fredag 16 mars 2012

Havet, vinden och cykeln


Har ju sedan jag flyttade till Varberg börjat cykla. Ja, jag har ju alltså cyklat förr. Men inte de senaste åren. Och det är ju fruktansvärt skönt att ta sig runt med cykel i en liten stad. Kondition och frihetskänsla i ett. Har dock upptäckt att det kan antingen vara helt underbart eller FÖR JÄVLIGT att cykla i Varberg. Det underbara är att det inte är några direkta avstånd att tala om och att man titt som tätt ser havet och känner den salta havsdoften.

Havet ja... Eftersom det inte finns någon skärgård här som stoppar upp vinden, blåser det rätt in. När det blåser här, blåser det med besked. Och jag blir fruktansvärt förbannad av att cykla i stark motvind. Vet att det är ologiskt, men jag blir på allvar arg på vinden. När jag cyklar till stationen på morgonen har jag efter några minuters uppförscykling nedförsbacke. En dag möttes jag av sådan motvind att om jag inte trampade, så stannade cykeln. TROTS nedförslut!! Till råga på allt blev jag jättevarm och började öppna jackan medan jag trampade på. Fick dock inte upp dragkedjan helt vilket resulterade i att jackan vindfylldes och spändes upp som ett segel. Plöstligt blev det jävligt jobbigt att ta sig framåt. Men tapper som jag är, fortsatte jag cykla med uppsvälld jacka och ett ilsket uttryck i ansiktet.

Så vad vill jag ha sagt? Havsvinden är trevlig så länge man slipper åka mot den.

1 kommentar:

  1. Känner igen mig, bara alltför väl.
    Det är lustigt så ofta det är motvind, oavsett åt vilket håll man cyklar! Att trampa på i nedförsbackarna tycker man ju är lite onödigt...

    SvaraRadera