Barnfri

Wawawiewa!

Vilken dag! Får energi av solen. Blir nästan overload när jag tänker på allt jag vill få gjort. Anna-Vera är hos farmor och farfar i Åsa idag. Och jag tänkte göra en röjare i källaren. Älskar att röja. Älskar att skapa ordning i kaos. Och kaos är det verkligen i vår källare. Så nu kör vi!

Wawawiewa!

Frisk och förvirrad

Hur går det för familjen Hedberg/Delås?

Är de fortfarande i sjukdomens obarmhärtiga grepp eller har de befriats från dess smärtsamma bojor?

Svaret är att vi alla är relativt friska och glada! Sååå skönt att ha sin glada bebis tillbaka. Lite hosta och snor kvarstår, men hon är pigg och feberfri! Även jag.

Idag fick vi besök av våra kompisar Tomas och Beata och deras hund Tjorven (eller som jag vill kalla den - Gorbatjorven). Skönt häng med lite käk och chilla i soffan. Jag och Beata pratade om vad man vill göra med sitt liv (känns som att jag har den diskussionen med alla just nu). Det känns som att många med mig letar efter den där magiska balansen där man kan ha ett fast jobb halva tiden och göra något mer kreativt den andra halvan. Att både få ha tryggheten men också utmaningen att göra något av sina idéer.

Man vill ju kasta sig ut.
Men helst med sele och full skyddsutrustning.
Och en sån där stor madrass som brandkåren har.

Mesigt? Fegt? Nej - bara ett tecken på att man har vuxit upp.

Gonatt alla goingar!

Sjukstuga

Så var det sjukstuga här hemma. Lillfisen var så ynklig igår kväll och inatt. Feber, snorig, slemmig i halsen och på toppen av det en en aning förstoppad. Krokodiltårarna rann ymnigt och man ville bara ge henne en magisk medicin som tog bort allt ont. Hon har ju vart lite förkyld ett par gånger innan, men då har vi kommit rätt lindrigt undan. Lite feber och snor som snabbt gick över. Och denna gången kände jag verkligen så himla mycket med henne. För första gången kände jag hur liten hon är och vilken betydelse jag har som hennes trygga punkt i livet. Moderskänslor antar jag väl att det kallas. Menar inte att jag inte har moderskänslor hela tiden. Men de förstärks ju när hon är ledsen och har ont.

Jaja, hur som helst så fick hon innan läggdags och imorse frossa i katrinplommonpuré och sedan brakade det till rejält ett par gånger i blöjan. Detta resulterade i betydligt gladare bebis. Nu hoppas vi att hon inte kommer vara lika dålig inatt. Och att JAG mår bättre. Har också åkt på förkylning. OCH även pappa Jonas är dålig. Buhu. Buhu.

Nu ligger den ena sjuklingen i sin vagn och sover ute i friska luften. Den andra ligger och vilar i sängen och tittar på brittisk deckarserie. Alltså Anna-Vera ligger i vagnen och Jonas i sängen. Ifall någon var osäker.

OBS. Bilden är tagen innan dessa sjukdagar drog igång. Då alla var friska och glada. Det är när hon är sjuk som man inser hur härligt glad hon är i vanliga fall.

Selfies och taskiga kommentarer

Det florerar en hashtag på Instagram som heter #20beautifulwomen. Det går ut på att man skall ta en selfie och i bilden tagga 20 kvinnor/tjejer som man vill inkludera i sin lista över vackra kvinnor. Antar att det är tänkt att detta skall sprida lite positivitet tjejer emellan. Kan ibland känna mig lite motvillig mot sådana där skicka-vidare-grejer, men tyckte ändå att det var en rätt trevlig variant. 

Grejen är den att tjejen som nominerade mig hade tagit en selfie där hon var osminkad och inte hade lagt på något filter på bilden. Rätt modigt tycker jag. Själv tar jag sällan selfies och när jag gör det är det ett jäkla projekt. Jag tar bild på bild som jag missnöjt raderar. Jag provar att le, att pluta med läpparna (ser lika idiotiskt ut varje gång), att vara allvarlig, eller göra en lite tokig min. Till slut brukar jag välja en bild som är lite suddig, eller där man bara ser halva mitt ansikte, eller där jag tittar bort, eller där mitt ansikte är så starkt belyst att mina anletsdrag jämnas ut. Sedan kommer redigeringen. Blurra lite här. Lägga på ett filter där. Beskära lite till. Och voila! Till sist har vi en selfie som ser så där härligt jag-bryr-mig-inte-utan-bara-knäppte-en-bild-spontan selfie. Kanske är det bara jag som håller på så här? Troligtvis inte.

Hur som helst så vågade jag mig inte på en bild utan filter. Däremot vågade jag köra utan smink och med ett leende på läpparna. Tycker alltid att det känns lite utelämnande att lägga upp en bild på mig själv. Och nu kändes det verkligen så då det inte var en bild där jag tyckte att jag var särskilt stilig. Lade i alla fall upp den och taggade 20 instagramvänner. Vad jag inte tänkte på var att hashtagen #20beautifulwomen är rätt aktiv. Det innebär att folk som inte finns i mitt flöde hittade bilden. Vanligtvis brukar jag inte ha med några hashtags som lockar okända besökare, utan hittar oftast på egna mer på skoj. Men nu kom ett par likes från okänningar. 

Och här kommer min första tanke - jag kände mig lite löjlig. Som att jag taggat mig själv som en "beautiful woman" och ville att folk skulle gå in och utbrista "oh, vackra varelse". Herr "Jante" gjorde sig påmind.  Slog mig hur oerhört skadad man är av tidens klimat där vi hela tiden skall visa upp oss och på något sätt bli godkända av andra. Så ängsligt liksom. Hela tiden presenterar vi vårar liv i sociala medier, tydligt medvetna om att andra betraktar det vi gör. En vanlig selfie blir därmed någon form av del som formar helhetsbilden av mig. Och därmed får en selfie mycket större betydelse än vad jag vill att den skall ha. Förstår någon mig? Eller är detta bara flummigt?

Jaja, hur som helst - ett par kommentarer dök upp från vänner och familj. Men så kom det en kommentar från en okänd person:

"Ugly."

Kort. Tydligt. 

Ok, tänkte jag. Förlåt du okända människa om jag med min fulhet orsakade ögonsmärtor när du i godan ro klickade runt bland alla tjusiga "20beautifulwomen". Ledsen att du inte enbart fick njuta av ren skönhet, utan med skräck fick bevittna detta gamla sletna fejs. Jag klickade in på killens konto och blev bara ännu tröttare när jag såg att han var ca 11 år gammal. Lille vän...

På riktigt blev jag inte ledsen över kommentaren. Han kikade runt på söta flickor. Blev besviken. Och att folk - unga som gamla - finner ett nöje i att skriva taskigheter är ju ingen nyhet. Där emot upptäckte jag en sorg hos mig själv när jag tänkte på att en hashtag som jag tyckte var något fint genast blev ännu en ytlig grej där vi skall jämföras. Så många fler tjejer som har lagt ut "modiga" selfies utan smink och filter som antagligen också har fått taskiga och omotiverade kommentarer. 

DET gör mig förbannad. 

Inte lillkillen på 11 år, utan tidens anda som gör att jag först tänker att man får räkna med sådana kommentarer när man lägger ut en bild på sig själv. 

Tidens anda som får MIG att känna att jag inte duger om jag inte är perfekt.

Fast jag duger.

Och alla andra med - oavsett smink eller filter.

Jag tog bort kommentaren.

Och klappade mig själv på axeln.

Tack & hej.

Separation och framsteg

Separation. En så otroligt stark känsla. Och jag känner den så mycket just nu. Konkreta, praktiska saker som förändras. Små detaljer som skvallrar om stora steg framåt.

Från att jag bara ville att tiden skulle gå när Anna-Vera var 2 månader till att vilja dra i handbromsen med full kraft! Hon växer så snabbt och här är några tecken på detta som sker /nyss har skett i hennes liv:

Framför allt - maten! Hon äter mer och mer, vilket betyder att mjölken i brösten sinar. Nu är det endast en amning på morgonen. Det känns lite vemodigt varje gång eftersom jag inte vet om just den gången är den sista. Samtidigt är det härligt att se henne nyfiket prova nya smaker och konsistenser! T.ex. hallon-blåbär-äpple puré:

Nu har hon börjat fara runt om nätterna och ligger lite hur som helst i sin säng. På rygg, på mage, halvsittandes, på sida, på diagonalen. Så nu är det dags att koppla loss hennes säng från min och sänka den. Ännu en tydlig separation...

Hon trivs mycket bra i sin liggdel i vagnen. Sover gott om dagarna i den och verkar inte frustrerad över att ligga omhuldad därinne. Men nu är det kanske ett par veckor max innan den är för liten. Då är det dags för sittdelen. Spännande och konstigt att hon en gång i tiden hade oceaner av utrymme i den:

Och inte minst så var bilbarnstolen en tydlig markör. När vi för lite mer än en månad sedan lånade ut babyskyddet och satte in en bilbarnstol i stället fick jag en så otroligt nostalgisk känsla. Inte minst när jag tittade på bilden nedan och insåg hur mycket hon växt:

Försöker njuta av varje dag nu när jag så tydligt ser att tiden inte kommer tillbaka!

Tisdagslåten! (åter på en onsdag)

Käns som att min enda bloggning det senaste har varit tisdagslåten. Ber om ursäkt. Men så har det helt enkelt blivit. Ska skärpa mig!

Men här är ännu en tisdagslåt (en dag för sent). Eller rättare sagt ett klipp som gör att jag mår bra och vill gunga och dansa.  Så himla skön känsla på dessa goa ungar!

En riktig feel good boost så här mitt i veckan! :)

Tisdagslåten! (på en onsdag)

Jepp. Blev ingen låt igår, för jag har vart i Strömstad där internetanslutningen är rätt pissig. Så vi kör idag i stället!

Jag älskar ju country, bluegrass och americana. Och en stor favorit är Alison Krauss och Union Station. Både hon och grabbarna sjunger fantastiskt och är helt grymma musiker. Och det är sjukt hur säkra de är live.

Misstänker att jag tidigare länkat till denna sång, men strunt samma! Den är superfin jag ryser varje gång jag hör de vackra stämmorna. 

Lyssna och njut!

Det (o)glamorösa mammalivet

Jag är skyldig. Jag erkänner. Liksom de flesta lägger jag oftast upp fina små bilder när min dotter ler och ser supernöjd ut. Och när jag skall ta bild på något eller någon i mitt hem gör jag först en homestying light och tar bort allt eventuellt stök och skräp ur bilden. Ja, jag fuskar och ljuger. Låtsas att allt i mitt liv är så där fint och välordnat. Fast så är det ju inte. Egentligen är det ju mer så här:

Bebis före mat (inte alls instagram-söt) - bebis efter mat (instagram-söt):

Kokar fisk, potatis, ger fruktpuréer och annat gott till Anna-Vera. Till mig? Gorby's pirog på stående fot och hinkvis med kaffe:

Tar ibland selfies, men vad som inte syns på bilderna är tröjorna med kräkfläckar och mysbyxorna med väl uttöjda knän:

 Har ständigt högar med nytvättade kläder som av någon anledning aldrig hamnar i garderoben (mystiskt, mystiskt):

 Och högen med smutstvätt, sinar konstigt nog aldrig:

Någon som känner igen sig?

Tisdagslåten!

Då var det åter dags för tisdagslåten! Tro inte att jag har glömt. Ni slipper inte undan.

Idag blir det en låt som har skrålats på otaliga förfester. En låt som jag aldrig tröttnar på och som gör mig lika glad varje gång jag hör den. Och Jack Black är ju alltid en humörhöjare.

Varsågod och godnatt!

10 år tillsammans!

Idag - den 2 februari - för exakt 10 år sedan fick jag ett sms från Jonas där han frågade om han fick chans på mig. 

Jag svarade att det fick han. 

Och sedan var det vi.

Och det är fortfarande vi.

10 år. Ett decennium. En tiondels sekel.

En bebis rikare, ett hus rikare och massa minnen rikare.

Puss Jonas och heja oss!

Det där förbannade livspusslet

Pratade här om dagen med en kompis om hur perfekta vissa människors liv verkar vara. De tycks hinna med allt. Barn, träning varje dag, krävande arbete, äta tokhälsosamt, ha massa sociala aktiviteter och samtidigt lyckas vara goa och glada. Och vissa verkar verkligen HA det så. Jag tänker ju att bakom den där lyckade fasaden finns det lite svärta, lite smuts och några små dammråttor som ligger och skräpar i hörnen...

Men kan det vara så att vissa lyckas med det där livspusslet på ca 10 000 bitar?
Och att de lyckas göra det med psyket intakt?
Jag vet inte... Vet ni?

Jag är i alla fall ingen sån där supermänniska. Jag är bara människa. Och jag gör så gott jag kan. Ibland går det bättre och ibland går det sämre.

Tittade på Hanna och Amanda i går när de bjöd Camilla Läckberg på middag i sitt program. Och jag måste säga att jag gillar Camilla. Hon är så vettig och inspirerande. Dels för att hon verkar så säker på vem hon är och vad hon vill. Dels för att hon är bra på att lyssna på sig själv och sätta gränser. Och jag tyckte att det var skönt när hon till Hanna och Amanda säger att hon inte alls är perfekt. Hon menade att hon väljer var hon skall lägga sin tid. Hon väljer att dansa och göra andra härliga saker, men då kanske det blir lite berg med disk i köket till och från. Och då kanske det rafsas ihop en halvdan matsäck till barnens friluftsdag i sista stund. Hon menade att hon medvetet väljer var hon lägger sin tid. Och var hon INTE lägger sin tid. Att hon exempelvis har valt att inte ha ett perfekt städat hem, för det hinns inte med. På så sätt bränner hon inte ut sig i någon sjuk jakt på den perfekta ytan.

Skön inställning som jag skall försöka anamma. Man kan inte vara bra på allt, hinna med allt. Då får man i stället göra medvetna val och må bra i dem.

Så. Punkt.

Tisdagslåten!

Så var det åter tisdag och dags för en liten låt som gör livet lite härligare. Fast egentligen är det framförandet som är det härliga. När man ser den svängiga killens sköna dancemoves och tjejernas koreografi kan man inte bli annat än glad! (dessutom tycker jag att tjejernas kläder är skitsnygga).

Daddy - Daddy Cool!

Lite av varje

Denna lilla alltså...
Så himla go att hänga med. Glad, lättroad och harmonisk. Vi hade en lite bumpig start och vissa dagar var tuffa. Men som det är nu kan jag bara säga en sak - att vara mammaledig är jättemysigt!

Nu tar hon sin middagslur. Den är om man har tur hela två timmar lång och en skön stund av fri lek för mig. Då kan man t.ex. blogga lite. Men det måste också tvättas kläder. Annars får hon snart gå med rumpan bar, då hon strax vuxit ur alla sina kläder i stl 68 :)

Ja... det var väl allt jag ville säga just nu. Igår var det träff med de andra morsorna som jag vanligtvis träffar en gång i veckan. Men nu var det ett tag sedan eftersom det har vart jul och så. Och JÄKLAR vad mycket det händer med alla bebisarna. Nu satt 4 av 6 stycken stabilt på filten på golvet. Anna-Vera var inte en av dem. Men i ärlighetens namn så tror jag bannemej att hon kommer krypa innan hon sitter. Hon verkar mycket mer motiverad på den fronten.

Och så var jag på Gekås igår. Mest som guide åt Jonas pappa och hans Eva. Men jag fick i alla fall köpt lite bra saker som behövdes. Exempelvis ett par nappflaskor! Vi har bara haft en och det började bli lite bökigt nu när jag inte ammar 95% av tiden. Och så blev det haklapp och matskedar till lillan. Åh, vad jag tycker att det är kul att hon har börjat äta! Köpte även lite puréer och pyjamaser (hur säger man pyjamas i plural?).

Jaja, nu ska jag lyssna på Pappapodden och slänga i en tvätt och hoppas att lillfisen sover en timma till!

Vinterland

Äntligen kan man sjunga HEEEJ MITT VINTERLAAAAND! Så fint med all snö... Soläng levererar en vacker utsikt som vanligt. 

Igår var jag i städartagen och sprang runt som en duracellkanin. 

Idag tar jag det lite lugnare. 

Sitter lite på kontoret och grejar. 

Dricker lite för mycket kaffe. 

Funderar som vanligt lite över framtiden.

Är fortfarande lite säker på att bra saker är på gång.

Bebis sover och livet känns idag lugnt och harmoniskt. I eftermiddag blir det shopping av barnkläder på second hand. Tjoho!

Tisdagslåten!

Personligen är måndagen för mig den värsta dagen i veckan. Man har hela långa arbetsveckan framför sig och den härliga helgen färskt i minne. Men jag vet att för många är tisdagen den dag som framkallar mest depp och minst pepp. Därför tänkte jag börja lägga upp en låt varje tisdag för att skapa lite go känsla!

Idag är Anna-Vera hos mormor och morfar medan jag är hemma och moppar, dammsuger, röjer, piskar mattor och tvättar. Och när man städar passar vissa låtar extra bra att ha i öronen. Exempelvis Shake It Off med Taylor Swift. Detta är en låt som jag egentligen inte har varit så förtjust i, men när jag såg videon gjorde jag en kovändning. Jag blir helt enkelt superglad när jag ser den och får massa positiv energi! Speciellt när de står och dansar i slutet. Där ser man vad en bra musikvideo kan göra för en låt :)

Ha en fortsatt medioker tisdag och heja, heja!