10 meningar om absolut ingenting. (risk för uttråkningseksem)

Hej hörrni. Nu kanske ni tror att det inte blev något inlägg igår... och det blev det inte! Men det var inte mitt fel. Jag gjorde ett inlägg som jag försökte publicera men det bara hängde sig. Så till slut lade jag ner.

Idag känner jag noll inspiration att skriva. Men jag kan meddela att bra saker är på gång.

Mer om det senare. Nu ska jag krypa ihop mellan mina gosse-gos-gosiga små gosungar (ja, det ÄR så man känner för dem - när de sover) och sova.

Godnatt, vi ses imorgon!

Kreativ mamma

Länge, länge har jag letat efter en lampa till vårt fönster i vardagsrummet. Men det verkar vara omöjligt. Alla lampor är för små och/eller ger för lite ljus. Och sedan vi flyttade hit har det varje januari varit med stor motvilja som jag tagit ner adventsstjärnan. För då har det blivit så dystert och mörkt. Men så igår fick min kära mor en idé. Hon har tidigare gjort lampskärmar av tapetprover och kom på att vi kunde prova att göra en lampa. Jag kilade genast ner i källaren och hämtade upp några prover jag hade liggande. Jag höll upp varje prov mot fönstret för att se ljusinsläppet. En av proverna släppte in mycket ljus och hade ett fint grönt mönster med blad.

Idag kom mamma och hade gjort en testskärm av en fulare tapetbit. Och jag tycker att det blir superfint! 

Ser fram emot att se det färdiga resultatet med den andra tapeten!!

Hej hopp, vi ses imorgon!

Den hemliga rummet

För några dagar sedan lade jag upp denna bilden på min instagram. Det är ett av rummen i våran källare. Dörren till detta rum hålls alltid stängd för min mentala hälsas skull. För det är ju ett KAOS som lever sitt eget liv därinne! Och lämnar man dörren öppen kommer det sakta att smyga sig ut och sprida sig vidare till de andra rummen. Det är så det jobbar, ungefär som ett virus. Så dörren har alltså hållits stängd. Out of sight - out of mind och allt det där...

Men så plötsligt. För några dagar sedan. Då gjorde jag det. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren och tittade rätt in i mitt eget lilla inferno. All denna skit. Allt detta som jag inte använder/behöver/vill ha. Fy vilket slöseri av plats och av energi! För sådant här tar min energi. Bara vetskapen om att det finns i mitt hus gör mig arg och matt. 

Och det börjar sakta men säkert framgå vad 2018 ska vara för mig. 2018 verkar vara året då jag blir en doer. Och en doer står inte bara och tittar på och funderar och tvekar. En doer GÖR. (Ifall någon var lite svajig i sin engelska)

Så nu är jag i full färd med att lägga upp annonser på Tradera och att lägga kläder i påsar som ska till second hand butiker!

Att rensa är fan livet. Det är egentligen inte mycket jag behöver för att vara go och gla. Lite ordning bara. Och lite musik. Och lite bra tv-serier, fina vänner och lite humor. Och god mat. Och lite tårta... nej, mycket tårta!

Goooonatt!

Dumma mig

Titta! Titta på den här dumma lilla dummingen. Alltså hon till höger. Där stod hon - på nyårsafton - och smidde planer för året. Lät dumma, dumma nyårslöften formas i hennes lilla, lilla hjärna.

Varför?! Varför lovade jag att blogga varje dag och VARFÖR berättade jag det för alla er?! 

Känns som att innan jag började blogga regelbundet hade  jag en massa saker jag ville skriva om, men nu är det fan tomt rätt ofta (man kan typ höra ljudet av syrsor i mitt huvud). Om jag tog mig tid att sitta ner och skriva lite mer så hade det nog blivit bättre. Jovisst, ge mig bara tre extra timmar på dygnet.

"Men sluta då", kanske ni tänker nu. Men jag vill inte. Jag vill prova och se vad som händer med mitt skrivande. Och blir det inte mer roande än så här så har jag iaf ett dokument över mitt liv anno 2018. Och det är ju ändå kul för mig.

Så vad jag vill ha sagt är då alltså:

1. Fan

2. Förlåt

3. NU KÖR VI! FULL PATTE - RÄTT IN I KAKLET!

Natti natti från en övertrött Elin

En gång ingen gång

Oh no! Jag somnade ifrån mitt blogginlägg igår! Men jag tänker inte hänga läpp för det. Jag missade en dag, men det var inte med mening. Ska inte upprepas.

Igår åkte jag till Emma och Bjarki och påbörjade inspelning av en ny låt. Blir jättebra och jag känner mig alltid så påfylld med kreativ energi efter att jag träffat dem. Låten kommer att bli super och jag längtar efter att lägga ordentlig sång på den. Det är kul att skriva en låt som kräver lite mer lidelse i rösten. Detta är en sådan låt.

Nu väntar mina barn otåligt på att vi ska gå upp. Så jag får väl ta farväl av mitt mjuka, varma täcke och stappla ut i det kyliga huset och möta dagen med ett leende.

Just do it, Elin!

Min flock

Ligger mellan mina två sovande barn i våran säng. Tänk att man kan bli så lugn och harmonisk när de sover. Och hur mycket bättre vi alla tycks sova när vi ligger jämte varandra. Jag vet att vissa stressar med att få in barnen i egna rum så fort som möjligt. Det är inget för mig. Tycker att det är jättemysigt att sova jämte barnen (förutsatt att de inte har en stökig natt) och när jag inte sover i samma rum som dem är jag liksom på helspänn inför alla ljud. Det är väl nåt urtida det där. Modersinstinkten som säger åt oss att vakta våra barn. Att hålla ihop flocken.

Så här ligger jag - och håller ihop min lilla flock.

Och tittar på läskiga youtube videor på olika brutala hudvårdsingrepp där folk ser ut som köttfärs i ansiktet efteråt. Scary, men kan ändå inte sluta titta!

Kommer antagligen drömma inatt att mitt ansikte faller av till följd av ett misslyckat ingrepp.

Sweet dreams till er alla!

Drömmen om snö

Vaknade till snö imorse. Då gick tankarna genast till idylliska vyer, snöänglar och frostig natur. Barnet i mig gjorde en kullerbytta. "Men en kullerbytta får räcka" tänkte vädergudarna, för en timme senare regnade det och slasket var ett faktum. Jag höll på att inte komma upp på våran uppfart med bilen idag på grund av det där förbannade slasket!

Nu kan det kanske framstå som att ens problem är förhållandevis små om lite slask gör en arg. Men man kan inte vara glad och tacksam och lycklig jämt. Ibland måste man få gnälla över blötsnö och drömma om vykortsliknande snölandskap och glada barn med rosiga kinder som leker och dricker varm choklad med ett lyckligt glitter i ögonen.

Over and out.

Masktest och smoothie

Idag provade jag en ny mask. Från märket Peter Thomas Roth och den heter Irish Moor Mud Purifying Black Mask (vet inte varför hudvårdsprodukter alltid har så långa namn). Det är en rengörande mask som löser upp orenheter och ger fukt. Den ska minska porer, fina linjer och rynkor och huden ska se ren och återfuktad ut. Och vad tyckte jag? Jag gillade den jättemycket! Efteråt kändes huden superfräsch och den såg verkligen slätare ut. Det jag gillade mest var att min rodnad dämpades och att jag kände mig riktigt ren. Så tummen upp för denna svarta mask!

Hmm... kanske borde jag starta en blogg som är helt inriktad på hudvård och skönhet... Vi får se!

Försöker även att boosta mitt inre och där är ju smoothies oslagbart. Bara att slänga i allt möjligt nyttigt och mixa!

Idag - banan, mango, lite spenat, lite jordnötssmör, sojamjölk, hampaprotein, yoghurt och frysta bär. Gödda! (Obs, på bilden ser det ut som att jag drack en tvådelad smoothie, men jag använde bara samma glas som för barnens smoothie. Därav färgmixen.

Goooonatt!

En ösig söndag

Jisses vilken dag. Imorse sprang jag mest runt som en yr höna. Utfordra barn, duscha, repa låt, göra mig i ordning, leta efter plektrum, fläta Anna-Veras hår i ljusets hastighet, leta efter låttext, packa skötväska (som vi ändå glömde kvar hemma), slänga i mig en macka och springa ut genom dörren.

Och så in till kyrkan och kolla ljudet och förbereda inför dopet som jag skulle sjunga på.

 

Det är inte klokt. Jag har stått på scen inför flera tusen människor, sjungit i tv-program och kört liveradio varje vardag en hel sommar. Ändå blir jag supernervös när jag ska sjunga på ett litet dop. Men så är det med sådana här intima tillställningar - dop, bröllop och sånt. Det är så mycket känslor i rummet och man går upp, säger inget, sjunger och går och sätter sig igen. Det skapar en väldigt högtidlig känsla och man känner att man inte vill sjunga fel eller klanta till det. 

Hur som helst så gick det bra. Jag sjöng inte fel och klantade inte till det. 

Efteråt var det mat hemma hos Lisa och Jesper (föräldrarna till lille Frans som döptes) och det var fullt ös och mycket folk. Och sen då? Åkte vi hem? Nej, nej, då packade jag in barnen i bilen och åkte till Emma och Bjarki (mina "musikvänner"). Deras döttrar underhöll Anna-Vera och Sigge medan vi vuxna grejade med en ny låt. När klockan närmade sig nio var mina barn alldeles trötta och svettiga efter lek och bus. Och jag var helt hög på koffein efter allt kaffe jag bäljat i mig under dagen. Så det bar till slut av hemåt. 

Ok gott folk. Då kan ni alltså till slut släcka lampan och somna. Jag förstår att ni inte kunde komma till ro innan ni fick höra om min dag ;)

Nu kommer jag att däcka.

Godnatt.

Yvig dag

Men hörrni. Nu får jag väl ge mig. Har jag en tävling med mig själv om hur sent på natten jag kan blogga!?

Det har vart en yvig dag. Lite känslosvallningar. Lite att-göra-listor. Massa låtinspiration. Har hur mycket idéer som helst och det är underbart!

Men nu är jag redo för sängen. Såååå redo.

Imorgon ska jag på dop. Jag ska sjunga en Thåström-låt. Borde kanske värma upp med lite whisky och en cigg? Borde kanske ha inköpt en hatt? Jag vet inte. 

Mindfuck-mössan på

Som jag nämnt tidigare så ääääälskar jag allt som har med rymden och universum att göra. Det har jag gjort ända sedan jag var liten. Det bästa jag vet är att titta på dokumentärer om planeter, galaxer, svarta hål och annat göttigt. Just nu har jag tittat på dokumentäreserien "How the Universe works". Den finns på Dplay och den tar upp allt från grundläggande grejer som stjärnor och vårt solsystem till mer spännande teorier, exempelvis varifrån vattnet på vår planet kommer ifrån. 

Det allra bästa som finns är när mindfuck-mössan åker fram. När det blir så stora avstånd, stora tidsrymder (eller små tidsrymder), stora ytor och objekt att hjärnan inte längre kan greppa det. När man sitter med en blandad känsla av fascination, andlighet och existensiell ångest - det är fint det.

Så för er som inte kan sova och vill toppa vakenheten med att fundera över skapelsen och vår existens - voilà! Här är ett avsnitt om Bing Bang! Hoppas ni gillar det lika mycket som jag gör.

PS. Någon mer som får kortslutning i hjärnan när de pratar om planktid?

Musikglädjen och kampen mot stöket

Idag fick jag nog. Möblerade om i barnens lekrum som alltid ser ut som ett världskrig. Rensade upp och tog bort leksaker ochgjorde superfint. Nöjd och belåten backade jag ut ur rummet. När jag sedan blickade ut mot kök och vardagsrum insåg jag att kriget nu utspelades i resten av huset. Medan jag hade städat hade barnen gjort sitt bästa för att riva upp alla kuddar och täcken och flytta stolar fram och tillbaka. KAOS. Pust.

Insåg att slaget var förlorat och istället för att surt börja städa, hjälpte jag barnen att göra en hinderbana där de kunde hoppa omkring. 

Ni vet. If you can't beat them, join them.

Ikväll var jag hos mina låtskrivarvänner Emma och Bjarki. De är ju även mina vanliga vänner men vi brukar skriva och spela in musik ihop. Att sitta med dem och lyssna, sjunga, justera stämmor, fnula på text och bara vara i musiken är helt underbart! Och jag får så mycket kreativ energi utav detta. Så när jag kom hem borde jag egentligen gått och lagt mig (eftersom Sigge somnade kl 18.15 ikväll och antagligen kommer att vakna okristligt tidigt imorgon), men i stället var jag TVUNGEN att gå ner i källaren och skriva klart ett par låtar. 

Så många gånger jag tänkt att jag inte orkar med musik. Att det skapar en stress. Och det kan det göra. I vissa sammanhang. Men nu. Så här. Ikväll. Då ger det liv!

Puss på er och godnatt.

Att få dricka kaffe ifred

Idag blir det inget avancerat inlägg. Klockan är tolv och jag är trött som ett as.

Idag var barnen på förskolan för första gången sedan en och en halv vecka innan jul. Då passade jag på att sitta vid köksbordet och ta en kopp kaffe och några pepparkakor i lugn och ro. En omöjlighet när barnen är hemma. Vanligtvis hinner jag ta två klunkar kaffe innan det händer något som kräver min uppmärksamhet. När jag INTE har en varm kopp kaffe som jag vill avnjuta så leker barnen på helt själva utan problem. Men det är som att de har en radar och så fort de hör drycken hällas upp kommer de springande. Det slutar varje gång med att jag glömmer kaffet och sedan måste köra det i mikron. Så den lilla pausen på 30 minuter var löjligt härlig. 

Nä, vet ni vad - den lilla notisen får räcka. Lovar att vara mer engagerad imorgon! 

Gooonatt!

Mördarmask och tandläkare

Lite då och då köper jag ansiktsmasker. ÄLSKAR ansiktsmasker. Speciellt ansiktsmasker som får en att se ut som en mördare :D Denna mask, inköpt på Gekås för typ 10 kr provade jag för första gången ikväll. Den skulle rengöra porer och släta ut och lugna stressad hud. Vad tyckte jag då? Det kändes bra efteråt. Tycker att huden såg återfuktad och välmående ut. Det kändes lite i huden när jag hade på den och det brukar vara ett bra tecken. Ett tecken på att saker händer. Det märks att jag har mycket bra produkter nu, för om man tar bort det röda på mina kinder så är de släta och fina. 

Herregud, håller detta på att bli en hudvårdsblogg?

Drömde förresten att jag hade hål i båda mina kinder inatt. Alltså två vidriga hål rätt igenom. Som att en zombie vart där och slitit bort hud! Antagligen för att mina kinder kvällen innan var röda och stickande varma..

Idag var jag hos tandläkaren med Anna-Vera. Hon har de senaste par veckorna pekat mot sin nederkäke och sagt att det gör ont. Igår när hon inte ville äta upp sina ananasbitar (en favorit) förstod jag att vi måste kolla upp detta. Motvilligt bokade jag tid. Motvilligt, för jag vill verkligen inte att hon ska få samma problem som mig med sina tänder. Jag hade en massa hål i tänderna under min uppväxt (+ tandställning och annat skit), det spelade ingen roll hur mycket jag borstade. Jag hade så mycket problem att jag drömde om att bli tandläkare för då skulle jag kunna laga mina egna hål. Smart unge eller hur! Hur som helst så var vi hos tandläkaren och det var bara en blåsa längst ner på insidan läppen. Så lättad att det inte var något med tänderna.

Nu ska jag ge min lilla tjej en stor kram och sedan är det bara att vänta in Mr Blund.

Julkorts-samvetet

Nu är julen bortplockad. Tänk att man kan tröttna så snabbt på röda luvor, adventsstjärnor och julgranar. Det är som att en frisk vind flyger genom rummen och jag har inte lust att ställa tillbaka de saker som i december togs bort till förmån för julsakerna. Så jag struntar i det. Luftigt får det vara. Ljust och frääääscht.

Och så samlar jag ihop alla julkort vi fått. Alla omtänksamma hälsningar som jag varje år hänger upp på kylskåpet. Varje år dimper de ner i lådan från familj och fina vänner. Varje år. Och varje år tänker jag att NU - nu ska vi minsann skicka ett julkort med våra barn i tomteluvor.

Hur många gånger tror ni att vi skickat några? Noll!!

Men nästa år, då minsann...

Hur som helst så vill jag att alla ni som skickar ska veta att det uppskattas mycket.

Nu ska jag söööva. Godnatt!