Ett spöke och en skräckslagen Lisa

You gotta love the äggkopp

En härlig förmiddag. Mycket bra grejer...

Nu sitter jag i Lisas lägenhet och bälgar i mig alldeles för mycket kaffe. Jag och Lisa konstaterade att våra hår helt har ballat ur. Det resulterade i ett gäng urspårade bilder och skrattattacker. Älskar den översta bilden. Jag ser typ ut som ett spöke i någon japansk skräckfilm. Och Lisa ser ut som att hon verkligen blir hemsökt, haha!

Är så skönt att hon är hemma från sin Egyptenresa... Blir alltid bra samtal när vi ses. Det vill säga de gånger då vi inte tokskrattar, gör sjuka låtar och lever ut alla våra alteregon. Men det är verkligen skönt att kunna prata om allt i livet med sådan självklarhet. Dessutom är vi båda rätt krassa och kan skratta även åt jobbiga saker...

Det vi kom fram till var att det svåraste i ens liv är att hitta balans. Och att man kanske aldrig gör det. Jag har för mig att jag skrivit om detta tidigare, men det tycks alltid bli en återkommande grej när jag funderar över hur man ska pussla ihop allt. Det ska liksom vara lite lagom av varje del i livet, så att allt får plats. Som "tårtbitar" i en cirkel. Och ibland blir någon tårtbit för stor på bekostnad av en annan tårtbit. Jag tror ofta att jobbtårtbiten blir alldeles för stor för många. Då menar jag inte mängden timmar, utan den energi det förbrukar. Att man inte har energi över att vårda sin relation till andra och till sig själv...

....lite funderingar bara...