

Men vaken är hon. Rätt mycket på dagarna faktiskt. Hon sover sällan mer än en halvtimme åt gången och kommer inte riktigt till ro. Fast det är det värt med tanke på att att hon sover gott om nätterna, vilket jag är väldigt tacksam för. Men det innebär också att det är svårt att ta sig an något större projekt på dagarna eftersom hon är mycket vaken och kräver sin andel uppmärksamhet. Och speciellt när hon haft jobbiga perioder, som förra veckan eller nu med förkylningen. När tiden så tydligt upptas av bebis hela dagarna, blir de stunder jag får på kvällen helt magiska. Mina krav på vad som gör mig tillfredsställd är nu mera mycket låga. När A-V kommit till ro och låg på min säng och slumrade (som hon brukar innan det är dags för spjälsäng och nattsömn) passade jag på. Passade på vad då? Att äta något onyttigt och gott? Att se något avsnitt av ngn skön serie? Nej, nej! Jag våttorkade golvet och dammade i sovrummet. Städade upp lite i stöket. Vek tvätt. Och vet ni vad - jag kände mig helt levande och lycklig. Något måste vara fel och man blir glad av att våttorka golv. Efteråt - en dusch. Också rätt gött får jag erkänna.

Gud, känner att mina inlägg blir så flummiga! Antagligen för att jag jämt skriver dem sent på kvällen när det känns som att jag har äppelmos i hjärnan.

Imorgon bär det av in till Varberg för en fika med kompis.

Natti!

Mycket vänner, lugnare bebis

God afton. Sitter och tänker på hur konstigt tiden beter sig när man inte har fasta tider. Inget jobb som tvingar in en i tydliga rutiner. Som skapar olika värden för olika veckodagar. En söndag kunde lika gärna varit en onsdag. Och en tidig morgon kan infalla på en måndag, såväl som på en lördag. Gillar det på ett sätt men på ett annat sätt är det lite skrämmande. Dagarna blir liksom konturlösa och jag kan inte riktigt skilja dem åt. Fast det är klart - helgen skiljer ju sig lite från resten av veckan. Jonas jobbar inte och de flesta är lediga och glada.

Denna helgen har vart fin. Har träffat kompisar som jag borde träffa mycket oftare. Var på kalas igår för en kompis som fyllde 30. Vi pluggade ihop på högskolan och har inte setts på evigheter. Detsamma gäller två tjejer till som var på kalaset. Så härligt att se dem och en påminnelse om att försöka hålla liv i de vänskaper man har. Det var också toppen att Anna-Vera skötte sig galant på kalaset! Strax efter att vi kommit ammade jag henne, runt kl 19. Sedan chillade och sov hon i min eller Jonas famn, samt i vagnen. Kl 01 var vi hemma och då ammade jag henne igen. 6 TIMMAR SENARE!! Efter det - sömn från 02 till 06. Helt sjukt! Annan fördel med kvällen igår var att äntligen ha en anledning att sminka upp sig lite och ta på sig något annat än mysbyxor och amningstopp :)

Idag kom en annan kompis med man och barn och hälsade på för första gången sedan Anna-Vera föddes. Också supermysigt! Fikade, snackade hus, förlossningar och valet.

Förresten så börjar lillfisen äntligen uppskatta vagnen lite mer. Hon var lite skrikig innan och då stoppade jag ner henne i vagnen och gick ut en sväng. I vanliga fall brukar det resultera i gnäll efter ca 10 minuter, men hon somnade gott och sover fortfarande - nästan 2 h senare. Happy, happy!


Puss på er alla och tack för idag. Nu ska jag kolla in valresultatet, amma och sedan hoppas jag att John Blund kikar förbi!

Tanke kl 05:15

Ammar lillskruttan och tittar avundsjukt på de sovande djuren på hennes pyjamas. Den som ändå vore den där räven...

Ledsen bebis - trött mamma

Får bli kvällsbloggning för tillfället pga av att bebis är inne i väldigt stökig fas. Sedan i måndags har hon blivit mycket gnälligare. Skriker, gnyr och frustar mycket av sin vakna tid. Är extremt beroende av närhet och tröst. Bärselen har varit min räddning under dagen när hon vart som mest missnöjd. Resten av tiden har vi ammat och legat i sängen. När jag anade att det skulle bli en "sån" dag, så gav jag liksom upp tanken på att få något gjort. Ställde in mig på att vila och titta på tv.

Det känns bara så oväntat att hon blivit sådan här. Dagarna innan detta började var hon världens mest harmoniska bebis. Sov länge på nätterna. Var nöjd på dagarna och en glad flicka. Då hon vart lite skrikig tidigare så tänkte jag att "nu börjar det äntligen gå över". Kändes som att lillan mådde bättre och bättre. Hon har haft en del magknip tidigare och längre skrikperioder på kvällarna. Detta minskade dock rätt rejält när jag slutade med komjölksprodukter. Sedan provar man ju massa andra grejer, som att liggamma, mjölka ur bröstet innan hon skall äta (mina tuttar blir smäckfulla emellanåt), magdroppar, m.m. Hur som helst så verkade allt förbättras mer och mer. Men så i måndags sa det plötsligt pang. Kändes som att man gick tillbaka till ruta ett. Fast med den skillnaden att man nu känner henne bättre och lättare kan trösta och underlätta.

Men så läste jag om utvecklingssprång (tror jag det kallades). Det är ryck som barnet gör då det händer mycket i dess utveckling. Tydligen är det vanligt att ett sådant språng sker när bebisen är runt 8v, vilket Anna-Vera blev i söndags. Tecknen på att barnet går igenom en sådan fas stämmer helt med henne - hon skriker oftare och mer, sover sämre, behöver mer fysisk kontakt och blir mer mammig och pappig. Vid denna fas utvecklas tydligen barnets förmåga att känna igen mönster och det upptäcker sina händer och fötter m.m.

Jag hoppas alltså på att hon går igenom ett sådant språng nu för det brukar tydligen följas av en väldigt harmonisk period. Om det är så, så borde hon snart bli lugn igen.

Ikväll tog i alla fall jag och Jonas en liten promenad med vagnen så jag fick i ändå lite luft idag :)


Nu ska hon få ny blöja, ammas och sedan ska vi (förhoppningsvis) soooova!

Goodnight!

Kvällstankar

Hade tänkt skriva lite tidigare idag men timmarna bara försvann. Det är så det är med en liten bebis. Vissa dagar fattar jag inte ens hur fort tiden kan gå utan att man gör något. Bara ammar, vilar, tröstar, byter blöja, tittar på play-kanaler och försöker då och då smita ut i köket och få i mig lite mat. Sådana dagar blir ett diffust moln som bara glider förbi. Väldigt speciellt.... Trots att det känns som att man bara vilar så finns ingen tid över. Jag är verkligen i en bubbla. Jag känner det så tydligt. Hur hela min värld styrs av hur hon mår och vad hon behöver. Snacka om att naturen bara kickar in.

Idag blev det i alla fall en promenad med vagnen hem till mamma och pappa. Tar över 30 min att gå. Så 1 h rask promenad totalt. 

Det gör gott!

Frisk luft och motion skapar en liten öppning i bubblan och energi kan fyllas på.

Gud vad jag är trött. Anna-Vera ligger vid mina fötter och sover gott. Jag tittar på Vänner. Dags att lägga över henne i spjälsängen och sova jag med. Har jag tur får jag några timmars sömn. När lillan inte har magproblem, brukar hon inte vakna förrän 4-5 på morgonen vilket är sjukt  lyxigt. Så nu hoppas vi på snäll bebismage och en god natts sömn!

Ja ni - det var det. Godnatt!

Nystart

Ja, jag tyckte att "nystart" var en passande rubrik på detta inlägg som är mitt första på mycket länge.
Dels är det en liten nystart av bloggen som får ett lite nytt fokus.

Dels kan man säga att det har skett en nystart i hela mitt liv. För ca 2 månader sedan förändrades allt totalt. Då kom nämligen min dotter till världen. Den 13/7 kl 15:16 föddes Anna-Vera och jag var helt plötsligt mamma. Hon hade bråttom ut och kom 8 dagar för tidigt genom en galet snabb förlossning. Hon växer så det knakar och vi försöker vänja oss vid vår nya familjemedlem.

Nystart har det även vart då jag och Jonas har köpt hus. Ett par månader innan Anna-Vera kom till jorden flyttade vi från en liten lägenhet i stan till ett hus på landet. Stort köp. Mycket ansvar. Mycket yta och mycket frihet.

Där har ni dagsläget. Stora förändringar. Stora beslut. Stort ansvar.

Men jag antar att det är så det är att vara vuxen.

Lyxmys, konståkning, Instagram och mello

Malin härliga kisse

I fredags blev det hemmagjord pizza, vilket vi även gjorde förra helgen med. Köp-pizzan kan gå och gräva ner sig! Sedan tittade vi på Homeland. Denna serie - så spännande och bra! Jag tackar min kompis Lisa som tipsade mig om denna.

Igår var det bara lyxigt. Åkte till Falkenberg och fick massage av min vän Angelica. Grymt skönt var det! Efteråt drog hon och jag till Malin (annan fbg kompis) som bjöd på brunch. Frukt, ägg, juice, scones, bananpannkaka. Ja ni hör själva så gött. Avslutades med bärpaj.

Mätt och svullen åkte jag hem och kollade skidskytte. Men framför allt - konståkningen! Min kompis Anna sitter som expertkommentator nu i OS. Rätt fett tycker jag. Men hon gjorde mycket bra ifrån sig :)
Var kul när kommentatorn presenterade henne - "och med mig har jag expertkommentator Anna Burwall". Jepp. Då var man alltså vän med en expert.


Sedan var det givetvis melodifestivalen. Jag är extremt oimponerad av årets startfält... Än så länge bara Sanna Nielsen som verkligen imponerat. Hoppas på de två sista delfinalerna.


By the way. Blev så full i skratt när vi skulle hugga in på brunchen igår. Alla tre började med att plocka fram sina mobiler för att fota maten innan vi började äta. Tänkte på att det här med att instagramma maten innan den äts är vår tids bordsbön. Innan vi rör maten måste alla ta en tyst minut och tacka gud för maten - genom att ta kort på den! Tack herren. Och tack Instagram.

Måndagar

Måndagar. Dessa gråklingande, händelsefattiga dagar. Jag vet att många ogillar tisdagar, men måndagar är verkligen min sämsta dag i veckan. Det är en hel arbetsvecka innan man får ta helg igen och man har fortfarande föregående helg i färskt minne.

Trots det har dagen varit rätt smärtfri. Tiden gick fort på jobbet. Och när jag kom hem stod min kära fästman vid spisen och stekte torsk.

Rosa tittade med sorgsen blick på läckerheterna, smärtsamt medveten om att hon åter kommer få äta torrfoder till kvällsmat. Men på fredag får du vispat ägg igen Rosa!

Resten av kvällen - kolla på Vänner och käka Snickersglass.


Så där. Då har ni koll på min helt menlösa måndag. Memorera nu detta tills nästa gång, för då blir det läxförhör!!      

En helg i matens och mysets tecken

Skidproffs

Min grymma mat

Fin kisse

Tilltugg!

Vilken härlig helg det har varit! Och som jag har ätit!

I fredags gjorde Jonas världens godaste kålpudding. Det är för mig en fullkomligt bortglömd maträtt som ju är supergod.

Igår lyxade vi till det med frukost/kakbuffé i i Saluhallen i Breared med mamma och pappa. Efter frukostdelen blev det ett par våfflor, samt prinsessbakelse. Ja - jag blev mätt.

Efter lite häng på dagen bar det av till en kompis för lite ost, kex och annat gott tilltugg. Ja - jag blev mätt igen.

Idag köpte vi färska frallor och tog frukost i Veddige. Efter en promenad i kylan provade vi att åka lite längdskidor, vilket är så sjukt kul! Önskar bara att jag inte var så otroligt dålig på det... På eftermiddagen åkte vi hemåt. Och medan vi hade en kompis på besök med sin familj, lagade jag en asagod krämig pasta med valnötter, vitlök och broccoli. Ja - jag blev mätt.


Nu skall jag äta en Nogger. Hoppas jag blir mätt.

Hej igen!!

Lördagsförmiddag. Dra sig sängen. Lyssna lite på morgonpasset. Bädda, duscha, vika tvätt, betala räkningar. Känna sig duktig.

Snart blir det brunch med mama, pappa och Jonas.

Jag skall äta my ass off!!


Hörs sen :)

Kalle Anka!

Tadaaa! Så här ser tavlan ut i färdigt tillstånd. Fast den skall ju också spännas upp på ram. Men nu är det färdigmålat. Och skönt är väl det för jag har svurit mycket över denna målning.

Ikväll försökte jag repa lite på en låt som jag skall sjunga på en namngivning om ett par veckor. Kan bara konstatera att min röst är en skugga av sitt forna jag. Sorgligt, men sant.... jag måste sjunga mer helt enkelt!

Minimello

Min kompis Lisa Pedersen har skrivit et bidrag till Minimello. Det är lilla Astro med låten "Äger hela världen". Nu pågår röstning på Svt Play och det är superlätt att rösta. Klicka på länken nedan och tryck på rösta-knappen vid Astros bidrag. Det kostar inget och man kan rösta 1000 ggr per dag. 

Det är en mycket jämn fight mellan Astro och Wilmer, så nu ser vi till att rätt låt vinner!

http://www.svt.se/barnkanalen/minimello/

Nästan klar

Så där ja! Nu skall bara alla konturer fyllas i med svart. Sedan är han redo att lämnas till pappa för att bli uppspänd på ram! Men gudars vad jag har krypt, krälat, hukat och böjt mig över denna målning idag. Ryggen skriker förargat på mig. Förlåt rygg. Nästa gång jag målar får det bli en tavla i en storlek som ryms på ett staffli.

Ikväll blev det gott käk hos Li och Mattias ute i Tvååker. Asagött. Asatrevligt. Nu är jag asatrött och tänker gå och lägga mig.

Imorgon ska vi på en visning på ett hus. Ingen aning hur det ser ut, vad det kostar och knappt var det ligger. Men det ska väl bli spännande I guess... Börjar bli helt avtrubbad av alla miljoner husvisningar vi vart på! Men någon gång är det väl våran tur.

Sov gött alla pensionärer, barn, föräldrar, festprissar och annat löst folk.

Lyxfrukost, Peter Settman och måleriplaner

Hej!! Nu är jag här igen! Som ni har väntat!!

Nä, men fick åter blogglust så jag tänkte att jag skriver lite. Morgonen började med att jag drog till Espresso House och lyxade till det med en stor latte och en ägg/kaviarmacka. Tog med hem och tittade på Morgonpasset där min favorit Peter Settman var gäst. Han känns som världens trevligaste person.

Idag känner jag mig full av energi, vilket är bra för jag skall måla klart tavlan till Levi - min systerson. Återkommer under dagen med bilder på detta!

Bråk med främmande man

Blogg dags igen people! Nu kör vi!
Idag skrek jag på en främling. När blev jag en sådan person?

Jo, när en man som jag tutade på hoppade ur bilen, sprang fram till min och (obs, ej överdrift) skrek:
"HÖGERREGELN!!! HAR DU HÖRT TALAS OM DEN??!!!!"


Den lugna och logiska Elin skulle svarat:

"Jo, men nu ansåg jag att jag var ganska tydlig med att jag fortsatte köra. Då kanske du måste börja använda ditt eventuella sunda förnuft och stanna för att undvika krock. Högerregeln i all ära. Men jag skulle i alla fall inte lita blint på att varje bil från vänster ska stanna för mig. Du väljer att inte ens se åt mitt håll och demonstrativt glida ut framför mig. För högerregeln gör dig tydligen helt obrydd om din egen säkerhet. Då blir det tut. Din gamle karlslok."


Men dagens Elin var varken lugn eller logisk. Medan han sprang fram mot min bil, rullade jag ner rutan  (ganska hysteriskt eftersom den är manuell och lite trög) och laddade. Sedan var det bara att go with the flow. Jag besvarade hans skrik med att skrika tillbaka:

"JO, DET GÖR JAG, MEN DU KANSKE MÅSTE INSE ATT DET ÄR LÄGE ATT INTE KÖRA UT FRAMFÖR EN BIL SOM INTE GER TECKEN PÅ AT STANNA IN!! ELLER VILL DU KROCKA??!!"

Han - "JA, DÅ ÄR DET I ALLA FALL INTE JAG SOM RÅKAR ILLA UT!!"

Jag - "DÅ FÅR DU VÄL KROCKA MED FOLK DÅ OM DU INTE BRYR DIG!!

Vid det här laget var han på väg tillbaka in i sin bil. Och jag bet mig i tungan för att inte skrika något opassande. Jag funderade vad han menade med det sista. Menade han att hans feta svarta bil (som var tre gånger större än min lilla skruttiga Polo) skulle skydda honom från skada men förstöra min bil? Eller att jag skulle få skit pga högerregeln. Antagligen det sista. Mest fascinerad över att det viktigaste för herr paragrafryttare var att ha rätt, inte att det man helst vill undvika är krock.


Jaja, kanske inte min mognaste stund i livet. Men jag har aldrig upplevt att någon skrikit mig rakt i ansiktet på det viset. Och är faktiskt rätt glad att jag reagerade som jag gjorde. Hade antagligen mått jättedåligt om jag bara suttit tyst och inte sagt något.

Ibland måste man säga ifrån. Stå på sig.

Även om man kanske har gjort lite fel...