Tittade lite innan på en dokumentär där kända personer från filmbranschen pratade om Ingmar Bergman. Dokumentären utgick från hans privata filmsamling. Flera stora regissörer pratade om sina filmer och vilken koppling deras skapande kan ha haft till Bergman. När jag tittade, fick jag plötsligt en så konstig känsla. Det var som ett vemod. En känsla av att jag inte alls gör det jag borde.
Och då menar jag inte så där "åh nej, var det detta livet jag tänkt mig! Jag skulle ju bli rik och berömd!". Det var på ett annat plan. En sorts sorg över att jag vet att jag har så mycket i mig som jag inte gör något med. En kreativ eldsjäl, fjättrad och fast i en lat jävels kropp. Och så tänker jag att jag får väl ta och börja göra nåt av alla idéer och tankar. Men hur då? Var ska jag börja?
Jag har förmågan och kanske lite talang för att uttrycka mig i text, bild och musik. Men det spelar ju ingen roll om jag inte kan förmå mig att verkligen GÖRA DET!!
Hur gör man?
Jag tror att jag skulle vara en lite lyckligare människa om jag kunde hitta ett svar på den frågan.
Och då menar jag inte så där "åh nej, var det detta livet jag tänkt mig! Jag skulle ju bli rik och berömd!". Det var på ett annat plan. En sorts sorg över att jag vet att jag har så mycket i mig som jag inte gör något med. En kreativ eldsjäl, fjättrad och fast i en lat jävels kropp. Och så tänker jag att jag får väl ta och börja göra nåt av alla idéer och tankar. Men hur då? Var ska jag börja?
Jag har förmågan och kanske lite talang för att uttrycka mig i text, bild och musik. Men det spelar ju ingen roll om jag inte kan förmå mig att verkligen GÖRA DET!!
Hur gör man?
Jag tror att jag skulle vara en lite lyckligare människa om jag kunde hitta ett svar på den frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar