Ååh, lilla Emerson... Har jag en dålig dag, kan jag alltid titta på dig och bli lite gladare. Älskar de sista gångerna han skräms när han dels drar igång snurran i ren förskräckelse och dels ser ut att vilja kravla ur stolen och fly.
Härligt att kunna skifta mellan rädsla och lycka så fort.
Tjänare! Snygg (och lite krånglig) blogg du har fått. Lille Emerson är väl svaret på varför så många av oss tycker om skräckfilm! Skiträdda, för att sedan känna lycka av att det inte hände oss något...och att pendla mellan dessa genuina, ursprungliga känslor. Underbart!
SvaraRadera